Ska du bli som far och mor?

Satt hemma och ruttnade framför datorn och sen bara men vafan jag går ut så jag gick till Tranan där en amerikansk Dj spelade. Jag träffade ett gift par där som jag gick till Riche med. Det var trevligt sen blev jag så trött att jag gick hem och käkade mini delicato bollar som fyllekäk och drömde mardrömmar om att jag var efterlyst och jagad av Interpol. Fast jag visste inte vad det var jag hade gjort.

Är mest upptagen med flytten. Ska köpa så lite som möjligt. Jag har ju en säng och det är ju det viktigaste.

Tänkte på hur förnedrande det är att ha och göra med myndigheter egentligen. När jag var sjukskriven så var försäkringskassan på mig hela tiden och frågade när jag skulle börja jobba och jag bara men vafan jag är ju sjuk! Jag kan väl inte veta det heller. Sen så satte det mig i arbetsträning mot min vilja och jag bara kände att jag orkar inte med detta så jag bröt med försäkringskassan helt och jobbade på hemtjänsten i ca 8 månader och sen började jag plugga. Jag är väldigt glad över det. De flest handläggare var otrevliga och nedlåtande förutom en då som hette Jonatan. Han var jättebra, trevlig och tillmötesgående. Jag jobbade ju när jag var sjuk vilket resulterade i många misstag och tråkigheter, men jag har en förstående chef och det blev ju bättre sen. Nu har jag klarat 15 poäng av 30 och jag får de sista 15 poängen i januari. Så visst är jag kapabel när jag äter medicinen och så.

Jag kom och tänka på detta när jag läste artikel i DN om Viktor Johansson som har skrivit boken "Wrestlarna"  som handlar om förnedringen unga möter när de ska ut i arbetslivet. Jag ska absolut läsa den boken. I boken skildras camflickor som har krossade skådisdrömmar som säljer camsex för att försörja sig och där är någon som tatuerar in en sponsorlogga på huden. Min kommentar till detta är att allt är så förbannat uppbrutet. Det finns liksom ingenting kvar för allt är så kommersialiserat och köpt och reklamat och upptaget så där finns inget rum för den som vill göra något eget av sitt liv. Det är det här är du lönsam lille vän? Hela tiden!

Jag har själv spenderat mycket tid på arbetsförmedlingen och där fick man veta att man inte skulle tro att man var något, att man inte var värd något och att man skulle ta det det som erbjöds inte det man ville ha.