Gick ut. Det var hemskt. Jag fick ångest. Jag satte mig på en bänk på Medborgarplatsen och läste en tidning och drack kaffe till, ångesten avtog lite men jag upplevde alla människor som passerade förbi som halvdöda zombies. Ingen såg fri ut. Alla såg ut som de hade djävulens ok på sina axlar.
Jag har slagit lite efter böcker att läsa till uppsatsen. Det finns otroligt lite som jag tror passar, men det kommer nog fram mer efterhand. Det är jag som är lat. Eller såhär är det. Jag känner en ovilja inför det mesta. Jag orkar liksom ingenting. Inte ens orkade jag vara kvar på festen. Det är inte depression. Det är typ livströtthet eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.