lördag 13 juni 2015
Gråt
Igår grät jag för första gången på månader. Det kändes som en enorm befrielse. Jag var så otroligt ledsen och kände sådan smärta. Tidigare på kvällen hade jag varit på Gröna Lund. Jag blev nekad att köpa öl för att han som sålde tyckte jag såg påverkad ut. Jag hade inte druckit något men jag hade sovit lite dåligt natten innan så jag antar att jag såg lite trött ut. Jag grät för att jag kände mig så ensam och aldrig kommer träffa en man som älskar mig och som jag älskar tillbaka. Inga kompisar har jag heller. De svarar aldrig när jag ringer. Mitt liv är ett helvete från början till slut. Det enda positiva jag har i mitt liv är att jag kan uttrycka mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det var nog bra att du grät. Känslorna kan svämma över om man aldrig får utlopp för dem. Sen kanske det inte är så illa som du tänker i dina värsta stunder. Om framtiden vet ingen någonting. Du kanske visst kommer att träffa någon. Men sanningen är att de flesta relationer blir svåra att hantera då man lider av psykisk sjukdom. Jag har inte samma typ av problem som du men så mycket vet jag att det tär på relationerna när den ena parten mår dåligt. Det är synd för det är när man mår dåligt som man behöver människor som mest. Det enda man kan göra är att prata med folk om hur man känner. Har du tagit upp detta med dina kompisar?
SvaraRaderaHoppas verkligen du mår lite bättre! en blomma till dig!
Jag tror också att det var bra att jag grät. Det måste ju liksom ut. Nä det kanske inte är så illa som det känns. Visst är det svårt med relationer när man mår dåligt. Den jag träffar måste ha en ängels tålamod. Jag har inte pratat med mina kompisar men jag ska göra det. Jag ska fråga dom varför de aldrig svarar i telefon när man ringer, Tack för blomman. Kram!
SvaraRadera