Roten av det onda

Började må dåligt på långfredagen och på Påskafton ringde jag teamet. Jag förklarade att jag mådde så dåligt att jag inte längre stod ut och att jag hade självmordstankar. De tog mig på allvar tyckte jag och sa att jag kunde besöka dem på Rosenlund. Jag har nu rannsakat mig själv efter vad största anledningen är att jag mår dåligt och har kommit fram till att det till stor del handlar om min vikt. Jag är konstant trött och seg för att jag är så stor och jag orkar inte röra på mig. Det blir som en ond cirkel. Man äter mer för att trösta sig och rör inte på sig för att man inte orkar. Dags att bryta den onda cirkeln! Jag vet ju hur jag ska gå tillväga för jag kan det här med kalorier. Så det är bara att göra ännu ett försök och den här gången ska jag lyckas.

Jag har även besvär med generande hårväxt i ansiktet. Jag försöker komma ihåg att raka bort mustaschen men då jag glömmer det är folk snabba med att påpeka att jag har hår i ansiktet. Psykologen sa att jag var sötare utan hår. Jag vet inte jag borde vara noggrannare med att ta bort men det har jag haft så länge så jag har liksom blivit van vid det. Det beror på att jag har en hormonrubbning som jag får hår jag har för mycket testosteron helt enkelt. Det har även med min övervikt att göra att jag har det. Vikten är alltså roten av det onda i mångt och mycket. Jag vet att det kommer att bli lättare att umgås med andra och leva ett vanligt liv om jag går ner i vikt. Nu isolerar jag mig för att jag inte vill bli dömd. Jag tror att många tänker att där är en tjock människa men de säger inget men man märker ju av blickarna och så.

Syssla

Har kommit igång med fotograferandet igen och det känns mycket bättre att ha något meningsfullt att göra om dagarna. Lånade en kamera av stället jag går på sysselsättning på och tänkte att jag skulle ta lite bilder ute i naturen. Mår bättre också, troligtvis mest för att det börjar bli vår men jag har slutat med voxran också. Den gav ingen effekt så jag tyckte det var onödigt att äta mer medicin. Kollade på bilder som var tagna för tolv år sedan och jag var mycket smalare på dem bilderna än vad jag är nu.. Fick lite ångest men å andra sidan så mår jag ju bättre nu än för tolv år sedan. Jag hoppas jag orkar fokusera på mat och träning så jag lyckas gå ner lite i vikt. Men det är inte det lättaste. Jag har i varje fall varit rökfri nu i snart fyra månader. Det är ju bra.

Skybar

Satt på tunnelbanan idag och åkte förbi "Skybaren" i Farsta T banestation. Det sitter folk där och dricker öl och röker som på en skybar ungefär. Det är därför den kallas det. Jag var även på sysselsättningen idag och det var kul. Jag fotade en tjejbekant och det gick bra. Jag har nu en hel del bilder att jobba med i photoshop. Det ska jag ägna mig åt imorgon tänkte jag.

Ja det var riktigt härligt väder idag med strålande sol.Efterlängtat. Jag har hört att man ska vara ute så mycket man kan för välbefinnandet och det psykiska måendets skull. Så jag ska väl gå ut igen när jag har skrivit det här inlägget.

Jag fyller 36 om knappt två månader. Det känns väl sådär. Vad har man gjort av tiden egentligen? Ja det kan man fråga sig. Ibland har det varit svårt och motigt och vissa dagar lättare att stiga upp ur sängen. Inte träffat den stora kärleken än men kanske kommit mer tillrätta i tillvaron. Jag är inte lycklig men det får gå.

Fotofilm

Jag ska börja i sysselsättningen nu och då tänkte jag att jag skulle ta porträttfoton i studio som  jag sedan arbetar med i photoshop. Det är bra att man har planer!

Jag ser mycket film nu.Det blir ca 3-4 filmer i veckan på Filmhuset. Senast såg jag experimentfilmer av Gunvor Nelson. De var personliga och mycket stop motion. Intressanta och nyskapande. Lite äckliga också med mycket kladd och maskar. Det är feministisk film festival med start ikväll och jag tror jag ska gå. Bra att man kommer ut och träffar lite folk också.

Jag mår bättre men jag är trött och känner mig aldrig riktigt utvilad hur mycket jag än sover. Det är nog sömnapnén det beror på. Jag vet att jag borde använda CEPapen men  jag pallar inte med den apparaten. Det bästa vore ju om jag gick ner i vikt. Då slipper jag ju det problemet men det är ju lättare sagt än gjort. När jag läser i tidningen om folk som gjort viktresor och gått från tjock till smal så är det ju klart att man blir inspirerad och vill själv göra en förändring. Men sen börja tankarna snurra sådär negativt att det inte är någon idé och att det aldrig kommer att gå. Dumma tankar!