Gick en rask morgonpromenad imorse. Det var helt mörkt och jag var nästan ensam på gatan. Framför mig gick det en tjej i min ålder som hade rufsigt hår och tygskor utan strumpor i. Hon plockade bland skräpet på gatan i hopp om att hitta något värdefullt, Jag ville ge henne pengar men så kilade hon iväg och försvann.
Jag ska gå en till promenad strax. Jag är ändå ganska lyckligt lottad för jag har alla materiella bekvämligheter. Men jag är hemskt ensam. En sång för alla dom som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med! Men jag har tillförsikt. Det kan bli bättre. Jag kan få fler vänner och kanske en partner till och med. Jag menar om jag bara skulle vilja ha en pojkvän vem som helst så skulle jag kunna få en genom att bara knäppa med fingrarna. Men jag vill inte ha vem som helst. Jag vill ha den som är rätt för mig. Pappa sa att det finns jätte framgångsrika människor som också är singel för de har inte heller haft någon tur på kärlekens område. Hoppas det ordnar sig för oss!!
Jag är ledsen inombords och gråter inom mig men jag visar inget utåt. Jag går på gatan några civilare stoppar nån bil. Jag skulle bli glad om det var mig de stoppade så att någon i alla fall har sett mig. Men ingen ser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.