Stängda dörrar

Jag var på Östermalm idag för jag hade ett ärende där. Jag tycker att det är en lustig stadsdel. Det var en vithårig gubbe som kom fram till mig och sa hur är det sötis och då sa ja det är bra. Jag blev glad. En fotolärare sa till mig Don't look too close you might see something och så var det idag. Jag tänkte vafan är alla? De bor ju här. Jag stod utanför en port och flipprade på min mobil. Då dök drömkaraktären upp. Och var borta igen efter en sekund. Men nu vet jag hur jag ska porträttera honom. I min kära roman. Jag har ju fantasi. Och det bästa av allt är att han inte vet om det själv. De dörrar som är stängda är ju de dörrar man vill bryta upp och det kan man göra i tanken.

Jo sa jag att jag lånade Rebell med frusna fötter? Detta exemplar var nedklottrat av någon som verkar forska på Johannna Nilsson. En av de första meningarna-" Vem köper makten av regeringen?" Var inringat och andra var det också med små kommentarer till som var svåra att tyda. Intressant.

Jag vet att folk forskar på allt. offentliga personer och privatpersoner. Kanske på mig. Men jag är inte så jävla intressant. Nämnde jag att jag var med i JMKs tidning "Den femte stadsmakten". jag är med i en artikel som handlar om sociala medier och jag uttalade mig om min blogg. Jag tycker att jag sa rätt okej saker och jag står för det. Om ni är nyfikna kan ni ju söka på tidningens namn och mitt.

Grät jättemycket idag. Igår var jag ju uppe i varv. Idag brast det bara och jag grät. Jag vet inte om jag kan träffa någon för jag vill inte förstöra den personens liv. Jag kommer ju bara att gråta hela tiden. Jag har haft många vänner som lämnat mig pga min gråt.

200!

Då har man skrivit 200 inlägg! Hurra för det. Det kommer bli minst 200 inlägg till. Det kan jag lova.

Jag mådde dåligt igår. Jag fick ångest när jag var på Stureplan vid klockan ett i natt. De andra skulle gå till Spy Bar men jag känner att jag inte passar in där, jag får ju nästan aldrig komma in och det beror väl på att jag inte ser så där rätt och hipp ut.  Så min kompis skickade hem mig i en taxi efter att jag fått lite ångest och började typ hyperventilera och gråta. Jag kände så här att jag orkar inte. Varför ska jag leva för? Men jag har inga allvarliga planer på att att ta livet av mig. Jag älskar livet trots allt, jag tycker att varje dag är ny och spännande och känna alla dofter och alla smaker och träffa så många olika slags människor och känna att man utvecklas. Att kunna älska och bli kär, upptäcka ny vänskap etc. Missförstå mig rätt det var inte spy bars fel att jag fick ångest, det var något jag hade byggt upp en längre tid.

Jag satt på Dramaten trappan tidigare idag och pluggade körkortsteori då kom det en snygg kille i kostym och frågade om en cigg. Generös som jag är så fick han en marlboro beyond. Vi pratade lite kort sen gick han iväg med sin kompis fan man kanske skulle bett om hans nummer men det kanske hade varit lite väl. Jag vet inte, jag är vanligtvis modig men ibland fegar jag ur.

När jag var på Systemet och skulle köpa en "gula änkan" till inflyttningsfesten så var det en östermalmsgubbe som var före mig i kön som packade ner den i sin påse men som tur var upptäckte expediten det och han fick ge mig min flaska. Han garvade bara. Han kanske var kleptoman. Det kan man ju vara det spelar ingen roll hur mycket pengar man har men man har ändå ett sjukligt behov av att stjäla.

Idag tänkte jag bara softa och försöka att ta hand om mig själv.

Väntan

Drack en öl på Carmen igår kväll efter jobbet. På vägen dit var det en pundarkvinna som frågade om jag ville köpa knark. Eller såhär var det: jag gick på gatan så öppnade hon bildörren på en rishög till bil och frågade om en cigg och jag gav henne det sen sa hon är det något du behöver och jag bara nej. Men jag kanske borde sagt ja. Köpt lite rökheroin och festat loss. Jag vet inte om jag ser sliten ut men jag blir ofta kontaktad av skummisar.
Men jag knarkar sällan. Jag tycker att det är onödigt att lägga sten på börda. Jag menar jag äter ju så mycket psykmedicin!!

I dagens DN är det en artikel om psykvården och de långa väntetiderna. Jag har aldrig känt av det där att behöva vänta. När jag tog kontakt med psykvården så bara tog de in mig på en gång. De bara: du mår dåligt och vi ska hjälpa dig. Men jag är medveten om att det är svårt att få adekvat vård i det här landet!!! En psykolog som uttalade sig i artikeln sa varför folk mår så dåligt nu för tiden kan bero på att att det är så stor psykisk press i arbetslivet och i skolan samt att så många lever ensamma. Det kan jag hålla med om, det är ju sjukt påfrestande att plugga eller jobba och att vara singel är det ju inte meningen att man ska vara. Vi människor är ju flockdjur.

Nu ska jag till Östermalm och plugga. Jag tycker att det är lättare att åka till en annan stadsdel för då går man inte hem utan sitter kvar.

En dag ska du förstå

Gick ut och tog ett par öl igår. Först var jag på Lilla Hotellbaren och sen på Södra Teatern. Vet inte om jag hade så kul. Det är liksom svårt att festa på en vardag i Stockholm. Jag träffade ett par bekanta, bla en som sa att hon läser min blogg. Det var otippat! Jag länkade ju förr min blogg till mitt facebookkonto men jag gör inte det längre för jag vill inte ha för mycket uppmärksamhet. Nu ligger jag på en ca 4o läsare om dagen. Förr var det 80 ungefär. Jag blir glad när folk säger att det känner igen sig, eller inte alls och bara tycker att det man skriver är sjukt. Då har dom ju en åsikt.

Det var band som spelade igår också. Jag är lite dålig på att stå och kolla på band. Jag tycker oftast att det blir så segt men det är klart ibland kommer man ju loss och riktigt diggar musiken.

Jag köpte vipkortet på Cinemateket igår så nu ska jag kolla på film. Jag kommer att hänga där ute på Östermalm en del i höst. Är det nån som har några tips på schyssta fik på Östermalm för en inbiten Söderböna?  Jag gillar det där cafét där de har färska blommor på borden och Stan Getz i högtalarna. Tössebageriet är okej men jag gillar inte Mocco.

Jag tänkte på en sak. Alla frågar mig jämt om jag har någon kille på G som om det vore det viktigaste i världen. Det känns som om man stiger i status för att man har pojkvän. E på jobbet frågar ofta hur det går och det enda jag kan säga är ju att jag är hopplöst singel. Klart att jag vill träffa någon men jag har liksom ingen tur. Det känns sällan som om någon verkligen gillar mig på riktigt. Så säger de att jag ska gå ner i vikt för liksom skulle jag vilja ha någon som var lika överviktig som jag och då svarar jag nej kanske inte men å andra sidan har inte jag valt att bli fet. Jag bara blev det och det mycket pga av medicinerna.

Idag ska jag köra på körskolan. Jag har en ny lärare som är en riktig mysfarbror. Det känns tryggt att åka med honom verkligen. Jag ska även städa och fixa lite och kanske gå till stekarstället SATS och träna lite.

Trolltider

Tvättar håret varje dag nu så att mjället ska försvinna. Jag har torr och skorvig hårbotten. Jag har även börjat skjölja munnen med vätesuperoxodlösning för jag har lite inflammation i tandköttet. Tandläkaren sa at det skulle vara bra. Så renoveringen pågår för fullt här. Tror att jag blir fin sen lagom till festen ikväll hos Caroline på Östermalm av alla ställen igen. Jag känner knappt nån där, jo jag känner Caroline men jag umgås inte med henne så mycket. Så det ska bli späännande med fest på övfre östermalm. Jag har med mig två mina presenter. Jag har Charlestoneklänningen på mig. Jo jag måste nog förmoderera kommentarerna för det har smugit in sig lite troll här på bloggen. Jag bryr mig inte egentligen men det ser inte så trevligt ut med uppmaning till självmord och sådant så jag tror att jag tar bort trollkommentarerna. Vad säger ni om det?

Blodet i mina ådror

Läkartid i morse. Provsvaren hade kommit och det såg bra ut. De hade även tagit sånt där test för att kolla om man dricker mycket eller dvs är alkoholist och det visade så klart att jag inte är det. men jag undrar varför läkaren begärde ett sånt prov då jag har sagt att jag inte dricker. Nåväl ibland tar jag mig en bläcka men det är högst två ggr i månaden. Jaja. det kanske var en rutingrej och inget att hänga upp sig på.  Men ändå man känner sig lite som en laboratorieråtta!
Förra gången de gjorde ett sånt här blodtest hade jag högt socker men nu var det normalt och det var ju skönt. Jag vill inte dra på mig diabetes. Litium var uppe i 0,7 oxh det är bättre än förra gången då det bara var 0.4. Läkaren tyckte att jag såg ut att må mycket bättre och jag mår bättre också. Det är enorm skillnad då ni trogna läsare kanske kom ihåg hur jag kände mig då när jag skrev att jag skulle hoppa från en bro och flera av er reagerade. Summa summarum jag behöver mitt litium för att leva att normalt fungerande liv. Tar jag medicinen så får jag inga större manier eller depressioner.

Jag strosade runt på Östermalm idag och gick  på Narvavägen som är en gata jag bara trodde existerade i spelet Monopol. Slank in på en skitsunkig kinakrog och beställde en fyra små rätter. I lokalen var jag, ett par som var på gränsen till skillsmässa och någon märklig kvinna som var ömsom sur och ömsom översvallande glad. Fyra små rätter var ingen höjdare, det såg ut som barnmat som kommer i såna där små burkar i glas. Jag petade dock i mig maten och sköljde ner allt med en coca cola sen begav jag mig raka vägen till Filmhuset, visst på vägen slank jag in på nåt bageri men jag gick Brahegatan Valhallavägen, Borgvägen där det omkulltvälta höghuset ligger. På duk i dag visades "I Draculas klor" från 1958 med en tjusig Christopher Lee i huggtänder och svart slängkappa. Bra! Precis vad jag behövde lite gammaldags skräck. Lämnade Östermalm via tunnelbanan från Karlaplan, köpte CSI säsong 6 på Buylando. Jag älskar han den rödhåriga snuten. Jag kan inte få nog av honom, inte för att jag tycker att han är särskilt snygg men han är bara oemotståndelig.

Väl på söder köpte jag en massa ost på Ica och blommor. Nu är jag hemma och funtar på om jag ska göra en ostbricka och kolla på rödtotten. Skönt att inte gå ut ikväll.