Terapi

Asså det här med mig och terapi. Det verkar liksom inte gå. Det känns som om Gud inte vill att jag ska gå i terapi för att jag fått avslag så många gånger. Nu har jag hittat en tant- en psykolog som tar 500 spänn svart för en timme. Men jag undrar om det verkligen är bra man kan ju inte direkt anmäla till Socialstyrelsen om det skulle vara katastrof. Jag vill gå i terapi för att jag vill reda ut vissa saker i mitt liv. Jag behöver prata om sådant som gör ont för att sedan gå vidare. Det är så jag känner. Men jag är ingen pratglad människa. Jag säger inte så mycket. Jag är fåordig. När jag är ute på krogen så tror folk att jag är polis för att jag bara sitter i ett hörn och säger inget och svarar enstavigt på frågor.

Men jag måste lära mig att prata och sätta ord på känslorna. Jag kan ju blogga om mina känslor! Nu ska jag iväg och köra bil. Jag ska börja väga och mäta maten så att jag blir smal. Min kompis Tanya är här i stan. Jag vill att du ringer mig om du läser det här, Tanya. Jag skickade numret på facebook.