Demons

Idag sov jag länge. Ångesten och demonerna hugger tag i mig tidigt på morgonen. Men de vinner inte matchen för jag slår tillbaka genom att gå upp och göra det man ska göra om dagarna. Det är viktigt att jag tar medicinerna annars blir jag sjuk. Jag får hallucinationer och hör röstar samt har ganska kraftig förföljelsemani. Förra sommaren så såg jag en man sitta i fåtöljen i mitt rum. Han tonades ut och försvann. Sen såg jag en rödhårig man som var med mig ett bra tag. Hallisarna försvann helt när jag började med medicinen igen. Rösterna upphörde också.. Mest talade de till mig på engelska av en märklig anledning. Vet inte varför men det kan beror på att jag bodde i New York i ett år för 13 år sedan. Språket kanske kom in i min skalle då. Förföljelsemanin  gick ut på att jag trodde att ett gäng var ute efter att skada mig. Det är otäckt att känna att man aldrig vara ifred.

Vrida och vända

Det var stökigt här hemma men nu har boendestödet varit här och vi hjälptes åt att städa så det blev fint igen. Jag har en tendens att stöka till det rätt snabbt så det är bra att jag får hjälp med att hålla i ordning. Jag försökte beställa sängben på ikea men det gick inte så bra. Jag får försöka igen på måndag. Bra om jag får sängben så att jag kommer upp lite från golvet. Jag trivs sådär här hemma. Jag försöker att göra det bästa utav det. Jag kollar mycket på film faktiskt. Mest blir det thrillers och rysare. Jag är inne i en sådan period. Paranormal activity Tokyo var riktigt läskig. Men ibland tröttnar jag på att sitta och uggla i förorten och då kanske jag åker in till stan och ser en film på Cinemateket.
Borde röra på mig mer känner jag. Jag är 34 år och jag är ingen ungdom längre. Jag behöver komma i form annars blir jag inte gammal. Tänker väldigt mycket på mitt liv lite fram och tillbaka. Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte göra något ogjort. Gjort är gjort.

Dubbel glädje

Känner mig ofta ensam och skulle vilja dela min tillvaro med någon annan. Känns som om jag sagt det förut. Men jag är ofta själv och gör allt själv. Jag lade ut en profil på Happy Pancake men de flesta som kontaktar mig känns inte seriösa. Jag är noga med påpeka att jag är kraftigt överviktig eftersom det kan vara en dealbreaker för många så är det viktigt att ta fram det i ljuset. Folk hör ju av sig ändå men de är inte seriösa som sagt. Många verkar bara vilja ha lite kul. Jag ska börja imorgon med mitt nya hälsosamma liv. Känns som jag sagt det många gånger också. Men det kan höja självkänslan om jag går ned i vikt. Jag måste gå ner ca 15 kg för att göra operationen. Då kör vi! Vad väntar jag på?


När jag sitter och låter tankarna vandra så ploppar en del barndomsminnen upp. Både roliga och mindre roliga. Men jag känner att allt hänger ihop hur det sen utvecklades sig. Jag ser logiken. Jag hade en bra barndom som fick ett abrupt slut då jag var 13 år och min mamma dog. Vem är jag nu? Jag vet bara att jag är stark och härdar ut.

Vindpinad

När jag vaknar tidigt på morgonen så tänker jag ofta tillbaka på mitt liv och det känns som om ödsligheten kom in tidigt i mitt liv. Jag har svårt att minnas när jag var glad senast. Det känns som om smärtan långsamt har kvävt mig en lång tid. Jag känner mig så olycklig
och vindpinad. Dock har jag inte tappat livsgnistan utan kämpar på med vardagen.

Substans

Jag sover mycket nu. Det kanske är årstiden som gör att man blir lite seg. En tant på Fountainhouse säger att jag är så tjock och fet hela tiden och det är jobbigt att höra. Det är ju visserligen sant men man vill ju inte att folk gör sig lustiga på ens bekostnad. Det är bra annars på Fountainhouse fast man sitter mest i möten känns det som. Jag mår förhållandevis bra. Förutom på morgonen när jag har ångestmardrömmar. Tanken är att jag ska skriva på boken nu när jag har tid men jag vet inte jag började plötsligt tvivla på min förmåga att skriva något av substans.  Men jag skriver ändå så får vi se.

Huset

Vaknar alltid tidigt på morgonen och har svårt att somna om. Utanför går ett billarm igång och man väntar på att det ska sluta ljuda. Jag ska få sjukersättning nu och det känns ju tryggt då kan man även söka bostadstillägg. Jag har börjat gå till Fountainhouse som är ett hus för folk med psykiska problem. Man får några lätta uppgifter som att sitta i receptionen eller kolla mailen. Jag trivs där det känns bra att komma ut och träffa folk. Man kan även äta i deras matsal för en billig penning.

Jag har kollat mycket på film. Jag såg om Carrie från 1976 då offret blir förövare. Den är bra!

Försöker tänka positivt men jag tycker man får lov att tänka negativt ibland bara inte de där tankarna drar ned en.

En dag är det slut.

Tänker på döden. Det är en blogg jag brukar läsa som råkat ut för ett dödsfall plötsligt. Jag vet också hur det är att förlora närstående men jag vill inte tränga mig på och lämnar därför ingen kommentar i just den bloggen. Vi är bara här i livet så otroligt kort tid och sen är det bara slut. Ja visst låter det som en klyscha men jag tycker man ska glädjas åt det man har. Istället för att jaga det man inte kan få. Jag vet att jag inte följer detta men jag försöker. 

Jag har kommit in i något slags lugn och har slutat oroa mig för struntsaker. Hoppas den känslan håller i sig. Ikväll ska jag äta tacos och kanske kolla på film. Skriva på min bok.

Vädret

Det är min pappas födelsedag idag och han fyller 71 år. Vi var och käkade på en lunchkrog. Jag tog fitness tallrik. Intresseklubben antecknar! Jag har blivit sjukt närsynt av medicinerna och har beställt glasögon. Jag lämnade blodprov idag också. Det är en grådag med riktigt pissväder. Finns inte så mycket att göra åt det. Bara gilla läget. Jag pendlar mellan att må bra och tycka att allt är förjävligt. JUst nu är jag i en positiv peak.