Stora Äpplet

När jag var 20 år gammal år 2000 så flyttade jag till New York för att gå på en fotoskola. Jag kom ihåg att jag längtade hem så fort jag kom dit. Jag tyckte att alla människor var så hårda och tuffa. New York är en världsmetropol och det är liksom ingen lek när man är där. Efter mycket om och men så fick jag iallafall ett eget hem i Queens. Det var skitsunkigt och äckligt och kryllade av möss och kackerlackor. Ändå var hyran på 11 000 kr i månaden. The landlord alltså hyresvärden var en sydamerikan som jag inte våga skriva ut namnet på ifall han googlar sig själv.  Han var galen!!! Say no more!!

Skolan var väl bra men jag mådde inte bra. Jag kände mig ensam och utanför. Jag kom aldrig in i gemenskapen riktigt. Jag kände mig bara fel och missanpassad och visst är New York fint men jag kunde inte njuta av att vara där. Hade jag fått backa bandet hade jag väntat ett par år med att åka dit. Jag åkte hem året därpå och kände mig rätt misslyckad. Jag blev inte fotograf inte för att jag försökte utan för att jag inte ville.

Jag längtar ändå tillbaka till Usa men då ska jag inte göra om exakt samma misstag utan göra nya.

Lost in lalala

Jag vill köpa mig en ny kamera. En Hasselbladare. Jag höll ju på med konstfoto förut. Jag skulle vilja ta upp det igen. Jag vet att det finns människor som är mycket bättre än jag men jag sätter inte så stor prestige i det utan jag gör bara för att jag tycker att det är kul. Jag får ju ut lite pengar på det där arvet och då vill jag lägga lite på en schysst kamera. Kanske en 15.000 kr på ett begagnat hus och begagnad glugg. Mer tror jag inte att man behöver betala. Fast det är ju mycket pengar, det är det.

Ja på fredag flyttar min inneboende in och det är en trevlig kille som jobbar med att analysera arkeologiska prover. Jag tycker att det är lättare att bo med killar så därför tog jag en kille och inte en tjej. Bor man med en tjej så är det en sån press på en att man ska umgås och dricka te och prata känslor. Nu kanske jag flyttar till skrapan och då får ju han det ännu bättre eftersom han då har ett helt kök för sig själv. Men det är ju inte säkert att jag flyttar till skrapan. Bara eventuellt. Jag bodde i New York tillsammans med en amerikansk kille som heter Ben.Vi blev kompisar nu var vi inte alls attraherade av varandra utan det funkade bra att bara bo ihop men visst bråkade vi så att saker flög. Ben var blott 21 då men hade redan levt ett liv som tung heroinmissbrukare vilket jag tyckte var fascinerande. Men sen efter att han slutade så rökte han knappt ens gräs. Ben höll på med musik och jag har hört att det går bra för honom nu. Tror att han är på väg att gifta sig också. Han skriver till mig ibland på Facebook.

Idag måste jag städa så ska jag till Filmhuset och se Lost in La Mancha. En film om en filminspelning som gick åt helskotta. Ibland funderar jag på filmproducent men jag kan ju inget om ekonomi. Jag tror jag passar bättre på de konstärliga funktionerna.