Mitt första inlägg skrev jag nån gång under hösterminen 2006. Då bloggade jag på Stockholms Universitet. Det kändes tryggt på nåt sätt för det var knappt nån som läste. Kanske mest studenter och en å annan lärare. Sen lades den plattformen ner och jag började blogga på wordpress.
Här hittade jag en inlägg från 4/8 2010 i min wordpressblogg
Nu har datorn äntligen kommit och det var en liten nätt sak! En Nokia Booklet! Nu finns det inga ursäkter länge. Behöver inte springa runt med min lilla bok på ett usb minne som så lätt kan slarvas bort. Nu ska jag skriva skriva tills hjärnan blir helt mosig och ögonen fyrkantiga!! När jag säger till folk att jag skriver på en bok så undrar de genast vad den handlar om och då säger jag lite svävande att den handlar om en olycklig människa som kämpar mot sin osynlige motståndare och teman i boken är sorg, syskonrivalitet, kärleksaffärer, ångest,förändringar osv. Jag har ingen tydlig plot faktiskt än, det kommer när jag skriver. Elfriede Jelinek slår ju bara på datorn och börjar skriva hon har ingen tydlig plan utan historien formas efterhand. Jag älskar hennes böcker fast det är jäkligt mörkt och tragiskt och kallt och cyniskt men på ett intressant och angeläget sätt. Men någon Nobelpristagare blir jag nog inte! Haha! Det kan man nog lugnt slå fast men man ska ju heller aldrig säga aldrig. Jag gillar inte att göra research om saker så mycket kommer nog inte stämma med verkligheten men det gör väl inget. Magin går lätt förlorad om allt är så himla extremt verklighetstroget. Men å andra sidan kan man ju lätt kolla upp fakta så att det inte blir löjliga fel. Ojne vojne jag ska inte verka förmäten. Det är inte säkert att det blir någon bok. Det hela är upp till mig! Men det ser lovande ut i varje fall! Nu ska datorn bara ladda in sina säkerhetsprogram sen är det bara att köra!
Kan berätta att den där datorn jag skriver om visade sig vara typ helt värdelös. Strulade och krånglade hela tiden hur mycket man än försökte fixa med den. Nu har jag den som skrivdator och någon bok har det tyvärr inte blivit heller. Jag har faktiskt kommit på en plot. Ja, inte helt utarbetad men en bit på väg.
Detta är ur min Skunkdagbok från 4/4 2013
Vaknade precis. Var på födelsedagsfest igår I en liten röd stuga mitt I stan. Jag hade med mig en flaska rött vin och en låda full med smink som present till han som fyllde år han gillar att spöka ut sig. Det kom en kille och satte sig vid mig och jag frågade om han ville ha lite vin. Då visade det sig at han var son till en kompis till mig! Vad stor han hade blivit. 17 år. Jag minns honom som en liten lintott med blonda lockar. Tror han drack halva min flaska, Har lite dåligt samvete. Hoppas inte hans far blir arg på mig. Jag tänkte I mitt stilla sinne att om jag hade varit I den här lille killens ålder så hade jag lagt in en stöt. Men man kan ju inte ragga på ens kompisars barn.
Det var konstnärer där och de var såhär lite ängsliga liksom rädda för att inte framstå som coola nog. Nån han gjort sån här Jello som amerikanarna gillar att äta en söt gelémassa som man brukar toppa med grädde. Det var läkarsprit jellon. När spriten började ta slut så började folk blanda sån där sprit jello I vinet. uewh! En tjej hade sin hund med sig och nån hade råkat ge hunden spritjello. Då blev hon jätte orolig för hundens skull.
De spelade sån här dålig euro disco typ Graaf sisters eller vad de heter för att det är kul
och alla dansade. Jag åt chips. Sen gick jag hem och tog sällskap med en tjej och diskuterade dåliga dejtingerfarenheter. Hon hade gått på dejt med en advokat som visade sig vara jätteodräglig. Sånt kanske alltid inte marks först. Jag var på dejt med en snubbe en gång som framstod som jätteintressant men som bara var för trist när vi sågs. Så det kan bli!
Jag märker att jag mest skriver om det här med vikt och killar. Fast det var värre förut. Hursomhelst tycker jag att det är skönt att ventilera lite vad man känner och få struktur på tankarna. Hoppas ni gillar bloggen.
Det tycker jag är det fina med bloggar - man kan skriva om sig själv hur mycket man vill och det är upp till folk om de vill läsa eller inte. Jag har aldrig förstått människor som skriver elaka kommentarer i folks bloggar, om man inte gillar det personen skriver kan man väl låta bli att läsa? Jag skriver mycket för att ha bloggen som dagbok och för att uppdatera folk jag känner irl, mitt minne är inte vad det borde vara så det är svårt att hålla allt i minnet och komma ihåg vad jag sagt och till vem. Kram Bea.
SvaraRadera