Performance

Jag var på jobbmötet igår och det gick bra. Alla var så trevliga och positiva. Jag låtsades att jag också var en sådan människa som är trevlig och positiv. Jag är ju inte det egentligen. Jag är supernegativ hela tiden. Det kanske ni har märkt om ni har läst bloggen. Särskilt trevlig är jag inte heller. Om ni mötte mig på en fest skulle ni tänka något i stil med vad är hennes problem typ. Eller visst jag kan vara trevlig om jag skärper mig sen beror det ju på sällskapet också. Jag brukar ju ofta gå ut själv och då är jag inte rädd för att ta kontakt med folk.

Jag gick en kurs i New York som handlade om Performance. Hur man t ex använder sig av landskapet och stadsbilden och gör ett performance beroende på hur man rör sig. I den här världen är det alltid någon som ser en. Om du står borta på den där kullen så betyder det också att någon kan se dig från den där kullen.  Fritt tolkat av John Berger ur Ways of Seeing. Man kan också göra övervakningskamera performance som jag vet att folk gör. Man kan gå in och ut ur bild under olika tidpunkter under dagen med något attribut t ex en ögonbindel. Det kan ju vara lite kul. Eller walk like an egyptian! Fantasin sätter gränser. Jag vet att folk har gjort sån här performance och det är ju inte olagligt vad jag vet. Haha. Man ska sätta sig upp mot överheten tycker jag. Man ska inte acceptera att man bli bevakad hela tiden. Jag är mot all form av statlig kontroll när det går till överdrift. Visst kan det vara bra för säkerheten och vår trygghet men när det sätts upp kameror i varje gathörn så tycker jag att det har gått för långt. Kolla på London, där är man fan med i en film hela dagarna lång.