Att längta

 Folk som har kärlekspartners. Visst det är inte alltid så kul och många förhållanden är dåliga men om man bortser från dom och tittar på de bra så blir man ju avundsjuk. Jag kan ju inte veta hur alla har de egentligen men många verkar så harmoniska när de är tillsammans med någon de älskar. De är kära de bryr sig och skulle kunna göra vad som helst för den andre.

Jag vill ha det så. En dag ska jag finna någon. Jag tänker inte internetdejta nåt mer eller desperat krogragga. Jag har givit upp själva letandet. Jag tror att man ska vara försiktig med att hålla på och ragga och bli desperat och leta tills man dör jag tror man på så sätt frammanar mörka krafter. Nej man ska vara cool, men för Guds skull inte isolera sig utan göra saker som man gillar ändå och så står det nån där. Fast lita inte på mina råd jag är ju 32 och har i princip alltid varit singel.

rouge in love

Jag drog ut ett kontoutdrag. Fan vad jag handlar alltså. Mest är det småsummor. Men många bäckar små....
Idag var jag på väg att köpa ett läppstift. Lancome- rouge in love. Vilken läcker färg alltså. Men jag har inte råd. Fan vad jag älskar läppstift!! Kanske har råd om jag äter nudlar i en vecka....

Ibland när jag skriver denna blogg känns det som om jag sprider ut ett dåligt rykte om mig själv. Folk gillar ju att gotta sig i andras elände. Jag ska inte skriva om mitt sexliv i varje fall. Men jag kan inte låta bli...hehe. Men vem fan bryr sig egentligen!!Senast någon tog i mig var i oktober. Oktober! ja han den där engelsmannen räknas inte för han var ett svin. Jag har suddat ut honom ur minnet. Varje gång jag går ut på krogen blir jag jättedesperat och lägger in värsta offensiven på första bästa och alla nobbar. Inte så konstigt menar jag. Jag hoppas verkligen att jag träffar någon men jag ser ingen i sikte. Det är tomt och dött.

I sold my soul

Vi ska åka till Ikea idag jag och pappa. Jag ska få låna pengar av honom till att köpa gardiner, förvaringslådor och annat nödvändigt till lägenheten.

Jag känner mig så otroligt ensam nuförtiden. På jobbet så jobbar man ju själv och pensionärerna är mitt sällskap och de är ofta gamla och sjuka och tar liksom inga initiativ. Så går man runt på Söder på tråkiga gator i beckmörker. Sen går man hem till sin lilla etta på 1 kvadrat och det enda som berör är en svart dildo. I skolan sitter man ensam och pluggar. Alltid själv och ut på krogen kan jag inte gå för jag har ju slutat röka och vill inte trilla dit igen. Vad fan ska man göra!!! Jag söker gemenskap och samhörighet och vill ha uppmärksamhet och beröring. Ska man behöva sälja sin själ för att få det?

Desperado

Fan alltså jaghar blivit så jävla desperat efter kärlek ömhet och beäkrftelse att jag liksom gör vad som helst. Igår så var jag på ett ställe där en kille uppträdde sjöng och spelade gitarr och ja bara men får jag köpa din skiva och han sa ja men jag måste bränna den först fråm datorn och då gav jag honom 160 spänn för jag tyckte han var värd det. Men sen fick jag ingen skiva. Han blåste mig. Under tiden när jag satt och väntade på skivan så satt jag och fantiserade om hur jag tog hand om honom och hjälpte honom så att han skulle kunna spela sin musik och han bodde hos mig och betalade ingen hyra och åt upp min mat men jag tyckte att det var fantastiskt att få nära en konstnärsjäl. Sen vaknade jag i min dröm och bara men hallå så där vill ja inte ha det. Jag ska ha ett relativt jämlikt förhållande.

Nä jag ska gifta mig med en polis typ eller nån som har ett vanligt jobb, spelar väl ingen roll vad man jobbar med heller. Det va en kvinna som sa till mig att hon blev kär i sin man när hon såg hur han gick, han hade en häftig gångstil. Det är ju sånt som ska räknas.

Karameller

Festen i fredags blev lyckad. Det kom ganska mycket folk faktiskt. Nån snodde dock med sig min vodkaflaska hem fast det gör inget egentligen. Jag hade ju tänkt att bjuda på den.

Jo, jag har inte gjort så mycket av det jag borde göra. Jag gjorde ett teoriprov på datorn här hemma och fick underkänt så jag måste plugga mer körkortsteori om jag ska klara det riktiga provet. Men men om jag pluggar ordentligt så är det ju klart att jag klarar det. Jag måste även plugga mer filmvetenskap. Jag ligger efter som attan.

Känner mig lite konstig till mods. Liksom halvt sjuk och lite grubblande på ett nostalgiskt vis. Jag ältar och tänker att om jag hade gjort så och så så hade allt blivit mycket bättre och det är ju ett helt meningslöst resonemang för man vet ju inte. Kanske hade det blivit bättre men det kunde ju också ha blivit sämre faktiskt.

Jag blir aldrig intresserad av någon. Det går liksom inte bara. Jag skulle vilja bli kär och känna att något bara känns så himla rätt. Men nu känns allt bara så himla fel.

Lucky/Unlucky

Funderar lite över livet. Tiden går så otroligt fort. Plötsligt kommer man att vara 40 år. Det är bara 9 år kvar dit. Min syster fyller 40 i januari nästa gång.Hon träffade sin kille förra året efter att ha varit singel i en herrans massa år. Jag har varit singel så länge jag kan minnas men jag hoppas verkligen att jag träffar någon innan jag är 40 för jag vill ju ha barn och allt sånt fint. Nu kanske ni tänker att herregud är hennes enda problem att hon inte har någon kille. Men det är det ju inte. Men jag tycker att det är lite tragiskt att jag är singel. Jag vill ju vara med någon. Tillsammans.

Men det kollektiva medvetandet kanske inte vill det eller Gud eller Fan och hans moster. Vem vet? Jag spådde mig på en sida och då kom buskapet upp: Lucky at cards, unlucky in love. Det stämmer ju. Pengar har jag jo ofta tur med och utbildning och jobb men kärleken lyser med sin frånvaro. Fast åter igen jävla norm som säger att man till varje pris ska ha en partner vid sin sida. Mna kan ju vara lycklig utan. Det finns ju otalig ai världhistorien som visat exempel på det.

Happiness

Det finns egentligen ingenting som utifrån skulle kunna göra mig lycklig. Lyckan kommer innifrån. Mer pengar gör livet mer bekvämt men det gör mig inte automatiskt lyckligare för det. En fungerande kärleksrelation skulle kunna skänka mitt liv mer mening men det förutsätter att jag älskar mig själv först innan jag kan älska någon annan. Oh stora ord. Vet inte varför jag var tvungen att skriva detta men jag går ofta omkring och funderar på de stora frågorna i livet.

En gång dejtade jag en kille som liksom inte verkade tycka om mig. Jag förstår nu såhär i efterhand inte varför jag träffade honom ändå. Men jag tror att jag dras till de trasiga eftersom jag själv är lite skev. Nåväl han kanske lärde sig något på detta även han. Jag ska aldrig mer dejta någon som inte gillar mig. Det finns ju massa som gillar mig och varför inte ta en av dom

Jag pluggade idag och läste hel aavsnittet om stadskörning en gång till. Nu tror jag att det mesta sitter. Jag ska bryga en kanna kaffe och plugga lite till.

Symphony

Var så trött igår att jag bara sov. Jag kollade lite på dåliga tv-program som Supernanny och Leila bakar eller vad det nu heter. Jag gillar inte riktigt den där Leila. Visst  hon gör goda grejer men hon är så trist. Tacka vet jag Nigella som är spännande och överraskande och snygg och sexy. Hon ser ju fan ut som ett konstverk. Jag har en bok med Nigella men det går lite stick i stäv med min bantning om man ska laga rätter från hennes recept. Typ ett helt paket smör och 5 liter grädde.. Jaja man kan ju laga och bjuda andra. Nannyprogrammet är det bara en massa skrikiga bångstyriga ungar som inte har fått vett dunkat i sig. Jag tror inte riktigt att jag tillhör målgruppen eftersom jag själv inte har några barn men det kan vara kul att kolla på. Tycker att Nannyn lär ut goda råd hon är bestämd men även moderlig på samma gång.

Idag ska jag och pappa gå och kolla på den där tvåan i Hagsätra. Det ska bli intressant. Jag har sett den på ritning och den har bad och balkong. Vet inte i vilket väderstreck balkongen ligger men  jag ska kolla upp det. Hoppas jag får lägenheten ty jag vill verkligen flytta. Skitsamma om det är förorten. Jag får väl räkna med att bo där i ett par år. Så är det bara. Hoppas man träffar nån snubbe som kan flytta in men obs han får inte bo gratis. Där går gränsen.

Jag hoppas jag kan bli kär. Jag lyssnar på kärlekslåtar och läser hymner och prosa som handlar om the greatest thing's of all och jag kan leva mig in i hur det känns men jag har liksom aldrig upplevt det själv.

LOL

Tittar på gamla fotografier då allting var annorlunda. Allt förändras hela tiden. Inget ögonblick är detsamma utan allt färdas med strömmen och förbyts och blir något annat. Om 5 år kommer jag att se på foton från nu och tyckas att jag såg så pigg och fräsch ut.

Jag har köpt en green screen till min fotostudio. Då blir det åka av! Haha coolt att kunna ändra bakgrunden i fotoshop. Sen får vi se om jag köper Nikon D 700. Den kostar 20 K. Fan jag sitter för mycket i Flashbacks chat för jag börjar prata så som man pratar där. Folk frågar hela tiden: "Tar du den i tvåan?" Man ba men dö! Jag skulle aldrig vilja träffa flashbacksmänniskorna på riktigt men det är roligt att sitta och trolla lite.
Igår åt jag tyvärr alldeles för mycket men maten för god så det var svårt att motstå.

Det är fint väder idag så man kanske skulle gå ut och promenera lite.

När jag tänker efter så var det länge sedan jag träffade någon som jag kände något för på riktigt. Det blir liksom aldrig något. Man önskar ju att den där känslan kunde uppstå som är så sällsynt och ljuv och då allt bara är helt perfekt.