Jobbmänniska

Nu med  den här Carema skandalen så är det inte utan att man blir berörd eftersom jag jobbar inom vården. Men jag måste säga att jag byter alltid till ny blöja vid varje besök och skulle aldrig få för mig att väga den så att det ska få plats mer kiss. Det är ju inhumant. Jag tycker om att hjälpa de äldre men jag skulle aldrig vilja jobba med vård på heltid. Jag läser ju Filmvetenskap på universitetet  och siktar ju mot kandidatexamen! Förhoppningsvis så blir jag något som har med skrivande att göra. Fler har sagt att jag borde bli chef för att jag är bra på att medla och prata med folk och få människor att känna sig viktiga och betydelsefulla. Men jag är inte särskilt auktoritär. Jag kanske blir nån slags mellanchef vem vet.

Jaja vad ska man bli egentligen? Tror ingen är riktigt säker inte ens dom som är något. Varför är det så viktigt det här med karriär?! Jävla norm som säger att man måste förverkliga sig själv. Kan man inte bara få vara? Jag är en sådan person som tycker att arbete är viktigt. Även om jag vann 20 000 kr i tjugo år så skulle jag inte sluta jobba för jag vill ju ha arbetskamrater och känna att jag gör någon nytta. Andra har ju andra prioriteringar i livet som familjeliv eller hobbies. Men jag är nog en sån trist jobbmänniska. Ja det är jag. Sova kan man göra i graven.