Det är ett helvete

Jag är med i ett par grupper på Facebook för folk som mår dåligt. De händer att de säger att de svalt en massa tabletter eller tänkt lägga sig på järnvägsspåren då är det bara att ringa polisen direkt. Tar man livet av sig har ju alla ens fiender vunnit. Jag tänker då inte låta jävlarna vinna! Jag undrar ibland på vilket sätt jag kommer dö. Eftersom jag är så stor och röker kanske det blir någon plågsam sjukdom. Hoppas inte! Jag vet att jag kommer må mer eller mindre dåligt hela mitt fortsatta liv. Jag kommer att behöva äta mina mediciner och ta det mindre trevliga biverkningarna. När ska jag må sådär riktigt bra igen som jag gjorde när jag var liten och tyckte att nästan allt var kul? Det kanske inte går att må bra igen. Jag vet inte.  Nu vill jag inte måla fan på väggen för så dåligt mår jag inte just nu men jag skulle inte vilja kalla det för att må bra heller. Jag är på det stora hela ganska olycklig jag lever själv men skulle helst vilja leva tillsammans med någon som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Helst skulle jag vilja ha barn också men det kanske inte var meningen att jag skulle ha det. Men att vara olycklig är ju inget man kan medicinera bort även om jag tror att allt hänger ihop. Det kommer alltid vara ett helvete att gå i mina skor. Det är absolut inget att vara avundsjuk på.