Väntan

Drack en öl på Carmen igår kväll efter jobbet. På vägen dit var det en pundarkvinna som frågade om jag ville köpa knark. Eller såhär var det: jag gick på gatan så öppnade hon bildörren på en rishög till bil och frågade om en cigg och jag gav henne det sen sa hon är det något du behöver och jag bara nej. Men jag kanske borde sagt ja. Köpt lite rökheroin och festat loss. Jag vet inte om jag ser sliten ut men jag blir ofta kontaktad av skummisar.
Men jag knarkar sällan. Jag tycker att det är onödigt att lägga sten på börda. Jag menar jag äter ju så mycket psykmedicin!!

I dagens DN är det en artikel om psykvården och de långa väntetiderna. Jag har aldrig känt av det där att behöva vänta. När jag tog kontakt med psykvården så bara tog de in mig på en gång. De bara: du mår dåligt och vi ska hjälpa dig. Men jag är medveten om att det är svårt att få adekvat vård i det här landet!!! En psykolog som uttalade sig i artikeln sa varför folk mår så dåligt nu för tiden kan bero på att att det är så stor psykisk press i arbetslivet och i skolan samt att så många lever ensamma. Det kan jag hålla med om, det är ju sjukt påfrestande att plugga eller jobba och att vara singel är det ju inte meningen att man ska vara. Vi människor är ju flockdjur.

Nu ska jag till Östermalm och plugga. Jag tycker att det är lättare att åka till en annan stadsdel för då går man inte hem utan sitter kvar.