Feed me!

Hej, jag blev behandlad som en fd heroinist på metadon när jag var på apoteket. Jag skulle hämta ut mitt extra paket litium och hon bara. "Det känns inte bra att ge dig all den här medicinen.Jag måste ringa din läkare först. " Så nu är jag i limbo fortfarande. Jag får inte min fix förrän imorgon. Jag äter nu 6 tabletter och ska ha 7 men det tyckte apotekaren var för mycket. Men don't worry about me. Jag är i goda händer. Jag har planerat hela dagen. Nu ska jag gå på Medeltidsmuséet med Johanna och hennes lilla dotter och sen ska jag kanske käka middag ute på nåt trevligt ställe och sen ska jag till Filmhuset och höra Thomas Alfredsson prata och se "Fyra nyanser av brunt." Kanske inte den bästa filmen att se när man är nere men men. Man får sätt guldkant på eländet och skämma bort sig själv.

Vinterland

Det är helt vitt utanför fönstren. Snö. Hej Vinterland! Jag äter 6 x 42 mg litium och 1x15 mg abilify om dagen. Det håller mig i schakt. Jag blir ju verkligen helt sjuk när jag inte tar medicinen och börjar höra röster och ser syner och hamnar liksom som i en dvala. Dessutom går jag upp i varv och börjar göra en massa saker och sätter igång olika projekt. Sällan blir jag deprimerad. Jag har ju varit det men jag blir mest manisk.

Funderar på om jag ska gå till en psykolog. Vet inte om det verkligen behövs. Rent logiskt så är det väl vettigare på att lägga pengarna på en psykolog som talar om faktiska saker än att gå till ett medium som lika väl kan vara en kvacksalvare. Men jag vet inte jag mår ju inte så jäkla dåligt nu och jag tycker att det ofta är trist att sitta där och liksom vältra sig i sitt eget elände. Men nån typ av samtalsterapi borde jag ju ha. Tror jag kommer få det av st: Göran.

Frostiga tankar

 Jag måste gå till en gynekolog för det här med den dåliga lukten. Det var lite pinsamt för när jag var på Lindas fest så var det en som var på toa efter mig (en tjej) som kom fram till mig och sa att jag hade en underlivsinfektion. Hon hade jobbat med sånt och visste hur det luktar. Någon könssjukdom är det nog inte men man måste ju kolla ändå. Det var det om det intima. Jag vet att det är mest damer som läser den bloggen så då kan man ju skriva om såna här saker. Men visst kan man tycka att det är äckligt ändå. Jag har iallafall använt ett medel som man ska ta tre dagar i rad. Vaginatorer. Så det blir nog bra. Ni förstår att jag inte vill komma i närheten av någon som har något som helst begär till mig när det är så här.

Annars mår jag bra. Jag är skitnoga med litium. För min största skräck är om jag skulle bli sjuk igen och sjukskriven. Då skulle allt gå käpprätt åt helvete. Det vet jag. Jag är en trasig tjej som är lite ihoplappad men jag vill inte gå sönder igen. Jag försöker fokusera på det som är friskt att det är positivt att min första tanke på morgonen är åh jag vill gå upp istället för jag vill bara ligga här.

Markus min inneboende är så bra och trevlig. Han stör inte alls, men jag själv har lite dåligt samvete för att jag stökar ner lite på de gemensamma ytorna. Men det är bättre städat nu. Jag tycker också att det känns tryggt att jag har någon där. Det var värre när jag var helt själv.

En dag så kommer jag att dela bostad med någon jag älskar och då kommer det nog bli en hel del bråk. Jag vet att jag har gjort knäppa grejer när jag mådde dåligt och det gör jag ju fortfarande men inte i samma utsträckning. Det betyder något allt som sker och alla har en särskild livssuppgift.

Keep it on a low

En hemlös kille som jag tidigare köpte "Situation Stockholm " av kom fram till mig igår. Jag var nyfiken på vem han var och varför han hade hamnat i den situation han befinner sig i så vi stod och snackade ett stund. Han sa att han brukar sova på en toalett i Globen. Men mest sov han hos kompisar. Hans tjej hade dött i Thailand sa han så jag tyckte lite synd om honom och gav honom lite pengar. Sen frågade han typ om en dejt men jag sa vänligt men bestämt nej. Egentligen han var ju rolig och glad men han var inte så snygg och han är ju hemlös. Jag vill inte bli sol-och vårad på det lilla jag har! För då skulle han ju bo hos mig gratis och äta av min mat. Jag är ju såhär generös och snäll av mig. Sen vet man ju inte om han går på heroin eller vad det är som har gjort att han blivit den han är idag. Men jag tror inte det. Nåja jag ska inte bjuda hem honom!

Jo jag har en affärsidé som jag hade tänkt att hålla lite hemlig. Liksom keep it on a low. Men jag ska plugga upp min matte så jag kommer in på Företagsekonomi på Universitetet. Jag vill lära mig mer om sånt. Jag tycker det är intressant. Sen kan jag göra verklighet av mina planer. Det handlar i alla fall om handel med kläder.

Jag lämnade in litiumprovet igår. Imorgon har jag mötet med läkaren för han är friskskriven. Skönt. Hoppas han är snäll. Han heter Anders och det låter snällt.

Life oh life!

Nu håller inneboende på att flytta in sina grejer. Det ska bli kul att bo ihop med någon igen. Jag har faktiskt aldrig bott helt själv. Det kanske ni inte visste om mig. Jag har alltid delat med någon om det nu varit rumskompisar eller familjemedlemmar. Som lillasystern i en familj så får man mycket uppmärksamnhet men man blir också lite idiotförklarad för att man liksom inte skulle klara av de som de andra klarar.

I natt drömde jag att jag var 43 år och ägare till en bohemisk nattklubb. Det var trägolv, stora speglar, kristallkronor och stora fåtöljer och såklart ett schackrutigt dansgolv. I drömmen hade jag en älskare som var polis som hjälpte mig med säkerheten på klubben. Sen en kväll så blev det ett sort slagsmål för två rivaliserande gäng råkade mötas på min klubb. Då fick polisen kalla på förstärkning. Det var kul. Jag skule vilja driva en nattklubb och såklart fiffla och sånt. Haha.


Igår hade jag en diskussion med min pappa om det här med litium. Jag mår ju bra av att äta den medicinen. Jag är ju uppenbarligen bipolär. Efter att ha läst igenom den bloggen så tycker jag att jag framstår som mer manisk än depressiv med allehanda projekt i görningen. Jag gör av med mycket pengar på strunt som en bipolär person ofta gör. Jag tar mycket risker hela tiden och sylta in mig i konstiga situationer. Om jag inte hade ätit litium hade ju det här blivit 100 ggr värre. Jag blir då psykotisk och hör röster och tappar verklighetsförankringen när jag inte äter litium. Så summa summarum jag ska äta medicinen annars blir jag sjuk. Det är tråkigt det här med vikt uppgången men det behöver ju inte bero på medicinen. Ja menar det finns ju många smala som äter litium. Jag tror att det varit en bidragande faktor men inte en orsak till viktuppgången. Jag tror att jag är en känslomässig ätare som äter för att döva känslor osv. Jag måste komma till botten med vad jag använder maten till och hur jag kompenserar med godsaker när jag mår dåligt.

Tänkte mycket på det här med verkligheten och livet. Jag tror att vi får vår världsbild från massmedia först och främst. Vi matas hela tiden med bilder på hur vi ska vara och se ut. Jag kollade på landet brunsås igår och där handlade det om att staten bestämmer hur vi ska äta. Vi behöver en mall för hur vi ska bete oss därför tycker många att det känns tryggt att det kommer rekommendationer på hur mycket bröd och grönsaker man ska äta. Likadant tror jag att det är med självförtroendet och begreppet lycklig människa. Man ska liksom ha en partner och ett arbete annars är man liksom misslyckad. Vi läser om andra människor med lyckade relationer och framgångsrika karriärer och speglar oss i denna idealbild. Men tänk om man bara skulle bestämma sig för att fan jag skiter i det det där. Jag må vara sjukskriven och singel men jag har ändå tak över huvudet och mat på bordet. Jag är bra som jag är jag behöver ingen partner som liksom bekräftar mig som människa. Jag duger som jag är. En bra självbild kommer inifrån och man måste jobba med de inre bitarna först och inte tro att yttre faktorer skulle göra en lycklig.

Blodet i mina ådror

Läkartid i morse. Provsvaren hade kommit och det såg bra ut. De hade även tagit sånt där test för att kolla om man dricker mycket eller dvs är alkoholist och det visade så klart att jag inte är det. men jag undrar varför läkaren begärde ett sånt prov då jag har sagt att jag inte dricker. Nåväl ibland tar jag mig en bläcka men det är högst två ggr i månaden. Jaja. det kanske var en rutingrej och inget att hänga upp sig på.  Men ändå man känner sig lite som en laboratorieråtta!
Förra gången de gjorde ett sånt här blodtest hade jag högt socker men nu var det normalt och det var ju skönt. Jag vill inte dra på mig diabetes. Litium var uppe i 0,7 oxh det är bättre än förra gången då det bara var 0.4. Läkaren tyckte att jag såg ut att må mycket bättre och jag mår bättre också. Det är enorm skillnad då ni trogna läsare kanske kom ihåg hur jag kände mig då när jag skrev att jag skulle hoppa från en bro och flera av er reagerade. Summa summarum jag behöver mitt litium för att leva att normalt fungerande liv. Tar jag medicinen så får jag inga större manier eller depressioner.

Jag strosade runt på Östermalm idag och gick  på Narvavägen som är en gata jag bara trodde existerade i spelet Monopol. Slank in på en skitsunkig kinakrog och beställde en fyra små rätter. I lokalen var jag, ett par som var på gränsen till skillsmässa och någon märklig kvinna som var ömsom sur och ömsom översvallande glad. Fyra små rätter var ingen höjdare, det såg ut som barnmat som kommer i såna där små burkar i glas. Jag petade dock i mig maten och sköljde ner allt med en coca cola sen begav jag mig raka vägen till Filmhuset, visst på vägen slank jag in på nåt bageri men jag gick Brahegatan Valhallavägen, Borgvägen där det omkulltvälta höghuset ligger. På duk i dag visades "I Draculas klor" från 1958 med en tjusig Christopher Lee i huggtänder och svart slängkappa. Bra! Precis vad jag behövde lite gammaldags skräck. Lämnade Östermalm via tunnelbanan från Karlaplan, köpte CSI säsong 6 på Buylando. Jag älskar han den rödhåriga snuten. Jag kan inte få nog av honom, inte för att jag tycker att han är särskilt snygg men han är bara oemotståndelig.

Väl på söder köpte jag en massa ost på Ica och blommor. Nu är jag hemma och funtar på om jag ska göra en ostbricka och kolla på rödtotten. Skönt att inte gå ut ikväll.