Det var soppkök i Björns Trädgård idag. Min moster som är psykolog gick dit för att stötta de hemlösa. Jag satte mig och tog ett glas rosé på Babylon som ligger där. Det var beklämmande. Så mycket utslagna människor på samma ställe. Jag önskar att jag kunde göra något. Jag borde ha pratat med dom. Sagt hej. Gett en kram. Men jag vågade inte. Jag iakttog en kvinna som hade levt ett hårt liv. Hon plockade bland kassor och kläder och jag kände igen mig i hennes kroppsspråk. Att man försöker dölja något.
Man måste hjälpa sig själv först. Jag ger ofta mycket av mig själv till andra och blir slut av det.
Om du närmar dig en människa kommer hon genast undra vad du vill. Man ska därför vara ärlig i sitt uppsåt. Säga att såhär är jag. Jag ser dig. Jag sträcker ut min hand till dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.