Vem är man?

Det är viktigt att man inte dömer sig själv för alla andra är ju ganska bra på att göra det. Vad är det för attityd att tänka att alla andra får döma en men att man själv inte får döma någon? Det är klart man dömer andra för man är ju människa och inte Jesus. Dock kan man försöka att inte döma vad andra gör. Då kommer man in lite på det här resonemanget om rätt och fel. Det finns inte rätt och fel sägs det men då till exempel Förintelsen skulle inte det stora folkmordet vara fel? Eller massakern på Utöya. Ni får gärna komma med motargument. Man gör ju själv fel ibland och får väl förlåta sig själv för det. Samt att man ska försöka förlåta andra när de gör något taskigt eller illvilligt emot en. Men det är ju förstås inom rimlighetens gränser. Allt kan man ju inte förlåta.

Jag känner mig seg idag men tänkte gå på en lång promenad. Jag är som sagt i dålig fysisk form. Jag blir andfådd och svettas av att bara ha gått i 15 minuter. Men jag kämpar på och går ändå fast det är jobbigt. Jag kan ju inte bara sitta still och samla på mig fläsk.

Tror på min medicinering även om man ibland blir ifrågasatt som igår när jag var ute i Farsta Centrum så slog jag mig ner vid bänkarna vid T bane utgången och där satt en kvinna som berättade om sitt liv. Hon hade bott i andra länder i 30 år och nu var hon sjuk och bodde på härbärge. Sen sa hon att jag som var så stor inte borde äta litium och abilify och att det skulle räcka med lite oxascand. Ja för det första känner hon ju inte mig och vet inte vad jag har gått igenom med psykoser, maniska tillstånd och depressioner och för de andra tror jag hon inte vet vad hon pratar om. Hon är ju ingen läkare även om hon hade arbetat inom vården som sköterska. Många är snabba med att komma med en lösning på ens problem. Sina egna problem har de svårare att lösa.