Psykos

Skrev ganska ingående om mina psykoser i min skunkdagbok. I korta drag så trodde jag att jag var bevakad och förföljd. Men ni kan gå in och läsa om ni är intresserade för jag orkar inte upprepa samma saker igen. Att gå in i en psykos är på sätt och vis skönt och man mår ganska bra när man är mitt inne i det. Men sen när man kommer ur det mår man dåligt. Det tar lång tid att komma tillbaka och bli någorlunda sig själv igen. Jag har haft tre psykoser inom loppet av ett år ungefär. Jag hade syn och rösthallisar. Jag tar inga droger så man kan inte skylla på det. Det sjuka var att jag såg det på riktigt fast jag förstod samtidigt även fast jag var psykotiskt att det var hallisar. Jag såg en man plötsligt sitta i fåtöljen i rummet där jag var. Sen tonades han ut. Det var inte för min inre syn jag såg det utan jag såg det. Sen hörde jag röster. Det var en ondskefull röst som sa att jag var en hora och borde ta livet av mig typ. Sen kom de goda rösterna och sa att jag var intelligent och begåvad och att jag inte skulle ge upp. Det goda vann just då. För jag sitter ju här och skriver. Jag kommer ta med det här i min roman om psykoserna. Huvudpersonen kommer hamna i en psykos. Jag vill ibland in i en psykos igen för att det är häftigt! Men inte till det priset jag får betala så jag tar mina mediciner som jag ska.