Nattsvart

Nä ni det är fortfarande nattsvart. Jag har börjat älta saker i det förflutna som jag brukar göra när jag mår dåligt. Det kan vara allt möjligt, alla som jag behandlat illa genom åren. Det är väl inte så farligt, jag menar vissa kanske inte kan förlåta. Men jag har väl inte gjort mer jävliga grejer än nån annan. Men det är ingen idé att älta. Jag har varit taskig mot min storasyster, jag vet inte varför men jag har känt ett sånt hat mot henne. Sen kan jag ångra att jag inte stannade i New York. Men det är meninglöst att ångra sånt. Det är lite larvigt att ångra sånt man inte har gjort. Man vet ju aldrig hur det hade blivit istället!! Mest av allt ångrar jag av att jag är så svag att jag blev sjuk, fast det är ju å andra sidan inte direkt nåt man väljer. Sen ångrar jag massa saker som jag gjort fel och galet men det mesta har tack och lov fallit i glömska.

Pimsan pockade och lockade och fick tillslut ut mig på Valborgsmässoafton på Riddarholmen. Ja vi har inte gett oss av än, det blir nog senare ikväll. Jag har lovat mig själv att inte älta något med Pimsan. Jag har 3 starköl och de dricker jag kanske upp men full ska jag inte bli. Jag ska ha trevligt och vara ute bland folk och försöka visa så lite känslor som möjligt. Men det är ju inte hela världen om jag gråter en skvätt.

Jag lämnade blodprov idag vi får se vad det värdet blir. Jag får reda på det på onsdag.

Spraya över

Minns inget av mitt liv. Vilka jag har pratat med, vad jag har gjort och vad som har hänt. Mamma, jag är jätteledsen. Vet inte om jag kan gå ut ikväll....Jag älskar min familj och mina kompisar men jag vet inte. Jag älskar inte mig själv. Jag är trasig. Jag är ledsen och olycklig. Jag tänker inte göra något dumt. Jag är inte självmordstypen. Men det gör så ont. Totalt jävla mörker älskling.

Jag tappade ena påfågelsörhänget. Ja vill inte in på psyket. Så jag håller mig i schakt. Sköter medicineringen och försöker att hand om mig själv. Jag har respekt för läkaren som behandlar mig men jag vet inte om han förstår hur dåligt jag mår. Men kan man begära att en annan människa kan förstå. Kan man?Jag vill gå till en bra psykolog och jag tänker lägga undan pengar till det. På affektiva enheten kan man ansöka om terapi och jag skulle göra det med sjuksyrran. Så då kanske jag slipper betala.

Jag vet inte inte vad jag ska göra med  mitt liv. Jag vet att jag har begåvning men jag vet inte hur jag ska kanalisera den. Nä nu sminkar jag mig en gång till och går på burlesqueshowen och kollar på vackra tjejer. Man kan ju spraya lite jag mår bra feeling. Men jag ska nog vara försiktig med alkoholen.

Invisible

Gick en rask morgonpromenad imorse. Det var helt mörkt och jag var nästan ensam på gatan. Framför mig gick det en tjej i min ålder som hade rufsigt hår och tygskor utan strumpor i. Hon plockade bland skräpet på gatan i hopp om att hitta något värdefullt, Jag ville ge henne pengar men så kilade hon iväg och försvann.

Jag ska gå en till promenad strax. Jag är ändå ganska lyckligt lottad för jag har alla materiella bekvämligheter. Men jag är hemskt ensam. En sång för alla dom som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med! Men jag har tillförsikt. Det kan bli bättre. Jag kan få fler vänner och kanske en partner till och med. Jag menar om jag bara skulle vilja ha en pojkvän vem som helst så skulle jag kunna få en genom att bara knäppa med fingrarna. Men jag vill inte ha vem som helst. Jag vill ha den som är rätt för mig. Pappa sa att det finns jätte framgångsrika människor som också är singel för de har inte heller haft någon tur på kärlekens område. Hoppas det ordnar sig för oss!!

Jag är ledsen inombords och gråter inom mig men jag visar inget utåt. Jag går på gatan några civilare stoppar nån bil. Jag skulle bli glad om det var mig de stoppade så att någon i alla fall har sett mig. Men ingen ser.

200!

Då har man skrivit 200 inlägg! Hurra för det. Det kommer bli minst 200 inlägg till. Det kan jag lova.

Jag mådde dåligt igår. Jag fick ångest när jag var på Stureplan vid klockan ett i natt. De andra skulle gå till Spy Bar men jag känner att jag inte passar in där, jag får ju nästan aldrig komma in och det beror väl på att jag inte ser så där rätt och hipp ut.  Så min kompis skickade hem mig i en taxi efter att jag fått lite ångest och började typ hyperventilera och gråta. Jag kände så här att jag orkar inte. Varför ska jag leva för? Men jag har inga allvarliga planer på att att ta livet av mig. Jag älskar livet trots allt, jag tycker att varje dag är ny och spännande och känna alla dofter och alla smaker och träffa så många olika slags människor och känna att man utvecklas. Att kunna älska och bli kär, upptäcka ny vänskap etc. Missförstå mig rätt det var inte spy bars fel att jag fick ångest, det var något jag hade byggt upp en längre tid.

Jag satt på Dramaten trappan tidigare idag och pluggade körkortsteori då kom det en snygg kille i kostym och frågade om en cigg. Generös som jag är så fick han en marlboro beyond. Vi pratade lite kort sen gick han iväg med sin kompis fan man kanske skulle bett om hans nummer men det kanske hade varit lite väl. Jag vet inte, jag är vanligtvis modig men ibland fegar jag ur.

När jag var på Systemet och skulle köpa en "gula änkan" till inflyttningsfesten så var det en östermalmsgubbe som var före mig i kön som packade ner den i sin påse men som tur var upptäckte expediten det och han fick ge mig min flaska. Han garvade bara. Han kanske var kleptoman. Det kan man ju vara det spelar ingen roll hur mycket pengar man har men man har ändå ett sjukligt behov av att stjäla.

Idag tänkte jag bara softa och försöka att ta hand om mig själv.