Torsken

Jag tänker ibland på vilka män som går till prostituerade. Det måste ju vara helt vanliga människor för annars skulle ju inte de prostituerade ha så många kunder. Jag tror många vill göra det bekvämt för sig man går in betalar, behöver inte vara trevlig och får det man beställt dvs sex. Kravlöst helt enkelt. I vår sexuellt frigjorda tid så finns det inga tydliga gränser. Ja menar hororna tycker säkert att de som drar hem nån efter krogen är lika mycket hora som dom  fast de inte tar betalt. Man ger bort en bit av sig själv. Men vadå det sker ju samförstånd annars är det ju en våldtäkt. Ja jag vet inte. Jag dömer inte de som säljer sex. Jag är inte Gud. Men jag tycker torskarna fan ska skämmas. Det handlar ju om makt till syvende och sist.

Nattsvart

Nä ni det är fortfarande nattsvart. Jag har börjat älta saker i det förflutna som jag brukar göra när jag mår dåligt. Det kan vara allt möjligt, alla som jag behandlat illa genom åren. Det är väl inte så farligt, jag menar vissa kanske inte kan förlåta. Men jag har väl inte gjort mer jävliga grejer än nån annan. Men det är ingen idé att älta. Jag har varit taskig mot min storasyster, jag vet inte varför men jag har känt ett sånt hat mot henne. Sen kan jag ångra att jag inte stannade i New York. Men det är meninglöst att ångra sånt. Det är lite larvigt att ångra sånt man inte har gjort. Man vet ju aldrig hur det hade blivit istället!! Mest av allt ångrar jag av att jag är så svag att jag blev sjuk, fast det är ju å andra sidan inte direkt nåt man väljer. Sen ångrar jag massa saker som jag gjort fel och galet men det mesta har tack och lov fallit i glömska.

Pimsan pockade och lockade och fick tillslut ut mig på Valborgsmässoafton på Riddarholmen. Ja vi har inte gett oss av än, det blir nog senare ikväll. Jag har lovat mig själv att inte älta något med Pimsan. Jag har 3 starköl och de dricker jag kanske upp men full ska jag inte bli. Jag ska ha trevligt och vara ute bland folk och försöka visa så lite känslor som möjligt. Men det är ju inte hela världen om jag gråter en skvätt.

Jag lämnade blodprov idag vi får se vad det värdet blir. Jag får reda på det på onsdag.

Nere

Bara sovit. Hela tiden. Hela jävla dagen. fattar ni vad deppigt. Det är ju fint väder och det är VÅR! Mitt hår är illegalt fett. Jag måste tvätta det. Jag tror att om jag skulle gå ut med detta feta hår skulle jag bli arresterad eller iväg körd till psykakuten. Nej kanske inte, men jag tror inte att jag skulle få så många varma leenden i varje fall och det är något jag behöver nu. Det är så mörkt. Jag mår dåligt. Jag är så jävla seg och orkeslös. Har ingen gnista.  Näe jag vet inte vad jag ska göra. Jag måste nog ha professionell hjälp men nu är ju allt stängt. Får ringa imorgon. Det ordnar sig. Jag är inte självmordsbenägen. Jag mår bara väldigt dåligt.

Banta med VV

Fan vad mycket mer kalorier det är i vissa saker än vad man tror. Jag gjorde en sallad som jag trodde var nyttig men den visade sig innehålla 19 poäng! Nu gör jag reklam för viktväktarna men fan vad bra deras internet redskap är. Jag tror jag kommer att fixa detta nu.

Off you go

Jag var på viktväktarna. Jag äter vad jag vill idag så börjar jag räkna points imorgon. Det kommer att gå som en dans. Jag har motivation nu. Jag vill gå ner till 120 kg först. Det är 29 kilon dit. Sen vill jag hamna under 100. Mitt slutgiltiga mål är någonstans mellan 63-75 kg. Kanske 69. Då har jag in såna fall bantat bort 80 kilo. Jag vägde 68 när jag var 18 och sen gick det utför. Jaja, det finns intressantare saker att läsa om än min fetma.

Jag är fortfarande under isen. Jag mår inte bra men mitt  extra litium har inte kickat in än. Jag bara sover och sover. Det är ju fint väder och så men jag vill inte gå ut. Jag brukar ofta sitta på Wayne's coffee på götgatan/högbergsgatan, deras uteservering man sitter liksom på första parkett där och får se alla hipsters och söderprofiler. Det är roligt och bättre än teater.

NU!

Såg en så smal tjej idag på stan. Hon vägde säkert inte mer än 30 kg och hon tror säkert att hon är tjock. Jag vet att jag är tjock för jag väger ju 150 pannor men det kanske inte är så bra att jag går och tänker på det hela tiden. Jag vill gå ner främst för hälsans skull men också för att jag inte klarar av att se ut såhär. Jag har börjat på viktväktarna igen och jag ska följa programmet till punkt och pricka. Nu ska jag satsa. Jag vet att det är svårt att gå ner med medicin i kroppen men jag kan inte skylla på det.

Äntligen!

Sallad

Bevis på att jag äter nyttig mat nuförtiden!

Känslor

Kom hem sent igår. Fan vad fyra nyanser av brunt är bra. Jag ska inte spoila handlingen för er som inte sett den och ska se. Men den är väldigt mörk, originell och mycket bra och intressant karaktärsutveckling. Dessutom har den ett bra berättardriv trots att den är så lång. Jag pratade med en blond kille på vägen hem på tunnelbanan som var trevlig och siktade på att bli regissör. Jag önskar att jag var lika ambitiös och målmedveten som han men det är jag icke. Men man ska som sagt inte jämföra sig med andra som någon sa och alla har ju faktiskt olika förutsättningar. Han verkade ju inte ha bipolär sjukdom t ex. Han var så där go och glad kexchoklad men det vet man ju inte heller han kanske också bär på ett mörker.

Jag läste Linda Skugges dagbok på pocket innan jag somnade och det var intressant. Hon skriver väldigt knapphändigt men lyckas få med så mycket känslor och händelser ändå. Dessutom tror jag vi har hånglat med samma kille men det är en annan femma. Det var en riktigt swingpjatt det. Hahaha.

Jo jag mår bättre, men jag vet inte vad jag ska göra idag. Allt känns så oerhört segt och oöverstigligt. Men jag måste hålla fast vid något och kämpa.

Samtal på filmhuset

Vi har nu sett första delen av 4 nyanser av brunt. Nu berättar Thomas Alfredson för Roger Wilson och vi i publiken lyssnar. Det är ganska intressant! Jag försökte prata med några men det var svårt. Det är lite kändisar här bl.a. Ulf Brunnberg! Han är bra! Honom har jag dock inte försökt prata med! Nu pratar dom om Killinggänget! Det var tydligen inte allt för lätt att samarbeta. Längtar tills andra delen börjar och undrar vad som hände med alla karaktärer!!

Feed me!

Hej, jag blev behandlad som en fd heroinist på metadon när jag var på apoteket. Jag skulle hämta ut mitt extra paket litium och hon bara. "Det känns inte bra att ge dig all den här medicinen.Jag måste ringa din läkare först. " Så nu är jag i limbo fortfarande. Jag får inte min fix förrän imorgon. Jag äter nu 6 tabletter och ska ha 7 men det tyckte apotekaren var för mycket. Men don't worry about me. Jag är i goda händer. Jag har planerat hela dagen. Nu ska jag gå på Medeltidsmuséet med Johanna och hennes lilla dotter och sen ska jag kanske käka middag ute på nåt trevligt ställe och sen ska jag till Filmhuset och höra Thomas Alfredsson prata och se "Fyra nyanser av brunt." Kanske inte den bästa filmen att se när man är nere men men. Man får sätt guldkant på eländet och skämma bort sig själv.

Bättre dag för dag

Nej jag ska ringa till affektiva enheten för jag mår verkligen inte bra. De måste justera min medicin. För litium är alldeles för lågt. Tack alla som skriver och bryr sig. Jag ska inte ta mitt liv, men det känns ibland som om det är enda utvägen. Jag bloggar och använder det som en ventil. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva finns det en bok som heter. Den är bra. Den illustrerar smärtan när man mår dåligt. Ann Heberlein har skrivit.

Om dagarna sover jag bara. Jag har svårt att koncentrera mig. Jag kan läsa en tidningsartikel och på en gång glömma vad den handlade om. Så var det ju inte förut. Jag går mycket runt och tänker på att jag är osynlig att ingen ser mig och bryr sig. Det är som om jag inte fanns. Jag vet ju egentligen att jag har familj och närstående. Men jag vet inte om de vet vem jag är egentligen.

Nu har jag och en kompis "gjort slut" för det var så dålig stämning mellan oss. Det kändes inte bra. Det känns ledsamt men nödvändigt. Men jag vill att hon ska ha det bra. Jag vet att hon kämpar med sitt.

Måste gå ut och röra mig fast det tar emot. I tisdags när jag var ute så var det en tjej som jag spådde för flera år sedan som sade att allt hade stämt. Kanske ska ägna mig lite mer med det. Fast jag tror att spådomar fungerar lite som självuppfyllande profetior. Tror man på de så slår de in.

Jo, det var bra att jag sa upp de där dejting kontona. Jag vet att jag är tjock och de flesta killar inte gillar det m,en herregud det hänger ju inte bara på det. Nu mår jag så dåligt så nu kan jag inte tänka på sånt. Jag kanske kan träffa nån när jag mår bra. Jag tror att när man inte älskar sig själv så träffar man bara andra som inte älskar sig själv.

Självömkan

Baksmälla idag. Var med Johan med flera på Riche. Jag gjorde bort mig tror jag för folk jag inte kände. Jag ska alltid komma fram och prata när jag är full. Vet inte om det är så charmigt det är nog mest störande.

Jag ska inte supa så mycket. Jag suger på och ragga och varför raggar man på nån med helskägg?
Nu har jag tagit bort mig ifrån Mazily och Okcupid samt Match. Det känns jättebra. för det var bara knäckande för mitt självförtroende efter som helt fel typer kontaktade mig. Asså jag är inte dum, jag tror inte att nån helt perfekt bara skulle dyka upp på en dejtingsite men de var så otroligt oattraktiva och menlösa de jag fick brev ifrån. Nu ska jag bara skita i sånt där.

Mår verkligen inget bra och börjar få självmordstankar. Jag känner mig så misslyckad och mer död än levande. Fast jag är ju bakis idag. Det blir nog bättre. Jag är ju tjock och är inget, bor hemma hos min pappa och är ensam. usch...

Det är det att jag känner mig så osynlig och ingen reagerar liksom på det jag säger. Det är som ingen ser mig för den jag är. Ingen bryr sig och det tar mig för given.

Fat Chance

Jag skulle åka till Filmhuset igår för jag trodde det var filmvisning där men det var på Victoria. Där jag bor. Det var ju synd.

Hela kvällen igår satt jag och och kollade på profiler på den här datesidan Mazily. Jag förstår inte varför det skulle gå bättre nu än det har gjort tidigare. Mazily är inriktade på att det ska vara nätdejting för kulturintresserade. Det är dock många pretton där. Jag vet inte om jag absolut vill ha nån som är kulturintresserad. Det viktigaste är ju att kommunikationen fungerar som den ska. Jag har ingen speciell typ jag faller för faktiskt. Men det är ju många man inte alls gillar så är det några få man gillar och de flesta gillar en inte tillbaka men så finns det nån som det klickar med.
Jag gillar inte att dejta egentligen. Jag vill att man ska träffas på något romantiskt sätt. Egentligen så vet jag inte varför jag håller på med nätdejting då jag inte tror på det. Jag har som sagt väldigt stora komplex över min vikt. Men nu har jag ju äntligen börjat göra något åt det. Det ska gå. Jag ska komma under 100 om ett år. Det sitter i huvudet det här matmissbruket. Det går att ändra på. Jag behöver inte vara the fat girl on the sideline forever. Det är sol idag. Jag ska gå ut och strosa.

Gaska upp sig

Idag måste jag styra upp mitt uppsatsarbete. Så det med basta!!

Jag är skittrött idag med. Jag och pappa kollade på Ninth Gate av Roman Polanski igår kväll. Den filmen är väl okej, det är nåt jag gillar med Polanskis flirt med mörka krafter. Vet ni att han inte får besöka USA för att han är dömd för våldtäkt på ett barn nån gång på 70-talet. Tror tjejen knappt var 13 år och han hade analsex med henne bland annat. Vilket svin! Men trots det så är han en av mina favoritregissörer!!

Det går bättre att äta nyttigt nu faktiskt. Jag skriver ned precis allting jag äter. Jag såg ju svart på vitt att jag åt alldeles för mycket bröd så då ersatte jag brödet med grönt. Det som är svårt är att stävja att jag är så glupsk. Jag måste liksom proppa i mig mat. Det är som jag vill fylla ett svart hål.

Ska också ut på en promenad. Fast det tar emot att röra på sig. Men jag måste.

Skriva

Är ledsen. Känner att jag aldrig fullföljer något. Vet aldrig vad det är jag ska bli. Vad det är jag är bra på osv. Jag går och grubblar på detta ofta. Att jag inte vet vad jag vill och att jag blir hysterisk över att jag inte vet det. Att jag aldrig kan hålla fast vid något intresse någon gång. Näe fan... men såhär kan jag inte hålla på. Jag får göra det bästa av det jag har. Jag kan ju skriva. Jag har lättare för det än de flesta. Pappa säger att många skulle skriva de typ av bekännelser som jag skriver ifall de fick mycket betalt. Kanske ska ta betalt. Inte för å blogga men om jag skriver en bok.

Törnrosa

Sov bort hela fredagen. Gud vad jag sov som jag inte hade sovit på 100 år minst. I torsdags så var jag så rastlös att jag gick till Carmen för att ta en bärs och där träffade jag två holländska killar som var bröder. En mörkhårig och en ljushårig och den ljushåriga var söt och han skrev upp i min mobil vad han hette på facebook för jag skulle hjälpa dom med biljetter till nån hockeymatch. Jag har skrivit men han har inte svarat än. Men han är ändå för ung för mig tror han är född -91 eller -92. Vad ska han men en gammal kärring som mig? Nä bäst att jag raggar på nån i min egen ålder. Sådär runt 25-50 år. Ju äldre desto bättre tror jag i mitt fall.

Fyller 32 år snart. Jag skulle vilja ordna något på min födelsedag men jag vet inte vad. Ett litet cocktailparty kanske som fungerar som ett knytis. Alla får ta med sig egen sprit. Så står jag för virket. Låter väl som en bra idé! Eller?

Nu ska jag bege mig ut på en promenad. Jag ska lyssna på bra musik. Ha en fylld vattenflaska. Man mår bättre när man rör på sig faktiskt.

Feel my pain

Det var inte så farligt hos handledaren. Han kom med bra förslag. Jag ska nu göra intervjuer och bygga min forskning på det. Kan fortfarande inte fatta att det kallas för forskning det jag håller på med! Men det är det i varje fall. Så nu ska jag ragga inflytelserika personer från Doris och Wift. Ni får gärna hojta till om ni känner någon i dessa organisationer personligen.

Jag ska gå ut och gå. Det kan göra mig glad. Grät på 76:an. Det som utlöste det var en gubbe som skrek "fan vad det låter" och menade att jag skulle stänga av musiken som jag lyssnade på i lurarna. Jag gjorde det och sen började tårarna rinna och jag tänkte på hur misslyckad jag kände mig. Vet, det låter fånigt men jag kunde inte stoppa gråten utan jag grät jättelänge.

Det enda intressen jag lyckas hålla fast vid är att blogga och musik. Jag lyssnar flera timmar på musik. Jag utövar inte så mycket själv förutom att smeka strängarna lite på min akustiska och att sjunga med i låtar. Nu lyssnar jag på Frida Hyvönen och får att tänka på fladdrande gardiner i vinden någon som går barfota på stranden och en albatross som flyger. Det är sådär drömskt...

Lite insikt

Jag för matdagbok för att kunna track down vad det är jag gör fel. Som det ser ut nu så äter jag för lite frukt och grönt och för mycket dåliga kolhydrater. Alltså de vanliga felen folk gör. Jag kan inte fatta att jag vägde 75 kg för 7 år sedan och att jag har gått upp 70! kg. Det är helt otroligt hur  jag lyckades gå upp så mycket. Så då borde jag klara att gå ner de kilona också. Jag kan inte skylla på olyckliga omständigheter. Jag måste fokusera och hålla mig on track.

Idag ska jag träffa handledaren. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra med uppsatsen. Känner som jag satt mig själv i en dålig sits. Jag vill ju skriva egentligen men har drabbats av någon form av förlamning eller nåt. Är rädd för att jag kommer börja gråta men läraren är jättesnäll och ser ut som en nallebjörn. Han kanske ger mig lite dispens tidsmässigt. Bäst att gå på mötet i varje fall.

Är orolig för min ekonomi också. Jag jobbar alldeles för lite och måste söka sommarjobb. Jag är egentligen trött på hemtjänsten men det känns som det inte finns så många andra jobb för mig.Då ska jag begära iallafall 115 kr i lön i timmen om jag byter jobb. Vet inte vad det ska bli av mig egentligen? Vad jag ska bli. Hur jag ska göra. Osv. Sjuksköterskan på affektiva enheten säger att vi ska jobba med att få mig att planera för att jag ska kunna göra något vettigt i framtiden och det känns ju positivt. Men jag kan inte förlita mig på andra människors stöd jag måste lita på mig själv och att jag innerst inne vet vad jag vill.

Historiskt

Mitt litium är bara nere på 0,3 så det kanske är därför jag mår såhär pissigt. Jag fick med mig en broschyr om bipolär sjukdom och det visade sig att sjukdomen har funnits i tusentals år.  Aretaeus av Kappedocien ca 150 e kr beskrev mani på följande vis: "Det finns oräkneliga former av mani. Om den är associerad med glädje. kan patienten skratta, leka och dansa natt och dag, gå till marknaden liksom krönt till mästare. Tankarna och idéerna hos patienterna är oändliga. De tror att de är experter i astronomi,filosofi eller poesi."

Så det fanns folk redan på den tiden som spenderade allt de ägde och hade och gjorde andra tokiga saker. Jag vet ju att inget är nytt under solen. Inte heller psykiska sjukdomar fast man kanske från början delade in folk i sangviniker/koleriker etc efter hur man trodde då på den tiden att kroppen fungerade och vad man hade för syn på psyke och kropp.

Jag lade mig och sov mitt på dagen. Jag drömde inget speciellt. Jag vet att jag borde tvinga mig ut och gå men jag ids inte. Nu sa systern att vi skulle öka litium med nån tablett så det blir sju om dagen istället för 6. Jag vet inte varför mina synapser eller vad det är inte reagerar på litium.  De har väl blivit som en anorektiker som inte känner nån hunger när de inte fått något under så lång tid så vill de inte ha menar jag.

Kämpen

Jag som är så dålig på att läsa måste komma igång nu. Jag beställde Knausgård "Min kamp" 1 & 2 på pocket. Läste att karl'n har sålt över 200 000 böcker. Han verkar vara en riktig mansgris som skådar sig själv i naveln. Men skriva kan han och jag hoppas han kan väcka läslusten i mig. Jag tror det!

Jag mår väl och okej men får inte saker att gå ihop. Jag har skitsvårt att koncentrera mig och jag orkar inget. Pappa sa att det gäller att man bara kommer igång. Jag vill bara sova. Det känns svårt att navigera sig fram i livet. Det är stiltje och jag har ingen vind i seglen.  Vet inte varför jag är så moloken. Jag har kul ibland och lever upp som när jag var och fikade med min coach. Men sen kommer jag hem så kommer eftertänksamhetens kranka blekhet över mig. Eller mer känslan av att jag inte duger nåt till att ingen vill ha mig osv. Ja så är det. Men jag måste bemästra dessa känslor inte vältra mig i dem. De får liksom inte bestämma och förstöra allt. Det är vissa saker jag måste kämpa med. Jag kommer alltid att få göra det. Som det här med ordningen t ex. att jag har hela och rena kläder på mig. Att jag gör något vettigt om dagarna osv. Jag förstår inte vad det betyder att man älskar sig själv. Man kanske ska visa sig själv respekt och ta hand om sig själv på bästa sätt. Man kanske ska vara lycklig i alla fall så gott det går.

Hälsomål

Hörni, jag gick ner hela 2.3 kg på två veckor iofs men ändå. Så jag kan ju om jag vill. Jag vet att jag slentrianmässigt har ätit en massa. Typ följt minsta motståndets lag när jag blir sugen osv. Men nu tänker jag såhär om jag ser en chokladkaka-diabetes, högt blodtryck, sömnapné, fula tältkläder, dålig hygien, socialt missanpassad.
Visst är det inte så enkelt. Man kommer  ju fortfarande vilja ha choklad nån gång då och då. Men det jag vill säga är att den smakar inte lika bra när man tänker på ovanstående grejer.

Jag har blivit en sån person jag inte ville bli. Jag drömmer om att vara hälsosam! Det mycket mer än det jag nånsin drömt om när jag var yngre. Nu vill jag MÅ BRA. Att själen är i harmoni med kroppen. Att man tar hand om sig själv och rör på sig. Äter nyttig mat och tänker positivt så gott det går. Jag kommer ju alltid att behöva äta mitt litium, men jag tror verkligen att risken att insjukna är mindre om jag tar hand om mig själv. Jag kanske når till mitt hälsomål om 5 år. Men då får det ta den tiden.

That's what I want!

Shit, jag har bara 300 pix kvar på kontot. Det kommer nya om 9 dagar. Jag är så dålig på att hålla i pengar så att de inte är klokt. De bara rinner ur händerna på mig. Har sagt det förut men jag måste styra upp detta. Nu när jag skriver uppsatsen har jag inte mycket deg. Jag får vända på varenda slant. Trodde att när jag blev rökfri så skulle jag plötsligt ha en massa pengar över men det blev icke så. Istället köper jag en dricka där, en tidning här osv.

Är väldigt trött och jag tror att det beror på en massa saker. Övervikt, mediciner, leda och tristess. Vet inte vilken ordning men de beror på varandra. Jag ska ju till överviktsenheten idag och jag hoppas att jag i varje fall har gått ner 1 kg. Tycker att det är skitsvårt att ändra matvanorna och röra på sig mer. Det är verkligen skitsvårt men det är inte omöjligt. Mitt uppsatsskrivande känns som ett skämt. Vem är det jag försöker lura men jag ska ta tag i det.

Idag

Solen kom, det var varmt och fint och härligt där jag satt på Wayne's coffees uteservering korsningen Götagatan/Högbergsgatan. Sen kom det en jävla idiot och förstörde allt. Han bara you're beautiful can I sit down. Jag bara:  no I'm waiting for somebody, Fast jag inte gjorde och han bara okay och vägrade att gå. Så jag var tvungen att resa mig och gå in på caféet och när jag kom tillbaka var han borta och jag satte mig på min plats igen. Jag fick dåliga vibbar av honom, han kändes läskig. Om det hade varit någon annan hade han kanske fått sitta och prata med mig vid mitt bord. Men denna langade säkert heroin eller nåt. Han var bad news.

Jag gick och köpte 154 gram lax och massa grönsaker. Kunde inte slita mig från brie osten med piri-piri så den slank ner i varukorgen. Nu har jag suttit i flera timmar och läst bloggar. Jag har läst småbloggar mest. På Pocketshop fanns en bok av Jonathan Franzen- Frihet. Jag var på vippen att köpa den men jag gjorde inte det. Nu ska jag läsa någon av de böcker jag har hemma. Mysigt och ligga i sängen och läsa en tjock roman.

What's cooking?

Har hela dagen för mig själv. Det känns bra. Jag ska inte låta något överskugga denna dag. Det enda orosmomentet är min sabla uppsats. Måste hinna klart i tid. Det är bara 10 dagar kvar till grovmanusinlämning.

Tittar på en video med grundaren till bandet Brian Jonestown Massacre och han pratar om att göra musik och hur han länge bara konsumerade musik lyssnade på den och älskade den men tänkte länge att han inte kunde spela själv men så gjorde han det en dag bara men han tycker fortfarande inte att han är en så bra musiker. Han säger att på tv finns det såna här matlagningsprogram där allt ser så lät ut att vem som helst kan svänga ihop en jättegod maträtt. Jag vill ju lära mig att spela gitarr och jag har en akustisk, men jag tycker att jag är så dålig. Det är ett problem jag har har jag märkt att jag på förhand bestämmer mig för att jag inte kan och då blir det liksom inget utav det alls. Men jag menar popmusik är ju ganska enkelt, visst krävs det kunskap för att skriva en låt men det är ju bara några ackord så lär man sig kompa i lite olika takter plocka lite etc men så särskilt svårt är det ju inte egentligen.

Kids!

Fet tröst

Känner mig jävligt off och slö. Låg och sov precis hela dagen igår. Efter filmen så tog jag ett par glas i baren i foajén på Filmhuset och sen gick jag vidare till Riche. Jag brukar inte ha speciellt kul där på Riche. Det känns som om de som vistas där nattetid är från en helt annan värld. En jag pratade med skulle ha något case i rätten dagen efter. Han var nån slags aspirerande advokat. Too bald and too short. Nä vad jag är ytlig. Han tyckte säkert att jag var för fet. Det tycker ju alla killar för de har jag läst på Flashback att ingen kille vill ha en tjock flickvän.  Men jag har börjat med Xenical och skurit ner på fettet. Så nu har jag gått ner 2 kg. Det ni!! Jenny kommenterade här att det är viktigt att man inte äter som vanligt för då fungerar inte pillren. Jag har slutat med osten på mackan men smör måste jag ha. Jag äter inte så mycket fett numer. Jag mäter upp olivoljan jag har på salladen osv.

Men jag går inte ner i vikt för nån killes skull utan för att jag är trött på att vara så tung. Inte kunna springa, svårt att resa sig och flåsar när man går osv. Jag satsar mot att komma under 100 så har jag små delmål. Det måste gå nu with a little help from xenical.

Weekend

Det är just nu en slags Queerfilmsfestival på Cinemateket. De visade en jättebra film som heter Weekend. Om två bögar som träffas på gayklubb och mot alla odds inleder ett förhållande. Den var väldigt långsam i klippning och tempo och handlingen drevs fram i dialogen. Det var en fint regisserad film om förälskelse drömmar och förhoppningar. Här röks det på och snortas cola i stora mängder men det tar inte ifrån värmen från filmen två huvudkaraktärer. Jag tror inte att det spelar nån roll om man är gay, bi eller straight när man "Weekend" alla känner nog igen sig.

While my guitar gently weeps

Har ni ibland vaknat av att ha en låt på hjärnan? Jag har varit förföljd i flera dagar i "While my guitar gently weeps". Jag kollade upp vad George Harrisson verkade ha haft in mind när han skrev låten och då stod det på Wikipedia att han var inne på österländsk filosofi och läste  I Ching då det förespråkas för en tro som hävdar att är relaterat till varandra istället för den västerländska filosofin att allt skulle ske av en slump.Jag älskar gitarrsolot i denna låt. Jag vill lära mig det men det tar nog flera år innan jag kommer till den nivån om jag ens gör det.

"I look at you all see the love there that's sleeping
While my guitar gently weeps
I look at the floor and I see it need sweeping
Still my guitar gently weeps

I don't know why nobody told you
how to unfold your love
I don't know how someone controlled you
they bought and sold you

I look at the world and I notice it's turning
While my guitar gently weeps
With every mistake we must surely be learning
Still my guitar gently weeps

I don't know how you were diverted
you were perverted too
I don't know how you were inverted
no one alerted you




I look at you all see the love there that's sleeping
While my guitar gently weeps
I look at you all
Still my guitar gently weeps

( I look from the wings at the play you are staging
While my guitar gently weeps
As I'm sitting here doing nothing but aging
Still my guitar gently weeps ) - from original harrison version

Oh, oh, oh
oh oh oh oh oh oh oh
oh oh, oh oh, oh oh
Yeah yeah yeah yeah
yeah yeah yeah yeah"

Fokus

Börjar bli lite småstressad över uppsatsen. Hittar ingen relevant litteratur! Men jag ska åka till Södertörns högskolebibliotek idag. Det ordnar sig.

Efter att jag varit på St. Görans sjukhus och lämnat blod så gick jag en promenad till Ritorno vilket är ett av mina favoritcaféer i Vasastan. Det är så trevligt och avslappnat där med  massa olika tavlor blandade om vartannat på väggarna. Min favorit är den nakna tjejen som står framför stadshuset. Den etsar sig verkligen fast på näthinnan.   Det jag gillar med Ritorno är också att man får vara ifred. Ensam bland många. man känner sig inte såhär uttittad som man gör på ett sånt här koncept café eller vad man ska kalla det.

Jag gick till Casablanca och lämnade filmerna och hyrde nya. Mest gamla titlar. Bland annat Min odödliga kärlek med Gary Oldman om Beethoven. Hoppas jag orkar se hela för jag vill verkligen men jag är så rastlös vet inte om jag blir det av medicinen eller grundsjukdom eller vad det är. Men jag har svårt att kolla på en film i sträck utan att pausa. Sen somnar jag...zzzzzz

Jag köpte en bok-Fifty Shades of grey av EL James enbart pga av baksidetexten som utlovade att det typ är omöjligt att lägga boken ifrån sig när man har börjat läsa. Men jag vet inte om jag har koncentration nog. Vi får se. Hoppas att det är som de säger för jag vill bli fångad och hänförd. Den är på engelska också och det är bra. I need to improve my English.

Tycker alla bara bantar och tränar hela tiden. Det är en sådan hysteri verkligen. Själv är jag väl värre eftersom jag säger att jag ska banta och träna men jag gör det inte. Men nu ska jag börja med Xenical som fungerar som ett sorts fett antabus. Om man äter för mycket fett mår man dåligt.

Låt stå

Sov lite bättre i natt men det är fortfarande inte helt bra. Jag måste städa. Jag har spritt ut alla mina kläder över golvet vanlig ordning, Jag måste lämna blodprov också och lämna tillbaka hyrfilmerna på Casablanca. Så skulle jag ha videokonferens med läraren. Viktigt att man inte har opassande klädsel eller typ ett nick på skype som ger fel signaler.Hihi. Det låter kanske inte så farligt men jag blir stressad av det jag måste göra! Jag är verkligen inget kontrollfreak men jag betalar alltid mina räkningar och ser till att lämna igen böcker och filmer i tid och kommer på utsatt tid till tandläkare, Dr och you name it.

Tog en Immovane och en Zolpidem igår och det tog men  det är egentligen för mycket medicin. Måste försöka sluta med sömnpillren men det är ju viktigare att jag sover. Jag kan ju bli psykotisk om jag inte sover. Eller gå in i en otäck mani. Börjar försumma mitt utseende igen. En sa till mig en gång att jag var sexig i t om en sopsäck. Det tycker jag var fint sagt.

Insomnia

Insomnian tar kål på mig. Jag blir på dagen som en vandrande zombie typ och dessutom hungrig. Jag vaknar till flera gånger under natten och måste gå upp och göra något. Jag kan bara inte somna om. Sen om dagen så blir jag jätte seg och trött och orkar liksom inget.

Jag skulle skypea med min lärare för att prata om min uppsats. Teknikens under och bra när det inte är möjligt för att mötas på riktigt! Jag pratar svenska och han engelska. Jag är ju ganska bra på engelska så jag kan väl egentligen snacka det så att konversationen flyter smidigare. Många lärare är utländska men det förstår svenska ganska bra. Vi får se när jag kan skype:a med honom. Det får väl bli imorgon!

Var inne på PT Phille's blogg. Jag önskar att jag hade en annan kropp. Att jag var relativt normalviktig. Phille verkar gå enligt devisen att inget är omöjligt. Då är det ju inte det. Jag skulle aldrig våga skaffa en PT nu i dagsläget med min vikt. Jag skulle vara rädd att de skulle döma mig men de är nog inte så ytliga egentligen. De känner sig nog också tjocka fast de inte är det.

Genius! Messiah!

Haha jag ska göra ett intelligenstest. Vi får se vad jag får på det. IQ fiskmås kanske. Jag vet inte varför men jag tycker att det är en kul grej och jag blir inte knäckt om det visar sig att jag bara är normalbegåvad för det är ju de flesta. Liksom average Joe. Jag gjorde ett test IQ test på facebook och då fick jag smarter than average. Fast det vet jag inte om just det testet var så tillförlitligt.

Sover dåligt. Vaknar titt som tätt under natten. Immovane hjälper inte. Funderar på att be Dr skriva ut en flaska Theralen, det sover man på. Fast jag borde sluta med sömntabletterna också. Den naturliga sömnen är den bästa. Jag får apodos med tabletter för två veckor. Läkaren sa att detta är en test period för att se om jag klarar av att ta det ansvaret att gå till apoteket två ggr i månaden och ta medicinen 3 grr om dagen. Sen kanske jag får hämta ut paket med tabletter och dela själv.

Det är ett jävla aber det här med medicinen. Jag blir stressad att jag ska glömma och har satt mobilen på larm och blir stressad när det ringer. Sen även om jag är noga och tar medicin så likförbannat är värdet i blodet för lågt. Fattar inte vad det är jag gör för fel. Jag är jätterädd för att bli sjuk.

update

Åt upp allt själv. Haha. Men det känns lite deppigt. Köpa dyr mat för hundratals kronor och sen äta upp det framför datorn. Typiskt mig att göra så. Inte så smart, men det sätter guldkant på eländet. Jag ska stanna hemma och titta på film. Har inga kompisar. Har bara den här bloggen.

Hummerfest!

Ikväll tänkte jag gratinera hummer med ost och äta blinier med löjrom som förrätt. Men till problemet: jag har inget sällskap. Asså det behöver inte vara nån romantisk tête a tête med en dejt utan det går bra med en kompis. Men ingen verkar vara available!! Nu har jag annonserat på facebook efter sällsis. Vi får se hur det går.

Bra vs. dåligt

Killbloggar intresserar mig sällan. Antingen är det så här superpolitiska eller pretentiösa eller så är det på Jockibois nivå. Jag har bara nån killblogg i min blogglista och den är skriven med självironi.
Bloggar däremot som inte behöver ha prefixet tjej eftersom de flesta bloggar skrivs av tjejer är det annat med. Klart att det skiftar i kvalitet. Men jag vet inte en dålig blogg är väl en blogg som rippar vad andra skriver och bara copy pastar och snor bilder och videos från andra bloggar. Jag har hört att Kissie är en riktig copycat. Hon snor hejvilt. Det är ju dåligt. En bra blogg är genuin och äkta och välskriven och någotsånär sann. Visst kan man ljuga men då ska man göra det av en anledning och inte för sakens skull.

Stendahl syndrome

Stendahl syndrome- en film om en som får hallucinationer av att titta på konst. Måste se.

14 eller 32?

Det känns som jag lever en rätt skyddad tillvaro från allt ont. Jag menar jag har inga riktiga problem! Jag har inte cancer jag blir inte misshandlad och våldtagen varje dag med den jag lever med. Ja listan på svåra problem kan göras lång. Bipolär sjukdom är ju visserligen en allvarlig sak men den går att kontrollera. Fetman är ju självförvållad iallafall delvis. Jag har bostad och jag har mat på bordet. Vad är det jag gnäller över? Jag har märkt att jag med åren har blivit lite cynisk. Jag var inte såhär förut. Men jag ser liksom på saker på ett kallhamrat sätt. Jag kan bara inte bli lycklig.

Jag var ute och gick igår i snöstormen och det var både kul och hemskt. Det kändes som jag levde men ingen av dom jag mötte såg mig. Det var som om jag var osynlig. Jag skriver som en 14 åring. Men jag minns att jag var lycklig senast när jag var 14 år. Då var jag glad och inte förbittrad.

Ta inget skit

Det står lite stilla i skallen på mig. Min madrass i sängen åker ner när jag sover så ibland vaknar jag bredvid sängen. Då kan jag bli orolig för att det har hänt något men det har det ju inte. Igår blev jag mobbad av en tant på jobbet som sa att jag var tjock och så sa hon att jag hade den största rumpa hon sett. Blev jättearg och fick verkligen sansa mig  för att inte säga något dumt tillbaka. Jag skrev i vår loggbok för personalen att hon var dum mot mig så då kanske jag inte behöver gå dit något mer. Jag tycker inte att man ska behöva ta sådana kränkningar även om man bara är simpel hemtjänstpersonal.

Vet inte vad jag ska göra nu...städa kanske.

Prozac Nation

Har blivit en movie buff igen. Kollar på 2-3 filmer om dagen. Igår såg jag visserligen bara en -Prozac nation med Christina Ricci. Jag har sett den förut men jag hade glömt hur bra den var. Den handlar om en tjej Elizabeth som får börja på Harvard och får jobb på Rolling Stone Magazine. Skrivandet är hennes passion. Men hon mår väldigt dåligt psykiskt. Hon stöter bort en fin kille som vill vara hennes pojkvän och är elak mot sin bästis. Dessutom experimenterar hon en del med sex och droger.  Sen börjar hon äta psykofarmaka och då blir hon mer stabil. Hon var dessförinnan rätt strulig mot sin föräldrar. Morsan betalar terapi åt Elizabeth fast hon egentligen inte har råd och farsan hade varit frånvarande under hela dotterns uppväxt vilket kan vara en bidragande faktor till att hon mår så dåligt. Jag gillar den filmen, den är intressant. jag minns att jag läste romanen av Elizabeth Wurtzel som filmen baserar sig på när jag var 18 år och tyckte att den var lite forcerad men viktig. Jag mådde då dåligt i perioder men jag började inte med antidepressiva förrän jag var 22 år. Det visade sig sen att jag var bipolär och bara mådde sämre av antidepressiva. Många verkar tro att om man mår dåligt så räcker det att läkaren skriver ut nåt till en så mår man bra. Men så är det inte man måste pröva sig fram och för vissa kanske inte just medicin är lösningen.

Se och hör

Jo jag var på Överviktsenheten idag och jag vägde in mig på 149,9 kg! Så nu ska det neråt. Jag ska inte bli fetare. Jag ska bli smalare. Jag blev jättesugen på bakelser men då gick jag och köpte skvallertidningar istället och satte mig på Ritorno och gottade mig i kändisars hemliga liv. Det har varit en bra dag idag, jag har varit avspänd och till och med glad emellanåt. Jag tror jag skulle bli bra på att skriva smaskiga skvallerartiklar. Kanske ska söka jobb på Se och hör!!

Jo nu  måste ni kolla på denna dokumentär om prostituerade tonåringar i Seattle. Den är jättebra! En av historiens bästa dokumentärer i mitt tycke.

Äktenskapet

Äktenskapet ja tanken på det skrämmer mig lite. Jag har ju inte haft något förhållande man kan hänga i julgranen direkt och det har väl delvis berott på otur fel killar har kommit min väg och så har jag inte velat binda mig till en person. Att vara juridiskt och själsligt bunden till en och samma person är det så kul? Visst har jag också en förmåga att älska och bli kär och bara vilja vara med den lycklige men jag behöver också massa frihet. Jag vet inte det är ett dilemma det där frihet kontra trygghet som spökar. Vissa tjejer drömmer om att gifta sig men jag är inte en av dom. Jag gör det om det känns rätt men inte för sakens skull utan för att jag älskar personen. Jag vet många gånger jag velat säga jag älskar dig, därför lämnar jag dig ifred.

Stora Äpplet

När jag var 20 år gammal år 2000 så flyttade jag till New York för att gå på en fotoskola. Jag kom ihåg att jag längtade hem så fort jag kom dit. Jag tyckte att alla människor var så hårda och tuffa. New York är en världsmetropol och det är liksom ingen lek när man är där. Efter mycket om och men så fick jag iallafall ett eget hem i Queens. Det var skitsunkigt och äckligt och kryllade av möss och kackerlackor. Ändå var hyran på 11 000 kr i månaden. The landlord alltså hyresvärden var en sydamerikan som jag inte våga skriva ut namnet på ifall han googlar sig själv.  Han var galen!!! Say no more!!

Skolan var väl bra men jag mådde inte bra. Jag kände mig ensam och utanför. Jag kom aldrig in i gemenskapen riktigt. Jag kände mig bara fel och missanpassad och visst är New York fint men jag kunde inte njuta av att vara där. Hade jag fått backa bandet hade jag väntat ett par år med att åka dit. Jag åkte hem året därpå och kände mig rätt misslyckad. Jag blev inte fotograf inte för att jag försökte utan för att jag inte ville.

Jag längtar ändå tillbaka till Usa men då ska jag inte göra om exakt samma misstag utan göra nya.

Det var då

Jag var lite för ung för ravekulturen. Men fan vad kul det ser ut eller såg!

Min hy

Jag mår bättre idag. Det känns inte lika motigt allting. Men igår var en sån djävulskapsdag.
Idag ska jag gå och fira med en ny bekantskap som jag träffade i lördags. Det är dock ingen dejt! Bara en simpel fika på Gilda's. Kul med lite nya människor.

Jag har börjat med anti-aging hudvårdsprodukter. Jag köpte ett serum från Chanel på rean i julas och det funkar skitbra det har verkligen stramat upp huden så den blivit jättefin och tight. Jag vet att man inte ska blanda produkter men jag hade inte råd att köpa Chanel dag och natt creme så jag köpte Clinique dag och natt creme. Men det funkar bra ändå. Men är det nåt jag är nöjd med så är det min fina hy. Hyn och håret. Resten är crap.

Själatrött

Gick ut. Det var hemskt. Jag fick ångest. Jag satte mig på en bänk på Medborgarplatsen och läste en tidning och drack kaffe till, ångesten avtog lite men jag upplevde alla människor som passerade förbi som halvdöda zombies. Ingen såg fri ut. Alla såg ut som de hade djävulens ok på sina axlar.


Jag har slagit lite efter böcker att läsa till uppsatsen. Det finns otroligt lite som jag tror passar, men det kommer nog fram mer efterhand. Det är jag som är lat. Eller såhär är det. Jag känner en ovilja inför det mesta. Jag orkar liksom ingenting. Inte ens orkade jag vara kvar på festen. Det är inte depression. Det är typ livströtthet eller nåt.

Schupp

Ledsen att jag inte skrev något igår men jag var förtöjd vid sängen inte för att jag var särskilt trött eller bakis. Men jag orkade inte gå upp.

Bögar är så trevliga!! Det  är mycket roligare att vara med än heterokillar som bara sägar  "schupp" på ett sånt här norrländsk vis. Jag pratade med en bög i lördags och vi snackade  om hur det är att suga av en som är omskuren och vi kom fram till att ollonet får liksom en läderhud och blir resistent mot beröring. Det blir jättesvårt ju! Eller? I ett avsnitt i Sex end the City så blir Charlotte helt bestört när en kille inte var omskuren. Ja och hennes karaktär kör ju bara missionären så för henne blir det ju ingen roll!!

Festen var jättefin. Det var jättemycket snygga tjejer som dansade på podier och så uppträdde "Penelope". Hon var jättevacker och som ett fenomen. En dröm eller en hägring. Jag beställde en drink där men den var skitäcklig, Fy! Sen tog jag en taxi hem för jagvar så trött. De andra hade festat till klockan sju men tant håller väl på att bli gammal.