Allt konstnärligt är svårt. De flesta människor är ju vanliga, de vill ha ett vanligt liv med trygghet osv. Sen finns de de som lever lite okonventionellt som jag. Fast jag vill ju också ha trygghet. Jag drömmer ju om en egen familj. När jag har skrivit c uppsatsen om stockholms dramatiska högskola så ska jag nog lägga det där bakom mig och gå vidare i livet.
Jag vill inte bli en tråkig "konstnär". Tvi vale. Jag vill...Äsch vem fan bryr sig.
Det är konstigt att det ska finnas en uppdelning mellan konstnärer och vanliga människor. Jag är full ska inte säga nåt mer. Men det är ju nåt som händer när man är tvungen att arbeta. Konstnärer har ju oftast tillgångar på nåt sätt och slipper därför fastna i det hjulet. De kan bo i Berlin och ha öppna förhållanden och ha på sig färgglada jackor.
SvaraRaderaMen skål för kärnfamiljen! /Konstnären.
Ja det är det. Konstigt att det ska finnas en uppdelning. Men ordet konstnär är ju mytsikt laddat och förknippat med klicheer osv. Jag har ingen konstexamen och jag vill inte kalla mig konstnär men jag är ju begåvad. Ja när jag åker till Berlin så slutar det alltid med att min plånbok blir stulen och jag nästan blir våldatagen av et par knarkare.
SvaraRaderaSkål för kärnfamiljen.