Nej jag ska ringa till affektiva enheten för jag mår verkligen inte bra. De måste justera min medicin. För litium är alldeles för lågt. Tack alla som skriver och bryr sig. Jag ska inte ta mitt liv, men det känns ibland som om det är enda utvägen. Jag bloggar och använder det som en ventil. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva finns det en bok som heter. Den är bra. Den illustrerar smärtan när man mår dåligt. Ann Heberlein har skrivit.
Om dagarna sover jag bara. Jag har svårt att koncentrera mig. Jag kan läsa en tidningsartikel och på en gång glömma vad den handlade om. Så var det ju inte förut. Jag går mycket runt och tänker på att jag är osynlig att ingen ser mig och bryr sig. Det är som om jag inte fanns. Jag vet ju egentligen att jag har familj och närstående. Men jag vet inte om de vet vem jag är egentligen.
Nu har jag och en kompis "gjort slut" för det var så dålig stämning mellan oss. Det kändes inte bra. Det känns ledsamt men nödvändigt. Men jag vill att hon ska ha det bra. Jag vet att hon kämpar med sitt.
Måste gå ut och röra mig fast det tar emot. I tisdags när jag var ute så var det en tjej som jag spådde för flera år sedan som sade att allt hade stämt. Kanske ska ägna mig lite mer med det. Fast jag tror att spådomar fungerar lite som självuppfyllande profetior. Tror man på de så slår de in.
Jo, det var bra att jag sa upp de där dejting kontona. Jag vet att jag är tjock och de flesta killar inte gillar det m,en herregud det hänger ju inte bara på det. Nu mår jag så dåligt så nu kan jag inte tänka på sånt. Jag kanske kan träffa nån när jag mår bra. Jag tror att när man inte älskar sig själv så träffar man bara andra som inte älskar sig själv.
Egentligen inte så konstigt att du mår dåligt om inte medecinen är "rätt" inställd. Kanske tjänar man på att se det som att diabetiker inte mår bra om de inte får rätt insulinhalt. Alltså att det faktiskt är en sjukdom du drabbats av, men sjukdomen är inte du själv. Hur som helst - hoppas du får bra hjälp när du ringer. Du verkar hata ditt utseende och visst - jag vet själv att det är svårt att gilla hur man ser ut om man inte ser ut som normen dikterar. Men du har ju ett väldigt vackert ansikte tex. Försök fokusera på det!
SvaraRaderaTack anonym. Jag började gråta när jag läste din kommentar för det är ju sant. Jag hatar mitt utseende. Men jag kan tycka att jag är söt och ibland men känslan av avsmak kan ändå inte försvinna.
SvaraRaderaJag fattar grejen och att det inte e lätt. Men som sagt, du har ju flera utseende-aspekter som i normens mening är fina, så försök fokusera på dem och inte bara det du är missnöjd med - dvs vikten. Tänk istället eller iallafall också på tex ditt vackra ansikte, din fina hy och dina fina ögon. Nu menar jG inte att det viktigaste här i livet är att se bra ut enligt normen eller att känna sig snygg, men... Jag tror du fattar hur jag menar och jag hoppas du snart mår tusen ggr bättre. Kram från samma anonym (Siri heter jag)
SvaraRaderaJa jo jag förstår vad du menar. Jag fick jättedåligt självförtroende när jag började gå upp i vikt. Så jag försöker gå ner nu, det är det enda som kan få mig att må bättre.
SvaraRadera