Gick längs Strandvägen bort till Dramatentrappan där jag satt och drack lite vitamindryck och kaffe. Jag tänkte: vad härligt det är att sitta i solen. Jag bad till Gud om att en snygg kille skulle komma förbi men det hände inte. Det är ju iofs inte min typ som hänger där bara massa stekare. Jag vill ha någon som inte har komplex, han ska vara självsäker och vara stark.
Utseende är av underordnad betydelse. Jag vet vad jag gillar när jag ser det!
Jag tror inte att jag kommer att träffa någon speciell någonsin. Jag har inte gjort det hittills och jag är snart 32. Jag kanske varit tillsammans med någon ett par månader men inte mer än så. Jag känner mig lite konstig men det gör ju inget för jag ÄR ju konstig.
Men jag är inte som alla andra. Jag är inte en medelsvensson. Jag kommer aldrig passa in någonstans och det gör inget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.