Funderar lite över livet. Tiden går så otroligt fort. Plötsligt kommer man att vara 40 år. Det är bara 9 år kvar dit. Min syster fyller 40 i januari nästa gång.Hon träffade sin kille förra året efter att ha varit singel i en herrans massa år. Jag har varit singel så länge jag kan minnas men jag hoppas verkligen att jag träffar någon innan jag är 40 för jag vill ju ha barn och allt sånt fint. Nu kanske ni tänker att herregud är hennes enda problem att hon inte har någon kille. Men det är det ju inte. Men jag tycker att det är lite tragiskt att jag är singel. Jag vill ju vara med någon. Tillsammans.
Men det kollektiva medvetandet kanske inte vill det eller Gud eller Fan och hans moster. Vem vet? Jag spådde mig på en sida och då kom buskapet upp: Lucky at cards, unlucky in love. Det stämmer ju. Pengar har jag jo ofta tur med och utbildning och jobb men kärleken lyser med sin frånvaro. Fast åter igen jävla norm som säger att man till varje pris ska ha en partner vid sin sida. Mna kan ju vara lycklig utan. Det finns ju otalig ai världhistorien som visat exempel på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.