Vikt

Det är söndag och jag känner mig seg. Jag tog 4 zopiclone igår för jag så gärna ville sova. Blev jäkligt seg dagen efter.  En sak jag irriterar mig över är när min pappa gång på gång tjatar på mig att gå ner i vikt. Han frågar om jag gått ner något. Eller säger: "Det ser ut som du inte gått ner något?" Jag är ju riktigt tjock och fet och borde ju verkligen gå ner men jag blir ju inte smalare av att folk tjatar på mig. Pappa tjatar om det här varje gång vi ses. Det börjar bli tröttsamt. Dessutom är jag med i en gastric bypass grupp på Facebook och det flesta där vägde typ 120 kg när de gjorde operationen alltså inte ens i närheten av så mycket som jag väger. Jag väger ca 170 kg.  De tycker själva att de var groteskt tjocka på sina förebilder och då känner jag mig som en valross gånger tre.
Jag vet inte om det är nån ide att jag är med där med tanke på att jag inte är helt hundra på att jag ska göra den. Men nåt måste jag ju göra. Det är bara det att jag inte har motivation nog.


Idag har jag inte gjort så mycket alls. Jag tänker mycket på Mall. Hur hon lät när hon pratade och hur hon var som person. Hon var lite virrig men hade ändå koll på saker. Kommer aldrig få se henne mer. Rest in Peace.


Det här med killar finns inte på kartan. Jag är ute på ett par nätdejtingsajter men jag blir liksom sällan intresserad. De säger typ "Hi Beautiful" Man vill ju att de ska skriva nåt mer intressant. Typ om något de läst i ens profil. Jag börjar verkligen att längta efter barn också. Det hugger till lite i hjärtetrakten när jag ser mammor med barnvagnar. Jag får väl sikta in mig på en barnafader då. Hur nu det ska gå till.