Själatrött

Gick ut. Det var hemskt. Jag fick ångest. Jag satte mig på en bänk på Medborgarplatsen och läste en tidning och drack kaffe till, ångesten avtog lite men jag upplevde alla människor som passerade förbi som halvdöda zombies. Ingen såg fri ut. Alla såg ut som de hade djävulens ok på sina axlar.


Jag har slagit lite efter böcker att läsa till uppsatsen. Det finns otroligt lite som jag tror passar, men det kommer nog fram mer efterhand. Det är jag som är lat. Eller såhär är det. Jag känner en ovilja inför det mesta. Jag orkar liksom ingenting. Inte ens orkade jag vara kvar på festen. Det är inte depression. Det är typ livströtthet eller nåt.

Trött

Två dagar i rad har jag tagit mig till Filmhuset för att kolla i biblioteket till min c-uppsats. Jag har gått till lunchrestaurangen och ätit lunch men jag har inte kommit längre. Igår somnade jag i en soffa i foajén. Idag ska jag ta mig in i bibblan. Det är deadline för arbetsplanen imorgon så jag måste skärpa mig. Kanske inte ska äta så mycket mat att jag blir så trött. Men det är typiskt att man gör en så stor grej av något som är ganska litet.

Jag ska träffa sjuksyster på St: Göran idag vid 10. Hon ska hjälpa mig med strukturen i vardagen. Jag har ju problem med att komma ihåg det mest elementära som att borsta tänderna och plocka undan. Hon sa att hon skulle hjälpa mig att ansöka om terapi också.

Känner mig så otroligt misslyckad. Jag är 32 och har inte kommit någon vart alls i livet. Jag tappar jämt intresset för allt jag företar mig. Tycker aldrig att det jag gör är fint nog.