Om jag känner mig själv rätt så ändrar jag mig alltid och tröttnar på saker fort. Så om jag opererar mig så kommer jag säkert att tröttna på det och bli galen på att man måste äta så ofta. Då är det liksom permanent. Man har så liten magsäck och det är jättesvårt att operera den tillbaka.
Jag har givit mig fan på att gå ner 25 kg till min 32-års dag den 6 maj. Då kommer jag fortfarande vara morbidly obese. Men jag kommer att väga 115 kg. Det är ju två-tre klädstorlekar mindre och bara 15 pannor kvar till 100. De 15 pannorna kan jag gå ner över sommaren och sen kan jag gå ner 25 under hösten. Då väger jag vid nästa nyårsafton 75 kg! Hurra! Men vänta här jag går inte ner för att alla bara ska bli såhär men Gud vad Bea har blivit smal och vad snygg hon är kanske blir det så ändå men jag går med mest för att jag ska må bättre psykiskt och fysiskt.
75 kg till 174 cm är enligt många också mycket men för mig är det perfekt och jag kan gärna vara lite mullig. Det gör inget. Jag har alltid varit lite mullig och är ingen smal person. Sen har jag av naturen breda höfter och så.
Jag tycker att det är bra att du tänker efter innan du genomför din GBP, men du verkar också vara lite obotlig optimist så att du målar en alternativ viktnedgång i rosa just nu. Jag upplever inte alls att de jag känner som genomgått operationen upplever att det är en börda att ta en frukt eller en macka ofta, det är ju egentligen ingen skillnad på hur man ska äta normalt sett - man ska äta tre mål mat och så två mellanmål om dagen. Den enda skillnaden är att man äter mindre portioner. Jag tycker att du ska köra på operationen jag, men du bestämmer.
SvaraRadera