fredag 30 november 2012

Ödet

Pappa sa idag att han var rädd för att jag skulle bli så fet att jag tillslut inte skulle kunna gå utan bara kunna ligga på en soffa och kolla på tv och äta skräpmat. Som man ser i amerikanska dokumentärer. En gång när jag slog på tv:n såg jag en stackars kille som var så tjock att han inte kunde komma ut genom dörren. Det fick skära loss kortsidan av huset och lyfta ut honom med en lyftkran. Jag läste i en blogg om ett annat fall där en kvinna vid sin död vägde runt 250 kg och henne fick de lägga på ett lastbilsflak för hon fick inte plats i en likbil. Sen lade dom vardagsrumsmattan över henne som skydd. Så kördes honom genom stan och alla pratade om den feta kvinnan på flaket. Jag läste ett bra inlägg i en blogg (hittar tyvärr inte inlägget igen så jag kan inte länka) men hon pratade om ett det är någon slags bestraffning när man bantar för att man helt enkelt inte står ut med hur man ser ut. Hon menade inte dom som bara hade 3 kilo kvar från graviditet eller de som varit på utlandssemester utan de som är riktigt tjocka. De som inte är smala med några extrakilon utan de som är tjocka eller feta. Man blir ju hela tiden påmind om att man är oattraktiv, ful och ohälsosam som tjock när man ser bilder av idealet i media. Vården talar om för en att man löper extremt stor riska att drabbas av fetmarelaterade sjukdomar. Man läser om att som överviktig blir man ratad av arbetsgivarna osv. Så allt detta bakas ju ihop och bildar ett extremt förakt för sig själv eftersom man är så fel. Förgör mig utplåna mig och gör det nu. Så man börjar äta enligt någon kostregim. Man käkar mat man inte gillar, man pinar iväg sig själv på plågsamma motionspass och allt det där orkar man göra i kanske några veckor vissa klarar månader och andra år. Man går ner och vissa når målvikt men man är inte i mål för det för nu ska man bibehålla den nya vikten och det krävs då att man har koll på minsta lilla kalori annars smyger sig kilona på igen. Och inte har självföraktet försvunnit för det nä för hen är ingen gäst man utan vidare motar på porten. Nu skärskådar man sig själv ser man hur huden är lös och fladdrar och och om man skulle vara intim med någon mot all förmodan så är det i varje fall med ljuset släckt.

Roten till det onda

Jag är fortfarande ledsen och känner mig helt misslyckad. Alltså som sagt jag bryr mig egentligen inte om att jag blev av med jobbet där på hemtjänsten. Jag har ju haft det i ca 10 års tid som extraknäck, det är ju ett övergångsjobb och jag måste ju gå vidare. Men jag känner såhär: Vem vill anställa någon som väger 150 kg och som dessutom har psykiska problem? Inte är det många VET jag. Min sociala status är väldigt låg just nu om inte obefintlig. Så jag måste göra något åt min vikt. Alla tjatar om att jag väger alldeles för mycket och att de inte känner igen mig och så. Jag har misströstat vad gäller bantningsmetoder eller om det är finare att säga att man lägger om sin livsstil. Whatever. Det är samma sak! Det funkar inte för mig alls. Klart att jag går ner om jag äter mindre men så fort jag slutar väga och räkna varenda kalori så går jag upp igen som en raket. Så nu ska jag be att min doktor skriver en remiss till Ersta sjukhus igen för att göra en gastric bypass. Jag vill inte egentligen men det är den enda vägen ut för min fetma är roten till allt det onda i mitt fall. Inte för att jag är så dum och naiv och tror att jag kommer bli lycklig för att jag går ner större delen av min övervikt att killarna kommer flockas runt att förlagen kommer slåss för att ge ut min debutroman osv. Nej men jag får chansen att leva som en normal människa, får plats i stolar, kan köpa vanliga storlekar i klädaffärer och slipper oroas av att dö i förtid av fetmarelaterade åkommor.

Hoppas läkaren kan hjälpa mig. Han är snäll och godhjärtad och är på min sida. Han kan föra kampen mot försäkringskassan och kanske ge mig en ny medicin. Ska dit vid 14 för jag försov mig i morse.

torsdag 29 november 2012

Sparken

Idag fick jag sparken från mitt jobb på hemtjänsten. Fatta va deppigt att inte ens kunna klara ett enkelt jobb. Det var hon med blodiga handduken som hade ringt och varit upprörd över att jag förstört hemma hos henne. Fattar inte för jag sa ju verkligen förlåt och tvättade handduken på min fritid. Men hon hade andra saker att anmärka på tanten och det var saker som att jag pratade med mina kompisar i telefon och att jag tog tid på hur lång tid det tog för henne att käka sin vidriga risgrynsgröt som hon skulle ha varje kväll. Saker som inte alls är sanna. Visst ringde det en gång men då avlutade jag samtalet på en gång och jag har inte tagit tid men eftersom man har fler att gå till måste man ju kolla på klockan. Chefen sa att att andra pensionärer hade tyckt synd om mig och sagt att jag luktade illa ibland. Så då tänkte hon att hon måste ju tänka på företagets rykte och image så därför fick jag sparken. Alltså om jag ska vara helt ärlig och lägga handen på hjärtat så är vårdjobb att ta hand om andra inte min grej så jag blev ju inte ledsen för att min karriär inom just den branschen är slut. Mest tänker jag på en förlorad inkomst faktiskt och en sysselsättning. Nu har jag ju skrivandet och jag tror att jag ska ägna  mig mer åt det. Men visst att det här händer betyder ju något. Jag vet att jag inte är riktigt frisk och antagligen inte kan  sköta ett vanligt arbete som det är nu. Har försökt nå min läkare och ska försöka få tid att träffa honom så kan vi gå vidare och se hur vi ska lösa saker. Egentligen borde jag väl sagt upp mig själv för länge sen men man är väl lite slö. Svårt att få arslet ur vagnen. Men jag måste ta reda på vad jag vill göra med mitt liv och det kanske jag inte kommer på precis idag.

onsdag 28 november 2012

Rökpelare

Det var lite pinsamt. Jag blöder ju ganska mycket när jag har mens. Måste ha ibland både binda och tampong och då hade jag varit i hemtjänsten hos en pensionär och satt mig på en stol där det låg en handduk i linne då blödde det igenom på hennes linneduk och hon blev jättearg. För det var med hennes släktemblem broderat på men vadå det kunde ju inte jag veta och det är ju sånt som händer. Men jag gick hem och tvättade duken och den blev helt ren om inte renare än den var innan och så strök jag den också och gick upp och lämnade den till henne igår och då sa hon att hon tyckte jag skulle operera bort livmoder och äggstockar så slapp jag blödningarna. Åh jag bara men jag vill ju ha barn och då sa hon att barn är överskattat eller nåt i den stilen.

Jag var hos en kompis igår och åt stekta dumplings. Hon är inbiten rökare så jag köpte ett cigg paket till henne. Det är det andra ciggpaketet jag köper i år den andra köpte jag i juli till min minderåriga granne som med pipig målbrottsröst frågade mig om jag kunde göra honom en tjänst och ja där går väl min gräns alkohol skulle jag inte köpa ut i varje fall och inte cigg heller egentligen jag är ju emot rökning nu för tin.. Fy mig. Fatta att jag varit rökfri i nästan precis ett år. Det är fantastiskt! Jag har gått upp minst 10 kg i vikt men hyn har blivit mycket fräschare och tänderna likaså och jag luktar inte askkopp längre. Det skönaste är befrielsen av en jävligt jobbig ovana. Man behöver inte ständigt jaga efter cigg eller pengar till dessa. Man måste inte gå ut i minusgrader från utanför krogen för att man vill ta ett bloss. Man slipper känna sig äcklig helt enkelt. Men det är klart jag ska inte sticka under stol med att jag tyckte att det var jävligt gott att röka och avkopplande samt stressbefriande. Men det var till ett alldeles för högt pris! Cancer, tandlossning, KOL osv. Det är inte värt det.

Jag kollade på dokumentärer om olika beroenden och det värsta av alla måste väl ändå vara heroin. Jag har aldrig testat det. Jag har vänner som rökt heroin och tagit sån där snowball eller speedball med kokain och heroin. Men det har varit i andra länder. Heroin är så oerhört beroendeframkallande och tända av på heroin är en rent fruktansvärt horribel upplevelse. Så den ständiga jakten efter pengar man måste ju antingen prostituera sig eller stjäla allt som sitter löst för att man ska få ihop till sin dagliga dos vilken ökar med tiden. Sen dör man oftast i en överdos. Som en spillra av sitt forna jag.


tisdag 27 november 2012

Call girl-recension

Nu har jag sett Call Girl och jävlar vad obehaglig bordellmamman Dagmar Glans var som spelades av Pernilla August. Hon var så extremt manipulativ att hon när hon tom var häktad försökte hon linda poliserna runt sitt finger. Bordellmamman utnyttjade kallt minderåriga flickor utan att känna minsta samvetskval. Visst tjejerna fick lite kontant ersättning men det var inte mycket utan större delen av kakan behöll Dagmar för sig själv. När småtjejerna klagade på att det var trötta fick det en liten påse med pulver att dra upp i näsan. Så var det bara att sära på benen för en lönnfet, grånad gammal gubbe som visade sig var ämbetsman, kanske chef på säpo eller rent utav statsminister.

Dagmar Glans är en fiktiv karaktär men verklighetens förlaga hette Doris Hopp och en kvinna vad namn Eva Bengsson har gått ut i medier i efterhand och vittnat om hur Hopp var spindeln i nätet i en call girl verksamhet i Stockholm på 70-talet. Eva Bengtsson var bara 14 år när hon mer eller mindre tvingades till prostitution av Hopp som antagligen lovade guld och gröna skogar och till en början var snäll och omfamnade för att sedan bli aggressiv och hotfull.

Rammotivet i Call Girl är makt. Det är valår och Statsministern talar sig varm för bland annat jämlikhet. Samtidigt när det kommer fram mer och mer om  Dagmar Glans bordellverksamheten  och att det är män från samhällets absoluta toppskick som är kunder så förstår man att det innebär en oerhörd säkerhetsrisk för Sverige. De unga flickorna är bara brickor i ett spel. Med knappt utvecklade kroppar blir de skändade av överheten som tar allt ifrån dem.Men det finns goda krafter också som försöka stoppa eländet och dra fram minsta lilla smutsliga hemlighet i ljuset. Polisen John Sandberg är den tappre krigaren för rättvisan som lägger ned sin själ i att stoppa bordellverksamheten men han möter ett större motstånd än vad han kunde ana.

Ja, det är en mycket sevärd film. Jag rekommenderar den varmt. Den får fem lithionit av 5 möjliga.


måndag 26 november 2012

Psykologen

Pappa och jag ska gå på bio ikväll och se filmen "Callgirl" om den svenska bordellhärvan på 70-talet. Jag har läst att filmen har fått blandad kritik och jag försöker att inte tänka på det jag läst utan ska bilda mig en egen uppfattning. Min gamla lärare på filmskolan Örjan Roth Lindberg sa att man ska ha vara öppen och förväntansfull när man ser en film. Det är något jag faktiskt alltid tänker på när filmen går igång.

Idag så skickade jag ett email till min filmvetenskapslärare att jag skjuter upp uppsatsarbetet ännu en gång. Jag mår inte riktigt bra och kan inte hålla på med sånt här krävande arbete. Visst jag känner mig misslyckad som ger upp men å andra sidan så vet jag att det blir bäst såhär. Antagligen sätter jag igång i vår. Never ending story jag vet. Men men. Nån gång blir den väl klar om jag så själv har nått pensionsåldern.

Kom att tänka på det här med gamla lärare som gjort intryck på en. Jag hade en lärare i filosofi och psykologi som hette Martin Levander som var riktigt bra.. Han hade ett rakt och rättframt sätt att lära ut saker på så och gav en verkligen inspiration att själv söka egen information och lära sig mer om något som han tog upp. Om jag inte själv var koko så kanske jag hade läst vidare inom psykologi. Fast det är ju rätt många som arbetar inom psykiatrin som har egna psykiska problem. Jag vet en överläkare som är bipolär. Så det ena utesluter inte det andra. Men jag vet inte om jag hade passat som psykolog, jag tror jag hade engagerat mig för mycket i mina patienter och kanske lånat ut pengar eller låtit dom sova över hos mig. Såna saker som man verkligen inte ska göra!

söndag 25 november 2012

Kortslutning

Mådde riktigt uselt igår så dåligt att jag funderade på att åka till psykakuten. Men jag gjorde inte det och istället kollade jag på en dokumentär om konstnären/fotografen Gregory Crewdson. Jag blev lite lugnare. Jag tänkte att jag inte ville trängas på psyket bland alla psykfall :-). Nä jag skojar. Jag menar att psykakuten en lördag kväll inte är en så harmonisk miljö. Skälet till att jag skulle åka dit var en snabbjustering av medicinen och kanske få tala med någon expert. Men sen tänkte jag att det kunde vänta till måndag. Just nu idag känner jag mig lite frånvarande och lite ofokuserad. Jag vet inte hur det känns att vara lobotomerad men jag känner mig avklippt. Igår var det ångest, smärta och ledsamhet som jag kände men nu är liksom alla känslor avdomnade. Jag känner inget eller det finns liksom ingen kontakt emellan mig och mina känslor nu. Det kanske är en försvarsmekanism att det går en kortslutning när systemet blir överhettat.

fredag 23 november 2012

Blåsningen

Min kind har svullnat upp över natten, jag ser ut som jag lever på medeltiden. Igår var det dags för att drar ut den andra visdomstanden och den här var lite svårare att få ut och de fick borra och bända länge innan de slutligen fick ut den  - i tre delar. Tandkirurgen skulle ha nästan lika mycket för att dra ut denna tand, alltså över två tusen kronor och då undrar jag om det verkligen kan stämma? Det kvitto man får med specifikation blir man ju inte direkt klokare av. Jaja inte nog att man har blivit barskrapad man har också blivit fulare på kuppen. Vilken blåsning! Ja men egentligen är väl hela livet en blåsning om man tänker efter. Undrar om det var som ett lotteri när man fick ett liv innan man föddes eller om en jury utsåg utmaning vem som skulle födas till vad och få genomgå olika slags prövingar. Sen kanske man få stå till svars för vad man har gjort i livet. Tror det har gjorts rätt många b-filmer på detta tema. Jag såg en amerikansk film om en tjej som var superytlig och utseendefixerad och så dog hon i bilolycka och hoppade in i en annans kropp som visade sig vara en överviktig "ful" kvinna med dessutom taskigt självförtroende. Men det fick henne att lära sig lite om livet innan det var dags för henne att gå upp i det eviga ljuset.

Jag har tjatat om det förut men jag känner mig ensam. Det blir inte bättre av att de flesta mammor jag ser med barnvangar tycks var ett par år yngre än mig till skillnad mot förr, kanske 10 år sedan då de var betydligt äldre. Jag är inte i fas med tiden! Inte för att man ska göra som alla andra men jag känner att något fattas i mitt liv och det är mening. Det känns inte som något meningsfullt liv att somna och vakna själv och göra allt själv. Planera allt själv. Utan nån. Människor är inge singeldjur. Man lever med flocken. Jag är inte deprimerad och jag tänker inte ta "the easy way" out. Nä får se när jag juryn tycker det är dags för mig att definitiv sorti och det blir nog inte om väldigt många år. Jag vill gärna ha en egen familj. Det är min dröm. Men tills dess så lär man åka på på en hel del blåsningar.

onsdag 21 november 2012

Cherry cola

Känner mig lite oinspirerad till att blogga just nu och jag menar vad har jag blogga om? Inget händer ju för fan! Varje morgon så tänker jag att nu idag ska jag försöka äta nyttigt. En plan som fallerar allt efter dagen fortlöper. Det blir en caffe latte och därefter kanske en lunch ute. Blodsocker fall vid 15 och en coca cola som bot och sen en maffig middag och kanske lite choklad. Inte särskilt nyttigt mao. Men ni vet ju att jag ständigt kämpar med vikten så jag behöver inte tjata mer om det.

Nä ni, mitt liv är rätt så händelslöst. Jag träffar för lite folk det tror jag är problemet ja. Jag ska faktiskt försöka ändra på det och gå på fler fester och evenemang. Kanske anmäla mig själv till en kurs. Jag är inte känd för att vara nån blyg viol så det är inte det. Jag tar ofta intitivet till konversationer med folk och jag kan bjuda på mig själv. Men det är det att jag liksom har kommit lite off från allt som händer. Vänner har stadgat sig och har inte plats för mig på sin agenda. Vad bitter jag låter! Men det är ju så!

Kärlek och dejting finns inte alls på min världsatlas. Tyvärr. Jag hade önskat att det var lite mer av den varan men icke. Men om man ska träffa någon så kan man inte bara sitta inne. Visst jag är reggad på både Mazily och Okcupid men några napp i fiskdammen har det inte blivit ändå. Om man inte räknar med alla otaliga sexinviter man får på såna cybertillhåll. Men det hör ju till. Det kan vara trevligt med lite hederligt cyber sex någon gång ibland men att få tio copy pastade meddelanden som alla har som fattig andemening att upplysa mig om att jag är antingen sexig, het eller båda på samma gång och att avsändaren är välhängd blir det kanske lät lite tjatigt i längden. Då undrar jag när händer det, detta ögonblick som en skraplottsköpare upplever du hen skrapar fram tre lika summor i miljonklassen. När blir det jackpott för mig? Jag  vet inte riktigt vad som ska hända eller vad jag ska känna men det ska vara då allt bara stämmer och det känns rätt. Klyschor jag vet. Men jag tror att det finns inom mig då jag vet att det är the moment I've been waiting for.

Noomi the one and only

 Noomi Rapace som är med i denna video gick på Södra Latin då jag gick där. Redan då var hon en riktig teaterbrud och år 2000 så fotade jag henne med några andra skådisar för att de skulle ha några pressbilder. Jag tycker att det är kul att hon blivit en sådan världskändis på kort tid och redan då i övre tonåren märkte man att hon hade något speciellt. Hon var som en Kamikaze pilot och hon skulle bara lyckas. Lyckas har hon ju i alla högsta grad och har redan en karriär som är mycket få förunnat.

tisdag 20 november 2012

Pippi!


Hittade en skön  konstfilm av Marianne Lindberg De Geer som handlar om Pippi Långstrump 45 år senare- i polisförhör.

måndag 19 november 2012

Medicinsnack

Ett tag var min intellektuella kapacitet i jämbördig nivå med en guldfisk. Jag orkade inte ens läsa rubrikerna i tidningen. Det är ett under att jag förmådde mig att blogga även om bloggen inte på något sätt är svår. Jag tror det beror på medicinen abilify som har plockats ur min ordination att jag nu kan läsa en hel dagsstidning och faktiskt komma ihåg vad artiklarna handlade om. Jag åt 15 mg abilify om dagen och det ska vara en stämningstabiliserande medicin men med den följer biverkningar som dimsyn och trötthet står det i fass. Nu står det inte just koncentrationssvårigheter men jag tror ändå att det har med abilify att göra för besvären upphörde ju när jag slutade med medicinen. Det var egentligen ett misstag att jag slutade för jag äter ju medicin från sån här apodos eller strips som det också kallas och en dag så märkte jag att den lilla beiga tabletten var borta jag trodde det var en engångsföreteelse och tänkte att den skulle komma tillbaka men den gjorde inte det och då sa jag faktiskt till min läkare för jag kände mig skyldig att göra det och då hade jag gått utan abilify i två veckor och då tyckte han att det var onödigt att sätta in den igen om jag ändå mådde bra. Så nu har jag varit utan abilify i några månader och det känns bra. Jag "går" bara på lithionit. I don't need drugs, I'm high on life. Lithionit är den mest effektiva medicinen mot klassisk bipolär sjukdom som finns på marknaden idag.  En annan medicin är Lamictal som även ges till epileptiker. Men Lamictal är mest effektiv med bipolära som har övervägande problem med depressíoner. Lamictal måste trappas upp efter ett jämnt och regelbundet schema då den sätts in. Dessutom så kan oplanerade gravididiteter ge förödande konsekvenser med fosterskador. Visst ska man helst inte äta litium under graviditet men det är inte lika stor fara som om man är ovetandes gravid på Lamictal.

Jag vet att jag inte kanske tar det här med att äta medicin på allvar. Jag kan ofta missa doser och tom glömma att hämta ut den från apoteket. Men jag inser att den är livsviktig om om jag inte åt den vore jag nog död.


fredag 16 november 2012

Tick tock

Min biologiska klocka tickar. Jag är 32 och fyller 33 nästa år. Min tid att få biologiska bebisar är begränsad. Nu kan inte jag de exakta siffrorna men jag har hört att fruktsamheten sjunker betydligt vid ca 35 års ålder. Det är inte olagligt att skaffa barn för att man är bipolär och inte heller för att man är fet. Haha. Det sistnämda kan man ju göra något åt i varje fall. Jag var faktiskt på Överviktscentrum igår igen och jag hade gått ner drygt ett kilo! Ja det var bara ett sidospår. Men jag vill verkligen ha barn. Vissa kanske inte tycker att det är så lämpligt att skaffa barn när man lider av en psykisk sjukdom. Man för ju dåliga gener vidare och man kanske inte kan vara så närvarande som förälder t ex de gånger man ligger inne på sjukhus men jag tror att jag skulle bli en jätte bra mamma till mitt barn ändå. Hen skulle bli mycket älskat.

Sen var det där med att hitta en person man vill skaffa barn med. Det är ju inte det lättaste! Jag har ju princip alltid varit singel. Jag minns en gång i gymnasiet då jag blev ihop med en kille för att man skulle det. Jag har aldrig haft sån panik i hela mitt liv över något. Jag fick sån ångest. Sen höll jag mig undan och svarade inte i telefon för att jag inte ens klarade att göra slut. Då lovade jag mig själv att aldrig göra det som andra förväntade sig av mig utan bara det jag innerst inne vill. Nu var det en kille som skrev till mig på nätet men jag fick dåliga vibbs av honom så jag svarar inte trots att han var rätt snygg på bilden. Vet inte hur det kommer bli men jag står fast vid mina principer och tar inte första bästa.

onsdag 14 november 2012

The fight

Det var genomgång av arbetsplanerna igår i skolan. De gick bra jag fick ok feedback på mitt.Jag ska inte outa de andras idéer för de kanske vill ha dom för sig själva men mitt har jag ju redan pratat om också. Ni vet det där om könskvotering på regiutbildningen på STDH. De finns mycket att hämta där. Det är nåt som inte stämmer med hur de tar in elever. De är bara att börja gräva!

Asså jag var så jäkla trött igår. Jag kom hem efter skolan och la mig och sov i två timmar typ sen vaknade jag av att jag var hungrig men jag orkade inte laga mat så jag värmde en färdig rätt i micron. Inte likt mig att göra så. Sen surfade jag på nätet kollade mest på dokumentärer om "värstingar" 80-tals uttryck för våldsamma ungdomar som hamnat snett. Därefter somnade jag och drömde att jag var lesbisk. Det drömde jag även i förrgår natt. Undrar vad mitt undermedvetna vill säga mig? Jag läser två bloggar med tjejer som lever ihop med andra kvinnor i kärleksförhållanden och de verkar ha det så himla bra eller ja fram tills nu. Nu ska den ena tjejen skiljas från sin partner och de håller på och säljer hus, bilar och båtar och allt som kommer med. Hon är jätteledsen och mår dåligt. Jag vet inte jag ser ju mig själv som straight men man ska aldrig säga aldrig. Fast jag skulle aldrig "marknadsföra" mig själv som ens bisexuell för det skulle kännas fel. Men jag tror att nuförtiden är synen på sexualitet mer komplicerad än förr.


Jo jag såg lite av en dansk dokumentär på tv "Testamentet" Om två bröder som kämpar för att få ut arv efter deras morfar. Den ena brodern ligger i skilsmässa och den andra är heroinist. Jag blev så provocerad av den ena brodern den rundare av dem två. Han var så skenhelig och så pengakåt och omogen. Det var klipp från när han var yngre och blev avsugen av thailändska prostituerade på utlandssemester. Han verkade så stolt över sina bravader. Visst visade han känslor också men jag vet inte jag hade svårt att sympatisera med honom. Men den andra brodern var det annorlunda för han var så svag och mjuk och väldigt nedbruten av år missbruk så att det var svårt att känna nåt annat än ömhet för honom. Men kolla in filmen på Svtplay och bilda er en egen uppfattning. Jag såg inte slutet. Fick det ärva?

måndag 12 november 2012

Mysplågare

                                       Ett klipp från B-filmen Sökarna men den är hemskt rolig.

Blast from the past 1

Jag kommer ihåg när jag var 14 år. Jag flyttade från Upplands Väsby till Södermalm med min pappa. Började på Sofiaskolan på Södermalm. Där var det några tuffa killar i klassen som härjade, Dimman, Ludde, Jonas och Anders. Ludde fick sluta av diverse anledningar. De andra tre kallade sig "tre compadres" eller nåt i den stilen. Anders är ju Bleckan i "Salong Betong". Han har säkert skärpt sig och blivit som folk för det var han inte när vi gick i åttan och nian. Då var han en mobbare. Fast inte den värsta som sa elaka saker utan mer passive aggressive. Men å andra sidan han hade det säkert inte lätt. Dessa killar brukade droppa oneliners från Sökarna. De sa jävla mysplågare t ex när man sa emot. Haha. Vi brukade sitta på Café String ja och de andra skoltrötta tjejerna och en gång kom läraren och hämtade oss. Det var lite pinsamt för där satt vi och rökte och var världsvana och spanade på äldre killar och spelade Back Gammon.

lördag 10 november 2012

Nattinatt

Nu ska jag börja läsa "Torka aldrig tårar utan handskar" om bögarna som dog som flugor i AIDS på 80-talet. Jag kollade lite sporadiskt på serien på svtplay och den var väl bra men vafan det var väl inget speciellt med den det var en vanlig svt produktion när skådisarna är klädda efter färgskala och talar så jäkla T-Y-D-L-I-G-T. Bengt hängde sig i en elsladd det såg jag. Det var en stark scen eftersom min mamma tog livet av sig inte genom hängning men det väckte minnen till liv. Jag minns att en tjej i stallet som gick fram till mig och kläckte ur sig " hörde att din morsa hängde sig." jag bara "nej". Nu måste jag sluta.

fredag 9 november 2012

don't you wish your girlfriend was hot like me

What did you expect?

Visst får jag uppskattning på nätdejting sidorna. Men de flesta är ju väldigt sexinriktade. Så är det ja och flertalet svarar på frågan : "Did you join this site to find people to have sex with?"-"Yes." Duh. What did you expect?  liksom som Uma Thurman säger i en reklam för en bubblig dryck som driver med den ständiga anspelan på sex i reklam och media. 

Den senaste stjärnan är en mycket ung kille som var rätt söt på bilderna. Men han är alldeles för ung för mig.
Den är mer en trevlig fantasi än att jag ska träffa honom i verkligheten. Han är över 18 i alla fall. Närmare bestämt 20 år precis. Jag skulle inte kunna var hans mamma före då skulle jag bli på smällen redan när jag var 11. Det låter ju lite osannolikt. Men 12 års ålderskillnad är rätt mycket ändå. 20 åriga killar är ju i regel rätt omogna. Men han verkar ganska så samlad ändå. Han dricker och röker inte och knarkar absolut inte och det är ju bra. Men jag vet inte vi kan ju gå och fika och se om det finns en spark emellan oss. Han sa att han var rätt blyg och tystlåten, jag är inte så alls. Men jag vet inte det kanske blir helt total fel när vi möts men då får det väl bli det då. Jag kanske börjar med att råka krama ihjäl honom!

torsdag 8 november 2012

Tanden

Igår opererade jag ut en visdomstand i underkäken. Den var skruvad och hade tre rötter så därför kunde inte min vanliga tandläkare dra ut den utan jag fick gå till en tandkirurg. Det lilla kalaset gick på 2252 kr. Asså det tog honom 7 minuter att få ut tanden ur käften på mig. Rätt bra timlön han har. Han berättade att det varit inbrott på kliniken och tjuvarna stal bland annat en dagskassa på 22 000 kr. Surt. Tur att jag betalade med kort! Men på alla ställen jag har jobbat på då det varit pengar inblandat så går man direkt iväg med pengarna. Man låter de inte ligga kvar. En tjej som var festivalgeneral för någon kulturfestival berättade att hon gick med 90 000 i en tygkasse när hela festivalen var över. Då var hon lite nervös men det gick bra.

Nu ömmar det lite men jag har tagit alvedon+ ipren. Ska plugga idag.

onsdag 7 november 2012

TJOCK

En fet kropp är ohälsosam och socialt oaccepterad. En mycket smal och underviktig kropp är också ohälsosam men inte lika socialt oaccepterad. För smal är ju idealet och vad väger en modell på 180 cm jo ca 45-50 kg och har ett BMI som rör sig inom underviktigt kategorin. Vi omfamnar bilden av den smala kvinnan nu talar jag om kvinnan eftersom kvinnan är mest utsatt för smalhetsen. För killar handlar det väl i överlag om att vara vältränad.  Jag har inte något emot att någon kallar mig fet för det är jag ju. Ordet fet har ju negativa konnotationer efter som det är negativt att vara fet i vårt samhälle idag. Jag blir däremot ledsen om någon säger att jag är motbjudande och frånstötande och liknande. Eller skriker tillmälen till mig på gatan.
Katrin Zytomierska är ju inte känd för att vara så smidig direkt och nu har hon skrivit ett blogginlägg då hon går i taket över  en av SATS reklamkampanjer med en kvinna som inte är pinnsmal utan mer normalbyggd i mina ögon. Hon säger att det är fel att ge signaler till folk att det är okej att se ut så där. För vem vill vara sådär mullig som hon på bilden? Ja jag skulle gärna se ut så och jag siktar på att se ut omkring så om inte fetare när jag nått min målvikt. Inlägget finns här.

Så har vi vi tjockisarna som lobbar för att fetma ska bli mer accepterat i samhället och jag håller med om att man inte ska diskrimineras pga av sin vikt men jag gillar inte den här uppgivenheten att det inte skulle gå att gå ner i vikt. Att "forskning" visar på att alla dieter går åt pipan inom loppet av sju år. Det är BULLSHIT! Klart som fan att det går att gå ner i vikt om man äter färre kalorier och rör på sig mer. Det gäller ju att hålla en livsstil med nya vanor. Inte banta efter något som står i en veckotidning någon vecka eller två. Utan verkligen förändra sitt liv.


tisdag 6 november 2012

Kort skräck

Jag gillar skräck men jag fattar inte logiken i denna film. Varför ser man den röda ballongen två gånger? Den är ju inte planterad innan. Vad symboliserar den? Kan någon förklara? Sen fattar jag inte varför ungen först är livrädd och sen verkar vara i maskopi med jättekaninen.

Pussel

Ringde till Stockholms Dramatiska Högskola tidigare Dramatiska Institutet. Jag talade med deras informationschef om att jag ville ha kopior på ansökningsstatistik. Dessa är ju offentliga handlingar. Då suckade hon lite och sa att det var många som ville det. Sen bad hon mig mejla exakt vad jag ville ha och det ska jag göra. Ja det är ju inte så konstigt att många vill kolla på dessa handlingar, finns ju många journalister, forskare och studenter som gör arbeten liknande mitt. Men hon kanske tyckte det var jobbigt att springa och kopiera eller nåt vad vet jag.

Ja jag ska först skriva en tydlig plan på min uppsats. Könskvotering är ett känsligt ämne och DI förnekar att det sker. Asså det vore ju diskriminering! Inser att jag måste hålla mig relativt neutral och kan inte kläcka ur mig massa åsikter och dra förhastade slutsatser. Om jag gör det får jag nog ett väldigt lågt betyg. Tycker att det här med att skriva uppsats är som detektivarbete eller som att lägga ett pussel. Nu har jag precis börjat.

måndag 5 november 2012

Inga mer sötebrödsdagar

Jag var på överviktscentrum i deras nya lokaler på Norra Stationsgatan. Jag har inte varit där på flera månader och vägde lika mycket som jag vägde vid invägningen. Vilket inte var så kul. Vi bestämde att jag skulle sluta helt med godis,chips,kakor,läsk och dylikt. Jag menar en gammal knarkare som vill sluta kan ju inte free basea bara en gång i veckan. Kanske nån enstaka som kan, men de flesta hamnar i ett missbruk som innebär att de måste höja dosen hela tiden för att det ska ge nån effekt. Så är det med mig och godis. Jag måste äta mer och mer för att bli tillfreds då är det lika bra att lägga av helt. Det andra vi bestämde är att jag ska dricka bara vatten och inget annat, inte ens light läsk för den syntetiska sötman triggar igång begäret efter sött. Sen ska jag inte äta så ofta ute utan laga mat för restaurangerna stoppar ju i en massa skit för att det ska smaka bättre. För att jag ska kunna gå ner i vikt måste jag ändar mina vanor. Det är ju kristallklart. Asså jag är ju nästan obeskrivligt fet men av nån skum anledningen så tryter motivationen men jag tror att den kommer när jag börjar gå ner i vikt.

Skickade in arbetsplanen till professorn. Vet inte om den blev så bra men jag lyckades formulera en frågeställning som jag tror håller. Nu undrar jag hur pass open minded han är vad gäller forskningsmetoder. Om man kan intervjua folk t.ex.. Det återstår att se.

lördag 3 november 2012

Birth of the cool

"There was me, that is Alex, and my three droogs, that is Pete, Georgie, and Dim, and we sat in the Korova Milkbar trying to make up our rassoodocks what to do with the evening. The Korova milkbar sold milk-plus, milk plus vellocet or synthemesc or drencrom, which is what we were drinking. This would sharpen you up and make you ready for a bit of the old ultra-violence." 
När jag läste första delkursen i Filmvetenskap så skulle man lämna in en filmanalys på ett par sidor. Läraren sa då att majoriteten av dessa analyser är på en film av Stanley Kubrick och inte allt för sällan ju "A clock work orange." Vad är det då som har gjort denna film så populär? Att den är beyond en kult klassiker. Att den fascinerar människor än idag.  Låtar handlar om Alex, folk har maskerader på filmens tema, stilen har inspirerat modeskapare och you name it. Filmen skildrar våld och sex på ett rått sätt. Den handlar om en psykopat som åker fast  efter att ha mördat och våldtagit och ska göras om i ett projekt som är lett av regeringen. Dock går saker snett.
Alex är snygg, överintelligent och totalt befriad från alla former av empati. Men kan man lära honom ett annat beteende? Jag ska inte spoila för mycket för er som trots allt inte har sett den. Vad har ni för tankar och funderingar kring denna film?

fredag 2 november 2012

Dagens tistel

Asså helt oprovocerat får man ett sånt här mejl på nätdejtingtjänsten Okcupid. Jag hade bara varit inne på den här pundarungens sida. Såg snabbt att han inte var något för mig då han romantiserar droger och hävdar att han han lagar space cakes bland annat. Nu hämnas jag genom att hänga ut tönten på nätet.

torsdag 1 november 2012

Kvotering

Hallå finns det några akademiker här bland mina läsare? Om inte så har ni väl gått livets hårda skola och blivit visa av det. Jag ska ju skriva en c-uppsats i filmvetenskap och nu har jag äntligen bestämt vad jag ska skriva om. Jag ska undersöka vad kvotering ger för resultat bland filmhögskoleutbildningar som Dramatiska institutet och Filmhögskolan i Göteborg. Dramatiska institutet som heter nåt annat nu men jag är van att säga dramatiska institutet, väljer ju två tjejer och två killar till sin filmregilinje. Vi säger (har ej tagit reda på fakta än så skjut mig inte) det är 200 sökanden varav 75 % manliga sökanden är det inte då jävligt orättvist att man tar ut två tjejer av totalt fyra studieplatser då fast de tillhör minoriteten? De blir ju då inte de bästa regissörerna. Men å andra sidan så har vi ett problem med att filmbranschen är så otroligt mansdominerad. De måste ju ut fler kvinnor så det blir mer jämställt. Jag vill undersöka hur det går för kvinnorna som har gått regiutbildningar i Sverige på högskolenivå. Är de verksamma som regissörer eller jobbar de med något annat säg 10 år efter avslutad utbildning? Fungerar kvoteringen? Jag måste ha lite mer kött på benen. Men jag tror att jag har tillräckligt med funderingar och tankar för att fylla upp 25 sidor. Vad tror ni om detta? slår jag in öppna dörrar eller är det lite edgy?

Wow!FTW!

Jag har en stor utmaning ahead of me nästa höst ska jag börja läsa Masterprogrammet i Filmvetenskap och på engelska. Kolla in utbildningen här

Jag behöver dock fräscha upp min engelska. Jag är väl helt okej på engelska, inte bra men ok. Vet ni nåt bra knep för att bli duktig snabbt. Jag tror jag måste göra TOFL testet eller kanske inte behövs för jag har ju läst engelska B på gymnasiet. Min dröm är att bli så bra på engelska att jag får vara utbytesstudent och läsa på universitet i Californien. Kommentera gärna med tips på bra böcker osv. Jag har läshuvud och är bra på att tänka abstrakt. Jag tror att jag skulle kunna bli mycket bildad efter ett par års studier.