Misär och elände

Jag  gick till en motivationsexpert på Sats. Han sa att jag måste ha bestämda tider i veckan när jag  tränar och att det gäller attt jag börjar prioritera dessa. Så nu ska jag  köra lite spinning imorgon. På fredag blir det spinning igen tror jag. Idag ska jag gå på löpbandet. Igår åt jag en hel halv liter glass och en kexchoklad och en pad thai. Det är ju inte så konstigt att man är fet med dom matvanorna. Men det får bli ändring på det. Jag har en anteckningsbok där jag skriver precis allt man äter det är som att föra kassabok för då skippar man den där extra mackan eller köper den där tidningen för att man inte vill anteckna det i boken.

Igår var jag  förbi min kompis lägenhet och matade hennes katt. Det var typ det enda jag gjorde på hela dagen tror jag förutom att jag satt framför datorburken. Jag måste sluta sitta så mycket framför datorn! Egentligen borde jag sluta blogga också men det vill jag inte. Imorgon ska jag och min storasyster Petra gå till Soc och diskutera det här med boendestöd. Jag behöver ju uppenbarligen hjälp med att komma igång med  de mest enkla vardagsrutiner. Det ser verkligen fördjävligt ut hemma och det är ingen underdrift.

Jag tror inte att någon kille som är normalt  funtad skulle vilja vara med en sådan slob som jag. Jag måste ta tag i en massa saker innan jag kan släppa in någon i mitt liv. Jag tror att jag har en massa att erbjuda i ett förhållande men det går ju inte att bortse från dessa hinder att jag inte kan ta hand om mig själv att jag är sjukligt fet etc.

Det känns som en onskefull vararelse har dragit sitt trollspö över mig och förvandlat mitt liv till misär. Det var ju inte alls såhär för ja säg 6 år sedan.

Nej jag ska inte gå på Skrivarakademien. För det känns fel. Jag tror att det är mitt kall i livet att skriva men jag har suttit så mycket i skolbänken och jag ids inte mer. Det får vara nog.