Last night

Vi var ute igår jag och Dimple. Han får heta Dimple eftersom han har en grop i hakan. Vi var på Marie Laveau. Det var trevlig men sen kom det nåt äckel och tog mig på häcken och jag var på vippen att hälla en öl på fanskapet. Hade jag gjort det hade jag ju åkt ut med huvudet före så jag besinnade mig. Tycker alla killar en gång borde klä ut sig i en femmesuit med tits and ass och gå ut på krogen och känna hur mycket skit man får ta. Asså det är verkligen kränkande. Jag tänker inte sänka kraven och gå ut med ett äckel som inte rsepekterar mig. Dimple sa att jag borde sagt till vakten men jag vet inte jag gjorde inte det. På klubben var det en som klottrade på väggen och blev utslängd. Ja det var det enda spännande som hände.

Kvällen var väl helt okej det var inte superroligt. Dimple och jag gick på efterfest en stenkast från stället men den var helt avslagen. Vi käkade godis ja riktigt godis ingen omskrivning för nåt annat. Vi är kompisar with no strings attached. Det känns bra faktiskt. Kul att ha en killkompis som har så många bra sidor.

Rara små ärtor

Nu kröp det fram att det killen menade när han sa småtjejer var både att de skulle vara unga (runt 20 år)och petite (fast det gör väl de flesta killar.) Då står man ju i lä. Dessutom så vill han diskutera religionsfilofiska frågor och där känner jag mig helt lost på det området. Så nej han är nog inget för mig och jag något för honom. Men vi kommer bra överens i övrigt. Han kollar på de länkar jag lägger upp. Jag lade upp en video jag gjorde för flera år sen och då fick jag feedback. Så nä han har fin grop i hakan Synd på så rara ärtor.

Men det är säkert nån annan som kan bli intresserad av mig. Men han kommer ju inte ringa på dörren så jag får gå ut. Vete fan var kosan bär i natt men nåt hak blir det

Tråkmåns

Han är lite tråkig den här killen jag träffade i fredags ute. Han säger nej till allt jag föreslår och är negativ. Han säger at han måste jobba. Visst jag är verkligen inte dum i huvet så jag fattar att han inte är så into me. Men ändå och sen det är med att han gillar små tjejer det ger ju lite pedofilvibbar och det är inte cool. Men det jag gillar är att han är intellektuell till skillnad från föregående töntar jag träffat som bara läst en bok i sitt liv typ. Inte för att jag läser så ögonen blöder men jag menar jag är ju inte helt obildad. Jag känner att jag söker anledningar när jag tar kontakt med honom. Det känns liksom inte naturligt. För säger jag: "Ska vi hänga?" Så säger han bara nej. Nä jag vill träffa nån som gillar mig. Inte nån som bara kommer med undanflykter hela tiden.

Skrivande

Den här killen och jag har pratat online. Jag tycker om honom men jag tror inte det blir nåt. Tror vi blir vänner kanske. Han är sjukskriven nu men jobbar med att översätta böcker. Det låter ju intressant. Han är pank som en kyrkråtta. Har borderline och har försökt ta livet av sig. Han är ledsen och mår dåligt ofta annars är han väl en vanlig kille. Jag känner att det är mest jag som tar alla initiativ och frågar saker men han skriver mest. Men jag tycker om honom. Jag kan ju inte hjälpa att jag inte är en "småtjej" och att jag inte är som hans ex. Jag har dock kommit på mig själv med att ljuga hitta på saker om mig själv för att imponera. Fan vad lågt.

Det var ju en tjej som sa till mig att jag borde sänka kraven men jag förstod aldrig var hon menade riktigt, Om det var att jag skulle sänka kraven på killen, då fattar jag inte för jag har inga större krav. Det viktigaste är att det finns nån form av attraktion och att man är någots sånär likbördiga intellektuellt sätt. Jag skulle inte kunna dejta nån som var förståndshandikappad för det skulle aldrig funka eller dejta nån som jag inte attraherades av alls. Hon kanske menade att jag skulle sänka kraven på typen av relation. Att man kanske inte träffar giftastypen utan får nöja sen med playing the field killen. Där håller jag inte med heller för det finns ju massa killar i min ålder som verkligen vill stadga sig och bilda familj. Ja jag vet inte. Nu är det en halvjapan som skriver till mig på viber han jobbar som journalist som skriver i flygplanspress. Haha vilket lustigt jobb. Inte ens slump att de killar jag träffar har skrivandet i nån form som yrke. Men de får jobba med vad som helst inte läkare bara.

Remake

När jag var liten ville jag bli som Nikita. Nu blev jag inte det utan skriver en c-uppsats om det istället. Kolla på affisch bilderna en tjej i kort svart klänning som har ett skarpladdat vapen. Farlig brud! Tycker att här anspelar ju den franska versionen mer på sex men i filmen så är Hollywood versionen mycket sexigare.

Den lille vännen

Igår så träffade jag en kille. Han var såklart inte "min typ". Kort, nördig och så hade han borderline on top of it all. Jag tänker mig alltid att jag ska träffa nån som är längre typ lite kraftig och mer manlig och absolut inte ha några mentala issues. Asså det hände inget och han pratade mycet om sina ex och sa att han gillade småtjejer. Men han var rolig han tog min hand och tog på mig på ett icke tafsigt sätt. Jag vet vad han heter och addade honom på facebook. Vi får se jag tror vi kanske kan bli vänner. När stället hade stängt vid 05 så fråga jag honom om han ville följa med hem till mig. "Jag är urkass i sängen." sa han då. Jaha men vi behöver ju inte knulla, sa jag. Då sa han att han skulle hem och jobba. Tror inte han är intresserad av mig på det sättet. Men som vän kanske. Jag vill ha fler killkompisar. Jag har Johan, Kasper, Andreas plus några bögar som mest är bekanta. Vi får se om det blir denna X också. Eller vad det blir.

Moderator

Hej, jag har blivit moderator på Okcupid. Jag bestämmer om flaggade bilder ska raderas eller inte. Den här mannen dyker ofta upp. Det är Zyzz en kroppsbyggare och modell som dog redan 2011 tror han blev 22 bara. Han är alltså inte tillgänglig på nätet och om du ser en profil med den här killen så är det fake. Anledning till att jag tar upp det är attt det tycks som att många som luras med den här hunken. Herregud ha lite respekt för de döda.

Sen får jag radera jäkligt många kukbilder för det är inte tillåtet på okc. Kan man inte vänta med det tunga artilleriet till sen. Why ruin the surprise,På tjejer är det många bilder snodda från porrsiter och på modeller. Ja ni ska veta att det är ganska mycket falska profiler i omlopp. Men tack och lov är ändå de flesta sig själva.

Virtuellt

Jag har nätdejtat ganska länge och skulle i det här inlägget säga till killar vad man ska skriva i mail och inte.

Självklart: Skriv inte: 24 cm, fixar du det? Det säger ju sig självt. Kom igen det måste man säga är en rätt fanasilös inledning även om man vill visa tydligt att det bara sex man är ute efter så kan man förmedla det på andra sätt.

Fånga personens intresse: Hitta något som fångade ditt intresse det gör att det finns större chans att personen blir intresserad av dig. T ex skriv: Du har en otrolig utstrålning. Men skriv bara sånt du menar.

Hitta ett gemensamt intresse: Är det teater och hon nämner t ex Bertholt Brecht. Säg att t ex har sett "Tolvskillingsoperan" i Berlin. Fråga v ilken uppsättning hon har sett. Det ger en öppning till diskussion och det är lättare att isen bryts.

Vårda ditt språk det gör att du framställs i bättre dager. Ok om man inte är bra på att skriva eller är dyslektiker så skriv det.

Copy pastea inte mail och skicka samma till 20 tjejer.

Skriv inte bara en rad typ hur är läget. Lägg ner lite arbete på mailet.

Om du är kille får du gärna kommenntera hur tjejer ska skriva.

Sjuk video

Lite samma grundidé som till "Smack my bitch up". Jävligt mycket våld så det nästan blir löjligt.

Rikedom

Voxran gör  mig lite uppe i varv och såhar jag svårt att sova. Drömde jättekonstigt att jag var hemma hos min rika släkting i Danderyd. Så skulle en bekant ha fest där med massa knarkare och de förstörde flygeln bland annat. Nej det var konstigt. Min rika släkting hade läst den här klassikern inom självhjälpslitteratur eller vad man ska kalla det " How to win friends and influence people" när han var student och så utgick han från visdomsorden där. Man ska t ex inte berätta något om sig själv.Han blev stenrik sin affärsidé. Jag vet inte om jag vill bli rik till varje pris. Jag vill bli lycklig, skaffa familj. Klart att jag inte vill vara fattig men pengar är inte allt här i världen. Det låter fint. Men om man ska bli rik så ska man bli det på nåt man är bra på och nåt man har lust att hålla på med. Det tror jag. I såna fall kan ju jag försöka försörja mig på mitt skrivande. Men det är jäkligt svårt och stenhård konkurrens. Fast man kan ju inte tänka på det man måste ju få lov att drömma.
Jag har en kompis som är lite så här most likely to get rich or die trying, för honom betyder pengar inte allt men mycket och han tänker så att man ska skaffa sig
pengar först och filosofera sen. Men om jag blir välbärgad och slipper tänka på om jag verkligen har råd med den där fikan eller inte så kommer ju nånting gå förlorat att man kan luta sig tillbaka och slipper kämpa. Udden kanske går av en en om man kanske blir lite tråkig. Jag tror människor är bra på att anpassa sig och när man har det där feta bankkontot så kommer det i början vara kul att kolla saldot och köpa allt det man drömt om kommer ju ge lyckokickar men sen vänjer man ju sig. Ja jag vet inte. Jag fick en tankeställare om det här med pengar kontra lycka när jag såg Searching for sugarman.

Searching for sugarman

Sixto Rodriguez- vad hände med honom? Vem var han? Det är frågorna som driver handlingen framåt i den oscarsbelönta dokumentären Searching for sugarman. Han hade alla förutsättningar för att slå igenom som artist i slutet av 60-talet och i början av 70-talet men så gjorde han inte det. Varför?

Jag vill inte spoila handlingen för mycket. För den här filmen måste ses. Den är så bra!

A och B

Sov inte en blund i natt. Jag var lite hypo. Skrev en massa inlägg på forum, alltså jag är ju anonym men jag skrev inget extremt hoppas jag. Sen så började jag prata med en tysk på dejtingsida bara för han var typ den enda som var online. Han påstod att det finns extremt få tjejer som är fula och få som är riktigt attraktiva. Han hade bara träffat 5-6 kvinnor som var riktigt attraktiva. Han tillade att de flesta ligger i spannet där emellan. Bah säger det där handlar ju enbart om smak och preferenser. Vissa gillar fotomodeller andra gillar mer "vanliga". Vissa gillar smala och andra tjocka. Und so weiter(han var ju tysk.) men jag kan nånstans ändå förstå att killar tänker lite så alltså delar in tjejer i fack A och B brudar. Själv när jag gick i skolan så tyckte folk att jag var söt och mullig(ja jag var inte tjock då) eller vissa tyckte väl att att jag var ful som stryk blev ju lite mobbad. Plågoandarna satt en lektion och talade om allt som var fult i mitt utseende. Klart att sånt sitter kvar. Men jag vet om att jag inte är ful. Jag tänker ofta att jag måste banta för att jag är på tok för tjock för att nån skulle vilja vara med mig. Men även om jag går ner 50 kg kommer jag fortfarande var tjock. Mindre tjock men ändå tjock. Men varför ska jag göra det för nån annans skull. Det är ju mitt liv och min kropp. Jag ska ju gå ner för att jag mår bättre om jag väger mindre. Blaha blaha men om man ska vara krass så får jag säkert fler att välja på om jag blir mindre. Börjar redan tänka ut huruvida jag kan ta banklån för att göra en bröstoperation sen för brösten kommer ju vara som tomma påsar man kan rulla ihop i behån sen. Men den dagen den sorgen. Det är inget jag ska tänka på nu. Jag måste leva mer i nuet. Jo och hör och häpna jag börjar fundera på gastric bypass igen.Jag är som en vindflöjel som jag svänger i mina åsikter angående just gastric bypass. Det skrämmer mig nåt oerhört men samtidigt så kanske det är bäst för mig. Jag har ju fan ett BMI på nästan 50. Jag är en walking dead zombie i princip. För att knyta ihop säcken med det är med att vara attraktiv. Det kommer inifrån. Dubbelmoral i detta inlägg. No shit?

American Gangster

Jag såg American Gangster om Frank Lucas som smugglade heroin i kistor med döda amerikanska soldater från Sydostasien. Han konkúrrerade ut alla med sin billiga vara som han kallade blue magic. Han hade en distributionscentral i Harlem där tjejerna jobbade i underkläderna med att förpacka heroinet, av den enkla anledningen att de inte skulle sno något. Sen var det en snut spelad av Russel Crowe som hade som vision att få bort knarket från gatorna. Han visste inte inte att Lucas existerade först men han fick reda på det av en slump pga av Lucas fru som hade givit honom en spektakulär pälskappa med matchande mössa i present som han bar på en boxningsmatch. Det var då allt började go south för Lucas. Lucas spelad av Densel Washington var trots att han var the bad guy som i förlängningen förstörde livet för tusentals ungdomar portätterades på ett sympatiskt sätt, välklädd, älskade och värnade om sin familj, sin gamla mamma, sin vackra beauty queen fru från Puerto Rico. Han var en älskvärd karaktär och man märker att regissör Ridely Scott nästan blev kär i Frank Lucas karaktären. Snuten spelad av Crowe hade stora personliga problem vårdnadstvist, struliga relationer men han var jäkligt smart och lyckades spränga heroinimperiet  med Lucas i toppen. Många snutar vara ju mutade vilket kom fram i slutet. Ja vad ska jag säga det var en riktigt spännande historia med bra skådisar och bra manus. Top notch! Det här var ingen film då heroinmissbruket skildras men en film om hur droghandeln kan se ut på allra högsta ort. Det var intressant det här med identitet och hudfärg. Att Frank Lucas var svart stack ju många i ögonen och ingen trodde snuten Richie Roberts spelad av Crowe när han sa till sina kollegor att spindeln i nätet var en svart man.

BFF

Kommer ni ihåg när Paris Hilton hade ett program på tv som hette BFF-best friends forever. Efter att det skurit sig rejält med Nichole Richie så bestmämmer sig Paris för att hålla en audition vem som ska bli hennes nya BFF. De får träffa föräldrarna och det är lika hårt sållning av agnarna från vetet som om det vore en äkta make som ska väljas.

Jag skrattade gott åt galenskaperna och tänkte på min BFF. Det är karin på bilden ovan. Hon gör sig till lite och är sötare i verkligeten. Karin är civilingengör och jobbar har sambo och en liten knodd och de har planer på att flytta in i villa. Låter ganska långt ifrån min verklighet eller hur? Ni tänker väl hur kan hon som är så lyckad vilja vara med en sjuk överviktig bidragstagare. Svaret är att hon inte ser mig så. Vi lärde känna varandra när vi var små genom våra föräldrar. Vi skickade brev. Hon skrev på kuvertet visdomsord som "when i was a sperm i had a lot to learn." Jag skickade ett brev då jag sa att jag älskade låter "Joker"av Steve Miller och då tyckte hon att jag var töntig. Hon lyssnade på Joni Michell och sånt lite svårare musik. Vi rökte i vetefälten efter min mammas begravning. Sen har vi gjort mycket saker tillsammans. Hon har så mycket energi och gör tusen saker. Hon har sett mig som frisk och smal och vacker. I hennes ögon är det inget fel på mig. Vi kanske ska gå och se Prince i sommar. Hoppas han spelar  lite tempolåtar som Alphabeth street, 1999, Let's go crazy.

Men jag älskar Darling Nikki " I knew a girl named Nikki I guess you can say she was a sex fiend, I found her in hotel lobby masturbating with a magazine." Så himla fint.

Karin är normal i det avseende att hon är anpassad till samhället, normal viktig, betalar skatt osv you get it don't you. Men å andra sidan hur normalt är det att ha en  civilingenjörs examen från KTH och ha en bror som gick bort knall och fall. Slutsats det finns inget normalt. Jag  älskar henne.

Camping

Kollar på en dansk film på tv. Camping. Rolig! Ena karaktären träffar en kille. Han bara: den enda bok jag läst handlar om kille som hissar upp sin lillasyster i en flaggstång. Hon: jaså Emil i lönneberga av Astrid Lindgren? Han: nä inte den
Det är en tragisk film. En pappa som skjuter sig i början men det är humor ändå när det är som svartast.

Under bron

Hade hört talar om detta ställe- Under bron. Jag gick dit. Klockan var väl ca 23:00. Det var bara jag där typ. Ställde mig vid baren och öppnade en öl. Då kom en kille fram till mig han var den typ den andra personen där. Han var trevlig men han var så självsäker så att det nästan var löjligt. Han pratade om att han gillade metal och hårdrock. Fast han såg inte så rockig ut. Jag sa att jag också var rock tjej men att jag lyssnade mer på indie rock. Sen kände jag att jag inte ville prata med honom längre det kändes som om han var ute efter nåt liksom. Han gav konstiga vibbar så jag ursäktade mig och gick.

Det var schysst stämning. Trots alla säkerhetsvakter så var det lite knarkig dimma över allt inte för att jag såg nån påtänd men ändå. Jag vet inte den där snubben kanske var en pusher vad vet jag. Äsch jag ska inte tro ont om alla jag möter.

Sen kom det mer och mer folk. Många turister som var ute på grönbete. Samplad 70 tals disco lät det som strömmade ut över ena dansgolvet. En kille satt och grät. Kanske över en tjej. Hans polare tröstade honom. Jag tänkte ge bort en biobiljett som plåster på såren.

Då var det nån som greppade tag i mig och släpade mig till ett hörn. Jag trodde jag blivit haffad om det var voxran som gjorde att jag fick stora pupiller. Men det var bara en kille som ville ha sällskap. Jag tyckte inte han var så attraktiv. Så jag gick igen. Sen gick jag hem och träffade Tommie X och Festa mysa maila m fl på vägen. I hissen upp till mig så språkade jag med min granne 17 år som varit på nån fest. Jag tipade honom om falskleg för det brukade jag köra med. Ibland garvade bara vakterna för attt det var så olikt. En sa att det här kunde lika gärna vara Michael Jackson.

Precious

Jag har haft tankar på döden men jag är inte självmordsbenägen. Det är väl blandade delar av min tro och tankar att jag inte sa göra samma sak som mamma som hindrar mig. Men jag lider ju mycket. Mår dåligt i långa perioder. Smärta. Men det kommer ju inte lösa nåt om jag tar livet av mig det kommer vara likadant. Taking the easy way out. Nä men man ska inte lasta de som väljer att sina liv. I den här jävla skit världen ska man man inte behöva vara frivilligt. Det är inte en uppmaning snarare ett konstaterande.

Jag försöker tänka på vad jag har. Att jag trots allt har ett intellekt som jag kanske använder mig av för lite. Att jag kan skriva. Att jag är betydelsefull. Allt jag tänker gör och säger får konsekvenser, påverkar andra människor och i fölängningen hela världen. Jag tycker du som mår dåligt ska tänka på det du har här i livet. Vad som är du och vad du är bra på och varför du är värdefull. Det gör skillnad att tänka så.

Bloggsnack

Tycker att innehållet här i bloggen är lite tråkigt. Jag gör ju inget särskilt. Jag knullar inte runt längre jag knarkar inte och gör inget annat olagligt vad jag vet. Skriver inte så för att fiska komplimanger såni behöver inte skriva att ni tycker om och läs eller jo gör det om ni har lust och motivera varför. Är det igenkänningsfaktorn? Mysfaktorn. Roligt att få inblick i en annan människas liv kanske. Jag vet inte jag läser bloggar för att det är så spännande för at det är så oförutsägbart. Man jobbar ju inte direkt med texten eller jo vissa gör det men det är mest för mig compose and publish.

Jag vet att det knske inte är så kul att läsa om det eviga dravlet bantning och träning och dess stora eller obefintliga frekvens beror ju på. Men om jag gör det så kan jag märka med en tag hälsa typ så kan de som är intresserade lättare hitta.

Har märt att den här inre söfunktionen är helt värdo. Den funkar ju inte! Ska försöka fixa det!

Det går ju upp och ner hur jag mår. Nu är jag ju sjukskriven. Men rätt var det är så har jag ett jobb.

ettochnoll

Igår gick jag till Medis biblioteket och lyssnade på när författare läste ur sina böcker. Jag köpte "Fågelhuset" av Ester Roxberg. Den är delvis självbiografisk och handlar om en tjej som få praktik på ett förlag och hur hennes illusioner om hur trevligt och gemytlig det skulle vara att jobba i kulturbranschen och hur hög moral och trevliga medarbetarna är krossas. Det är en djävulsk hiearki och folk har jäkligt vassa armbågar med betoning på vassa. Hon håller på att förlora sig i att göra chefen och närmaste kollegan till lags. Själv har jag praktiserat på ett produktionsbolag i ca 6 månader. Det var ju kommersiellt men jag märkte det där med hierarkin. Liksom Chefen hon var så här en typisk karrärkvinna klädd i dräkt och svallande blont hår. Alla som jobbade med henne var  super smöriga och inställsamma. Jag har ju lägst position av alla så det var aldrig nån som frågade om jag ville ut och luncha för jag räknades liksom inte. Så jag satt och jobbade istället. Ska bli kul att läsa boken jag tror jag känner igen mig.

När jag var ifärd med att beställa en irish coffee på Malmen så satt det en tjej där som jag kände igen från psyket men jag ville inte gå fram för hon kanske inte ville att alla skulle veta att hon var patient på psyket. Vet inte ifall hon kände igen mig. Minns att hon sa att hon blev hämtad av polisen. Nu såg hon ut att må bra i alla fall.

Göra!

J min goda vän sa att jag kanske skulle gå en kurs för att aktivera mig lite. Kanske en gitarrkurs eller silvermide eller nåt. Det finns ju sånt här aktivitetshus för psykiskt sjuka där de har såna här trumslagarkurser och matlag och allt vad det heter. Men jag känner att jag vill vara bland friska och inte bland sjuka. Fast vad spelar det för roll jag tror inte de "sjuka" beter sig mer underligt än de friska egentligen. De är ju bara det att de inte är på den öppna arbetsmarknaden. De är sjukskrivna eller dylikt. Många har ju utbildning, läkare tex men av olika skäl klarar det inte av att sköta ett heltidsjobb. Så då finns de samlingsställen för de sjuka. Nu ringde jag faktiskt Fountain House och jag ska komma på besök så det är ju bra. Här länk.

Fishy

Min idé om det där med könskvoteringen på dramatiska institutets regilinje blev rådissad idag på genomdraget av både de andra eleverna och läraren. De tyckte att idén inte passade in på filmvetenskapen. Så nu måste jag byta och jag tror att jag ska skriva om hollywood remakes och då den kvinnliga huvkaraktären blir annorlunda och mer anpassade till mainstreamideal. Jag tänker främst på Män som hatar kvinnor/The girl with the dragon tattoo och karaktären Lisbeth Salander. I mina ögon är hon mycket softare och vänare i den amerikanska versionen. Liksom lite punkig men inte lika trashig som i den svenska. Kan ni hjälpa mig med att komma på fler hollywoodremakes då den kvinnliga huvudkaraktären liksom genomgår en metamorfos a la Hollywood. Let me in ska jag inte ha med tror jag eller jag har inte bestämt mig. Jag vill ha nån film från ett annat land. Håller på att googla!!

Just det igår så kollade jag på tv och zappade mellan kanalerna och då fastnade jag för "catfish tv". Jag skrev ju om Catfish när jag såg den. Ok i catfish tv så hjälper killarna från filmen tjejer och killar också tror jag som har pratat med nån på nätet men inte vågat träffa i verkligheten för att det var nåt som kändes fel och då reder killarna ut det. Igår var det en svart tjej som hade blivit vän med en en kille på facebook och han var skitsnygg och jättegullig och allt men så var det ett krux-han existrerade inte. Utan det var en rival till henne som bara ville djävlas lite. Hon blev helt knäckt när hon fick reda på att det bara var bluff och båg. Lite farligt med internet. Jag kom ihåg tror det var 1997 så träffade jag en kille som kom från Göteborgsområdet på passagen chat. Vi skickade bilder och det kändes bra men när vi träffades så hade vi liksom ingen personkemi och han var svintråkig och kategorisk. Hna gillade nog inte mig nåt vidare heller tror jag. Såg honom på Guldbaggegalan då han vann pris för nån dokumentärfilm. Han skulle nog inte känna igen mig om han såg mig nu. På den tiden var jag rätt smal.

Sprickor

Sov nu mitt på dagen så vaknade jag plötsligt och då var väggen liksom som en massa sprickor i som spred sig. Det var jätteläskigt. Låter som typisk hasch  noja men jag röker aldrig på.Jag knarkar inte alls faktiskt. Jag tog kokain efter att blivit övertalad en gång och då kände jag inget det var värdelöst. Sen en gång blev jag i lurad amfetamin och då mådde jag jättedåligt, asså bra först men jag blev skitledsen när de berättade att en gubbe troligtvis hade hällt tjack i min grogg. Men allt detta var över 5 år sedan så det borde ju vara preskiberat rent skademässigt vad det gör i kroppen.

Jag  såg en dokumentär om heroinister i Denver i Usa. Och en tjej sa att när hon var liten så hade hon inga andra ambitioner än att ta droger. Det var liksom hennes lott här i livet. Den tjejen lär ju atagligen vara död nu men jag hoppas hon ändrar sig och vill leva ett vanligt liv. Hur tråkigt och segt och trist det än är att ha ett vanligt jobb ha tak över huvudet och mat på bordet. Så är det illafall tryggt och säkert.

Jag rökte ju förut 30 cigaretter om dagen. Men jag slutade för 15 månader sen. Dricker gör jag men måttligt. Mat är väl det jag missbrukar om något. Lite lurigt det där för allt annat kan man ju sluta med men man måste ju äta.

Vår och Voxra

Varje år så här års så blir jag lite deppig så nu ska jag äta voxra ett tag framöver. Litium var ner i 0.53 bara så jag får vara försiktig med voxran att den inte slår över och gör mig galen igen. Jag vill inte tro att jag blir fjärrstyrd och tro att jag avslöjar maktstrukturer att jag har hybris. Det var iofs jävligt roligt på sitt lilla sjuka vis. Men det tar mycket på krafterna. Jag fick många syner under min senaste resa till insanity. Jag såg flera personer som jag aldrig träffat på riktigt. Det var undantagsvis män faktiskt. Jag försökte förföra en av den men han var som ett hologram så det gick inte att komma nära. Undrar varför hjärnan spelar en såna spratt?

Kommer alltid att vara lite galen. Alla är ju galna. T om vår starsminister Fredrik Reinfeldt har knäppa fantasier ibland det är jag helt övertygad om.Asså jag påstår inte att han är psykiskt sjuk. Men han svävar säkert iväg i tanken mer en än gång om dagen på jobbet och privat. Det gör alla med ett intellekt. Så det så!

Sjukvård

Varannan månad går jag och lämnar ett litiumprov. Det är ett par rör som fylls med blod. Jag tror att de slänger blodet när de har testat det. De kollar litiumvärdet. De vill veta om de ligger på en bra nivå eller om de ska öka eller sänka tillförseln av litium. Mitt brukar ligga på 0.6 eller 0.5 vilket är lite för lågt. 0.7 är nog bäst för mig. För andra äldre personer räcker det med att ligga på 0.3. Men jag är verkligen ingen läkare så ta inte mina ord för sanning. Vissa ska ligga på 1.0. Det är individuellt men man kan bli förgiftad om kroppen har fått mer litium än den klarar av då kan man drabbas av:

darrningar i musklerna/muskelryckningar

ostadighet

sluddrigt tal

dåsighet och förvirring

medvetslöshet

Jag har dock aldrig råkat ut för detta. Och pepper peppar ta i trä så hoppas jag att jag slipper. Om jag ska vara ärlig brukar jag ta en extra litiumtablett eller två utan att fråga läkaren först när jag känner mig lite extra låg eller uppåt. Det är för att gardera mig mot en kollaps. När jag blev sjuk i julas så hade jag slarvat med medicinerna. Då föll allt som ett korthus ändå.

Läste även om detta med allmän eller öppen journalföring eller vad det heter. Min läkare sa att jag var sluten och att typ bara han plus kurator och sköterska kan läsa i min journal. Jag glömde fråga varför. Har folk snokat i min journal?  Eller han kanske vill skydda mig så att obehöriga inte läser. Hursomhelst så står man på en logglista om man läser någons journal och det är bara personer som jobar med patinten som kan läsa vad jag förstår. Jag tänker inte begära att läsa min journal. Det man inte vet tar man inte skada av.

SÅ JÄVLA PK!

Filmkaraktärer

Igår såg jag The girl with the dragon tattoo. Jag gillar Daniel Craig. Inte bara för att han är Bond. Han är en bra skådis. Vill se den här filmen då han är älskare åt en kvinna som kunde vara hans mamma- The mother. TGWTDT var spännade samt seg lite ojämn skulle jag vilja säga. Roney Mara var ju fantastisk som Lisbeth Salander men jag kan inte välja vem av hon och Noomi Rapace som var bäst. Det går inte att välja! De gör båda en toppen rollsprestation.  Klart att Mara ser ju yngre ut men Rapace spelar bättre på att vara så där autistiskt otrevlig som Lisbeth är. Lisbeth Salander är en helt super unik karaktär och hon lär ju inte bli bortglömd i första taget. Hackern Lisbeth, det finns säkert massor med såna i verkligheten. Fast du skulle inte känna igen henne även om hon stod mitt framför dig. Våldäktscenen var ju obehagligare i den svensspråkiga versionen. För Peter Andersson har mer pondus en han i engelska versionen. Det är läskigare när Andersson riktigt njuter av att spänna fast henne i sängen och sodomisera henne. Fy! Men sen är han ju inte så kaxig längre när Lisbeth kräver sin hämnd.

Jag såg ju Skyfall igen nu för jag såg ju den när jag var sjuk. Så jag hängde inte med i handlingen. Och Javier Bardem är lätt på min topp tio av bästa skådisar. Han är så jävla äkta i varje roll. T om när han spelar en ärkeskurk som tidigare varit agent i MI6. Han var blonderad hade lösgom och såg läskigare ut än sån annan bondskurk tom Jaws. Han var även han en skicklig hacker som lyckades hacka sig i i Ms dator och lura alla i en fälla samt spränga MI6 högkvarter. Så bilden av  en datorentusiast som sitter för sig själv i en källare och drickker joltcola är utbytt mot mer färgstarka och intressanta figurer med mer grandiosa planer i kikaren.

Elegi - Mat

Jobb och partner

Om jag får lov att klaga lite på alltings jävlighet. I såna här livsstilsmagasin så utgår de alltid ifrån att man har en partner. "Så får ni ut mer av varandra", Lär känna varandra på djupet" osv då när man är singel känner man sig ganska utanför. Man känner sig rätt misslyckad för att man inte lever upp till samhällets normer. Samma känsla får jag då jag läser kompisar och bekanta och icke bekanta uppdatera sina bloggar och skriva sin facebookstatusar med "möte med chefen imorgon på jobbet". "Går till jobbet fast jag är lite krasslig." Då tänker jag bara ja och jag har ju inget jobb vad ska jag skriva. "Slår ihjäl ännu en timme med att kolla på text tv." Typ! Visst jag har ambitioner att skriva. Men det stannar vid ambitioner. När man är sjukskriven så är det ju av en anledning man är ju sjuk. Man orkar ju inte så mycket. Man kan ju absolut inte jobba. Men en 1 A4 borde jag ju kunna knåpa ihop i varje fall.

Rappapa

Jag har inte gjort någonting alls på jag vet inte hur länge. Jag har bara sovit och blivit helt passiv. Igår kollade jag på en skitdålig jorden håller på att gå under film på femman. Egentligen en sån film jag aldrig skulle se men nu så gjorde jag det. Mådde lite dåligt efteråt. Jag som har god smak annars så kollar jag på sånt skit. Jaja men inte ens Ingmar Bergman satt och kollade på tysk experimentfilm hela tiden utan satt som klistrad framför "Varuhuset" och "Glamour". Alltid lär man sig något. T om av det "dåliga".


Jag ska radera mina nätdejtingkonton tror jag. Jag tror jag helt enkelt inte haft nån tur men man tar sig tur. Kanske får sänka kraven lite men jag tycker inte jag har så jäkla höga krav heller. Asså alla de profiler som verkar för bra för att vara sanna tar jag bort. Utseendet är inte så jävla viktigt egentligen det är ju insidan som räknas eller hur? Men man ser ju om det är nån man gillar på en gång. Man ser ju det och känner det. Jag kom ihåg då jag sänkte kraven senast och det resluterade i katastrof. Så tja det beror ju på vad man menar med att sänka kraven men menar man att man accepterar andra relationer än stadiga utan går med på mer casuaul sex ja du har man ju offantligt mer att välja på men man kanske inte blir så lycklig utav det i slutänden.

Chips

Ikväll ska jag gå på konsert och se Sibille Attar framträda på Färgfabriken. Jag har väl sagt tidigare att jag och Sibille umgicks förut. Hon är en superduperfantastisk människa och har en smashing personality. Det är kul att det går bra för henne det är hon värd. Jag ska försöka stå längst fram och rocka! Kanske slänga fram nåt på scen. En påse chips kanske för Sibille älskar chips. Men det kanske inte är så rock 'n roll.

Jag kanske ska försöka prata med några schyssta killar också om det går. Jag har varit alldeles för isolerad alldeles för länge. Inte för att det första jag gör är att ragga hem nån till mig men det skulle vara kul att prata med nån lite. Bara prata lite. Men jag vet inte mitt självförtroende är on the low just nu. Men jag måste komma ut.