What the beep do we know?

Asså fan vad bra jag mår idag. Igår var jag lite småseg men det berodde ju på att jag haft efterfest med gaykillarna. Vi lyssnade på musik, drack sprit och R spelade jättefint på pianot.Det var jättetrevligt! Man fick höra lite gött skvaller om vissa kändisar också och sånt är alltid kul.

Idag ska jag plugga körkortsteori för jag tänkte ta upp det igen. Vill ta mitt körkort nån gång. Jag är ju ganska bra på att köra bil. Men jag har lite svårt att hålla ihop saker och slutföra och det beror ju mycket på sjukdomen även om lite är ett personlighetsdrag också.

Ibland kan jag undra vad det är för  nånting jag har satt igång, det är som man hamnat i en nedåtgående spiral mot misär. Men ibland känns det faktiskt bättre och vissa saker går framåt också som att jag slutade röka och att jag har ett jobb även om jag är sjukskriven från det ett par veckor nu. Men jag blev superfet, jag fick tandproblem, jag ställde till det för mig ekonomiskt, förstörde utsikterna för mig rent allmänt.

Men, jag vet inte vad finns det att säga. Kanske håller jag på närma mig mitt eget öde nu. Vad det nu är.

Äktenskapet

Äktenskapet ja tanken på det skrämmer mig lite. Jag har ju inte haft något förhållande man kan hänga i julgranen direkt och det har väl delvis berott på otur fel killar har kommit min väg och så har jag inte velat binda mig till en person. Att vara juridiskt och själsligt bunden till en och samma person är det så kul? Visst har jag också en förmåga att älska och bli kär och bara vilja vara med den lycklige men jag behöver också massa frihet. Jag vet inte det är ett dilemma det där frihet kontra trygghet som spökar. Vissa tjejer drömmer om att gifta sig men jag är inte en av dom. Jag gör det om det känns rätt men inte för sakens skull utan för att jag älskar personen. Jag vet många gånger jag velat säga jag älskar dig, därför lämnar jag dig ifred.