torsdag 1 september 2011

En dag ska du förstå

Gick ut och tog ett par öl igår. Först var jag på Lilla Hotellbaren och sen på Södra Teatern. Vet inte om jag hade så kul. Det är liksom svårt att festa på en vardag i Stockholm. Jag träffade ett par bekanta, bla en som sa att hon läser min blogg. Det var otippat! Jag länkade ju förr min blogg till mitt facebookkonto men jag gör inte det längre för jag vill inte ha för mycket uppmärksamhet. Nu ligger jag på en ca 4o läsare om dagen. Förr var det 80 ungefär. Jag blir glad när folk säger att det känner igen sig, eller inte alls och bara tycker att det man skriver är sjukt. Då har dom ju en åsikt.

Det var band som spelade igår också. Jag är lite dålig på att stå och kolla på band. Jag tycker oftast att det blir så segt men det är klart ibland kommer man ju loss och riktigt diggar musiken.

Jag köpte vipkortet på Cinemateket igår så nu ska jag kolla på film. Jag kommer att hänga där ute på Östermalm en del i höst. Är det nån som har några tips på schyssta fik på Östermalm för en inbiten Söderböna?  Jag gillar det där cafét där de har färska blommor på borden och Stan Getz i högtalarna. Tössebageriet är okej men jag gillar inte Mocco.

Jag tänkte på en sak. Alla frågar mig jämt om jag har någon kille på G som om det vore det viktigaste i världen. Det känns som om man stiger i status för att man har pojkvän. E på jobbet frågar ofta hur det går och det enda jag kan säga är ju att jag är hopplöst singel. Klart att jag vill träffa någon men jag har liksom ingen tur. Det känns sällan som om någon verkligen gillar mig på riktigt. Så säger de att jag ska gå ner i vikt för liksom skulle jag vilja ha någon som var lika överviktig som jag och då svarar jag nej kanske inte men å andra sidan har inte jag valt att bli fet. Jag bara blev det och det mycket pga av medicinerna.

Idag ska jag köra på körskolan. Jag har en ny lärare som är en riktig mysfarbror. Det känns tryggt att åka med honom verkligen. Jag ska även städa och fixa lite och kanske gå till stekarstället SATS och träna lite.

1 kommentar:

  1. Men alltså vad är det med det där att man alltid ska ha en partner? Mina kamrater har efter X antal år lärt sig att jag inte vill ha någon man, men det tog en bra stund och gamla bekantskaper man återser irl eller online undrar ofta, som nåt av det första de undrar. Och så om man har barn... som om man på något sätt inte kan vara komplett på egen hand. Skitnormer.

    SvaraRadera

Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.