Klockan var två på natten när bussen anlände till Berlin ZOB i juni detta året. Jag minns att det var helt ödsligt, ja när alla i bussen hade försvunnit så var det nästan bara jag där. Jag hade en sådan kabinväska som jag rullade. Läste på skyltarna. Tunnelbanan var stängd. Jag hade ingen aning om var jag var exakt i Berlin förutom att jag var där. I plånboken låg 50 euro. Resten av min reskassa hade jag på kortet. Gick in i vänthallen och köpte ett paket servetter ur en automat. Vet ni att när man ser saker så klipper man. Man vrider huvudet åt höger och där på andra sidan glasrutan stod två män och glodde på mig. Tänkte att Stockholm måste ju ha Europas dyraste taxiresor så då måste Berlin vara peanuts. Resan kostade 17 Euro till hotellet fast jag dricksade lite. Det var en ganska lång resa.
På hotellrummet så klädde jag av mig alla mina kläder och släckte ljuset så låg jag så i flera timmar och såg gryningen. Det var så jävla skönt att äntligen få vara ifred. Jag njöt verkligen. Där någonstans så började jag samla krafter för att genomgå min stora förändring. Den här relationen med krigaren var ju färskt men jag kände ingen bitterhet eller ånger. Att jag gått upp i vikt vill jag verkligen förändra. Jag vill flytta hemifrån och jag vill att mitt liv ska vara bra.
Nu få jag nyckeln till nya lägenheten på fredag. Jag ska göra operation. Kommer återvända till mitt kära Berlin som a whole new me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.