Jag är nu i mitt barndomshem i Upplands Väsby. Vi har huset kvar i vår familjs ägor. Många minnen kommer upp till ytan när man är här. Jag minns att jag och en kompis som heter Sofia brukade städa hos en familj när vi var 12-13 år. Jag minns att jag slarvade ganska mycket då jag städade och fick skäll. Sen ville Sofia att jag skulle klippa mig hos en tant i Solna som klippte upp det på ett jättefult sätt. Så gick jag runt med den där kärringfrisyren länge men sen klippte jag av det tack och lov.
Min mamma tog livet av sig i köket. Hon som inte brukade dricka så mycket hällde i sig en stor flaska whiskey och dog av alkoholförgiftningen. Rättsläkaren sa att det var planerat. När det hade hänt pratade jag inte med någon om det. Jag var bara 13 år. Jag kommer aldrig ta mitt eget liv för jag fachineras för mycket över verkligheten för det.
Mina barndomsvänner har blivit normala och lever vanliga liv. Tror inte det är någon som drabbats av samma sjukdom som jag.
Jag har lite dubbla känslor inför Uppl Väsby. Jag har ju många bra minnen härifrån men allt överskuggas av självmordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.