måndag 14 januari 2013
Sociala
Jag försöker lära mig positivt tänkande. Jag var hos min sjuksköterska på mottagningen. Hon ingav hopp att jag inte behövde vara rädd för soc. Vi gick igenom vad jag tyckte var jobbigt med att gå dit och jag skulle lära mig fokusera på syftet med hela intervjun. Att jag ska få hjälp. Men jag har ingen bra erfarenhet av socionomer förutom kuratorn som var bra. Ni som är socionomer ta inte åt ni gör ett jättebra jobb. Men jag känner att jag ofta blir orättvist behandlad pga av min bakgrund och mina sociala levandsförhållanden. Ni vill ju hjälpa de som har det svårt och tycker inte att jag har det tillräckligt svårt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kan nog förstå din känsla. Man är ju i underläge och i en beroendeställning.
SvaraRaderaEtt råd är att man ska vara extremt tydlig i samtalet, (kanske skriva en lista innan). Berätta vad du har problem med, samt vad du önskar för stöd. Du behöver ju inte blotta hela ditt liv och alla dina tankar.
Innan du går på dessa möten kan du pröva att peppa dig själv! Påminn dig själv om att du är en stark och värdefull person! Du har råkat få en sjukdom men du har inte gjort något fel. Med rätt hjälp kan du få höjd livskvalitét och det är ju därför du behöver kontakt med soc.
Ibland är det bra att ta med sig en vän, anhörig eller kanske någon stödperson ifrån psykiatrin.
Lycka till och tack för en bra blogg!
SvaraRaderaDet är bra det där med att vara tydlig. Jag ska skriva en lista.
Pepp är bra!
Tack för tipsen du fick mig att tänka till.