Det känns som jag lever en rätt skyddad tillvaro från allt ont. Jag menar jag har inga riktiga problem! Jag har inte cancer jag blir inte misshandlad och våldtagen varje dag med den jag lever med. Ja listan på svåra problem kan göras lång. Bipolär sjukdom är ju visserligen en allvarlig sak men den går att kontrollera. Fetman är ju självförvållad iallafall delvis. Jag har bostad och jag har mat på bordet. Vad är det jag gnäller över? Jag har märkt att jag med åren har blivit lite cynisk. Jag var inte såhär förut. Men jag ser liksom på saker på ett kallhamrat sätt. Jag kan bara inte bli lycklig.
Jag var ute och gick igår i snöstormen och det var både kul och hemskt. Det kändes som jag levde men ingen av dom jag mötte såg mig. Det var som om jag var osynlig. Jag skriver som en 14 åring. Men jag minns att jag var lycklig senast när jag var 14 år. Då var jag glad och inte förbittrad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.