Leva ett liv

Sov jäkligt dåligt i natt. Låg och vände och vred på mig i flera timmar utan att somna. Har för mycket i tankarna. Sånt som är jobbigt och sånt som är behagligt. Jag tror att det kommer att ordna sig för mig tillslut. Jag kommer nog inte bli uteliggare utan klara mig någorlunda i livet. Jag tror alltid att jag kommer bli en sådan där som hamnar utanför alltihopa. För att jag är sjuk och för att jag är dåligt rustad för tuffa tider. Men jag är en arbetsmyra och har alltid varit. Chefen sa till mig att jag borde få medalj för att jag är så plikttrogen.

Man måste anpassa sig efter samhället. Det låter tråkigt men är sant.  Det betyder inte att man inte ska gå sin egna väg. Nu för tiden tycker jag att alla ska förverkliga sig själva och skriva en bok, måla tavlor eller spela in en skiva så det finns liksom inga vanliga människor som har nio till fem jobb och nöjer sig jävligt bra med det. Men man kan gå sin väg på andra sätt. Man kan tänka non konformt att det är systemet som ska anpassas efter mig och inte tvärtom. Man ingår i ett system man arbetar får lön, betalar skatt, konsumerar osv. Och så är det ju bara men man man kan välja att slå sig fri att tänka att jag får leva mitt liv som jag vill. Folk ska skita i vem jag knullar i varje fall.