Syskonhat

Lustigt det där hur olika människor kan vara och det när de har samma gener typ alltså kommer från samma familj. Min äldsta syster är helt olik mig. Hon har inga psykiska problem och lever ett helt vanligt Svensson-liv i Umeå. Hon är visserligen frånskild men det är val var och varannan 40 plussare nu för tiden.  Men i övrigt så går hennes liv som på räls. Eller vad jag spekulerar jag kan ju inte veta hur hon har det egentligen. Jag hatar henne ibland så att jag har lust att ha ihjäl henne. Nä men kanske inte så men jag känner att vi inte kan kommunicera och hon har ett sätt som är aningen överlägset. Jag kan känna hur hon ser ner på mig med mitt lidande och min sjukdom. Så är det bara. Det är hon som ville att jag skulle ha god man förresten för hon tycker att det är orättvist att jag får för mycket pengar av pappa. Av det skälet tycker jag inte att någon ska ha en god man men jag kan förstå att hon kanske menar väl ändå på sitt sätt. Nåväl det är inte aktuellt med god man nu i varje fall.


Jag tror att jag aldrig har pratat med min syster om det som hände med mamma i varje fall inte på någon djupare nivå. Hon är 11 år äldre än mig och hon har aldrig heller kommit med någon vägledning i sånt som rör blommor och bin. Det är väl kanske inte hennes uppgift men man kunde ju önska att man hade haft ett större och bättre stöd på den fronten. Jag tycker inte alls att jag haft några bra förebilder för huvudtaget. Vad bitter jag låter. Men mycket har ju blivit fel för att jag inte haft någon support.

Jag var på Katarinahuset idag och hämtade medicinen. Allt var som vanligt. Jag jobbade lite och läste lite i texterna men fattade inget. Hoppas jag fattar mer imorgon.