Sorry för avbrottet. Tror egentligen inte att så många bryr sig men ändå. Jag håller på och skriver för fulla muggar på tentan och det går väl helt okej. Det känns ju visserligen som jag är ute och cyklar lite men det gör det ju alltid. Jo jag har fortfarande inte rökt faktiskt. Det är skönt. Jag var så trött på att vara nikotinberoende och liksom alltid vara röksugen. Så nu har jag lagt av.
Jag var på barndop igår och det var kul. Det var en liten Evelina som döptes och prästen som döpte var Johanna-min konfirmationspräst. Hon kände inte igen mig på en gång men sen så när jag förklarat lite så förstod hon vem jag var. Hon talade om att Gud älskar oss alla och att vi människor är menade att bara vara och tillhöra existensen. Jag tror ju på Gud men jag tappar bort min tro lite ibland. Men jag tror på att jag är viktig likaväl som någon annan är det man har en uppgift att fylla och mål att nå osv.
Hej du har om jag läst någonstans i dina inlägg varit inlagd i Hagsätra hur upplevde du där? har du varit inlagd på katarinahuset någon gång hur är det där? tror jag kommer läggas in någonstans av dem och vill egentligen inte, men om du har lite erfarenhet från ställena skulle det vara jätteschysst om du dela med :) skön blogg i övrigt du har fina tankar hoppas du får någon som tycker om dig verkligen för det är du värd och når de mål du vill i detta liv, hur går det med träningen förresten? :), kramar
SvaraRaderaHej!
RaderaJag har haft mina forutfattade meningar om psikiatriska inrättningar och när vår dotter blev tvångsintagen häromdagen och hamnade i Hagsätra kändes det som att något inom mig hade dött.
När vi kom dit efter en del traasel med mottagningstider (Påsk + kanske sommartid spelade in,dessutom hade troligen olika anställda olika uppgifter...)var vår dotter helt ur kommunikation men de lät henne vara och försökte inte tvinga i henne medicin eller något.
Hon låg på golvet i mottagningsrummet och det enda de gjort var att ge henne madraa och filtar + mat och vatten.
Vi satt med henne en dryg timme och pratade under tiden med en sjuksköterska + diverse personal och fick då ett vänligt och korrekt bemötande.
När det var dags att gå frågade min sambo OM vi kunde stanna kvar och ,trots ett blankt nej från början, lyckades vi få stanna över natten. Foprtfarande i samma rum (hon hade redan tidigare blivit tilldelad ett eget rum dit hon vägrat gå)och ett par vårdare bar in en madrass + en del filtar och handdukar.
Vi fick även smörgåsar + té/kaffe.
När jag var uppe ett tag på natten (och tittade på en film på TVn + använde deras internet)frågade jag om det fanns något nattöppet där man kunde skaffa något att äta men det fanns inte så jag erbjöds även då mackor + dryck. Tog ett glas mjölk då jag kände att jag behövde näring efter de upplevelse vi haft de senaste dagarna.
Efter en natts sömn klev vi upp lagom till frukost och även då frångick de sina regler och vi fick mackor och dryck,
Sedan skulle dottern få träffa en läkare eftersom hon förlorat vätska och inte velat dricka så mycket. Detta ordnades tänligen snabbt och vi fick träffa Rolf Stackenland + någon undersköterska.
Han var en äldre,lite barsk,herre men vi tyckte att han lyssnade på våra synpunkter väldigt bra och hade egna förslag baserade på det vi sade.
Vi kände oss inte alls överkörda + att vi blev väldigt överraskade över hans beslut att skicka hem dottern utan nägra större förbehåll.
Min syn på just denna "inrättning" är därför god,vi upplevde att de anställda gjorde så gott de kunde.
Miljön är naturligtvis ingen höjdare men om jag själv var psykiskt sjuk skulle jag nog inte ha något emot att vistas där ett tag.Lugn miljö och avsevärt bättre än åtminstone jag föreställt mi
Observerade dock en del saker som kan vara lite tveksamma;mottagningsrummet hade väldigt gulliga gardiner,dotterns rum några trista gröna )lugnande färg?).En trist brits,2 galgar i garderoben...
Persienner och fönster saknade möjlighet att öppna och de verkade livrädda för att dottern skulle ta livet av sig:Inga knivar ,vassa föremål eller sladdar fick förekomma;däremot fick hon ha mobil,Ipod och sådant där.
Hej, det var hemskt att ligga på Hagsätra. Jag var hemskt sjuk då och skrek och grät och personalen fick komma och säga till mig. Katarinahuset har jag inte varit på (inte avdelningen utan öppenvården har jag varit på) men det är nog bättre än Hagsätra i varje fall. Så försök att hamna på Katarinhuset. Rolf Stackenland är boss läkare i Hagsätra och han är inte den bästa tycker jag i varje fall. Han liksom låter en inte förklara och han blir sur om man frågar för mycket om medicin. Katarinahusets öppenvård är okej, jag tycker såhär att om du mår dåligt så måste du få hjälp så att du mår bättre. Det kvittar nog lite vilket vårställe du hamnar på. Bara du får vård. Jag hoppas verkligen att jag träffar nån men det är inte det lättaste. Med träningen går det dåligt men jag tänkte börja i veckan. Kram
SvaraRaderaJag låg i Gubbängen en natt, det var helt ok där faktiskt. De lyssnade bra på en där, det var då jag verkligen fick hjälp. Då hade jag inte sovit på en vecka.
SvaraRaderaVad duktig du är som inte har rökt Bea, heja du!
Stackenland är en fara för säkerheten. Ilska när man ifrågasätter honom är ett tecken på att han känner sitt ego hotat efterrsom han inte är så kunnig som han själv anser
SvaraRaderaLåg självkänsla sannolikt sedan ungdomen pa handikappet.
SvaraRaderaStackenland är rätt jobbig. Blev lite konstig när hustrun dog för några är sedan. Var nog beroende av henne. Han kan vara lite falsk.
SvaraRaderaStackenland ÄR kunnig men inte längre så intresserad av patienter.
SvaraRaderaKan vara korrekt men han gav i alla fall vettiga svar på våra frågor och accepterade våra svar.
RaderaTror att det kan vara lite beroende av bakgrund,tyvärr!
Litar inte på den mannen Dr Stackenland. Skriver detta pga av hur hanterade min bror på nyårsafton. Han har fått diagnosen Narssisism med Border line inslag av "sina läkare" på Rosenlund och därför varit intagendär de senaste tre veckorna pga av hans sjävmords benägenhet + att han är en fara för andra. Bör nämnas att han varit där tidigare + på SÖS + på psyk klinik i Haninge. På självaste Nyårs afton har denna ovan nämnda läkaren jouren och skriver rätt och slätt ut min bror till ensamheten, eftersom hans fru inte vågade bo tillsammans med honom längre. Han hann inte mer än hem så började han om med att ringa till henne fast han vet att han inte får enligt besöksförbudet. Han ringde också mig och våra 80 åriga föräldrar och berättade att han skulle ta sitt liv. Varför kunde inte läkaren låtit min bror varit kvar inne på kliniken till hans ordinarie doktor kom tillbaka, det är ju han som känner min bror bäst efter så här lång tid (mer än ett halvårs kontakt och behandling).
SvaraRaderaKan någon tipsa mig om hur jag kan gå vidare och få hjälp? Min bror ringde senast idag och hotar med att ta sitt liv, jag och mina föräldrar är helt knäckta för vi är så maktlösa.