Pappa och jag körde ett flyttlass saker till Farsta Strand. Vi proppade hela bilen full. Jag har inte satt på frysen och kylen än. Tänkte vänta tills på måndag. Jag har ju faktiskt en balkong. Den är pytteliten men jag tror att det får plats med ett litet balkongbord och två stolar.
Gästerna kommer om tre kvart. Pappa har bjudit in 35 personer att fira hans 70 års dag som egentligen är på måndag men den firas idag. Mina systrar hade ordnat så han får åka på lyxweekend med dom. Jag blev inte ens tillfrågad om jag fick vara med. Jag känner mig lite ostracized fast egentligen bryr jag mig inte så jävla mycket. Jag har ingen vidare kontakt med mina systrar. Min pappa är väl den enda som bryr sig om mig. Mina systrar skulle inte hjälpa mig om jag blev sjuk. De har de uttryckligen sagt. L har sin lilla son och sin sambo. De lever i ett typiskt svensson liv med jobb 9-5. Semester på Mallis. Ja nästan som i den där Promoe låten Svennebanan.
P bor i Umeå med sin tonårsson. Hon är en typisk ledartyp lite barsk och fyrkantig. Men hon har massa bra sidor. De känns bara som att de är främlingar för mig. Jag känner ingen vidare samhörighet.
Köpte gardinstänger i Farsta Centrum. Huset mittemot är ganska nära så då kan jag dra för mina Berlini gardiner och göra vadfan som helst.
Alltså, fan vad lack jag blir på dina systrar. Jag är inte på något sätt för uttrycket "blod är tjockare än vatten", men är man så nära släkt som systrar så får man fan anstränga sig lite. *arg* Man måste inte komma skitbra överens hela tiden, men har man samma föräldrar så är det någonting jag anser att man får, och MÅSTE, jobba på. Det är bra att du inte bryr dig så jättemycket, men visst måste det göra lite ont. Kram!
SvaraRadera