Fjäder

Träffade min kontaktperson på psyket idag och vi pratade om hur man skulle göra om jag blev sjuk igen. Jag hatar ju att vara inlagd och då sa jag om de tycker att jag läggas in så vill jag bli informerad om alla mina rättigheter vilket jag inte blev då jag lades in på lpt förra gången. Man har ju rätt till en stödperson och man har rätt att överklaga beslutet om tvångsvård. Visst kanske det är så att man är så pass borta att man inte kan ta in någon info men då får de ju berätta det sen när man har samlat sig lite. Det var hemskt att ligga på avdelning 53 så dit vill jag verkligen inte igen. Heldygnsvården på Lindegården verkar ju bättre inte för att jag har varit där men det är den känslan jag får. Min kontaktperson eller BA är jättebra det känns som hon verkligen bryr sig. Sen är ju de där psykinstitutionerna inte så roliga i sig liksom helt stagnerade miljöer med en utdaterad air över sig. Allt är gammalt t o m veckotidningarna har tio år på nacken märkte jag en gång när jag satte mig i väntrummet. De andra patienterna talar man inte med det är liksom en outtalad regel att man ska hålla sig på sin kant och inte lägga sig i. Mind your own bussiness!

Just nu kom matkassen. Jag har beställt matkassar varannan vecka från Middagsfrid och jag tänkte testa det för att se om det är nåt för mig. Anledningen till att jag provar detta är för att jag är lite dålig på att laga egen mat inte för att jag är dålig på att laga själva maten när jag väl sätter igång men det har blivit mycket färdigrätter och takeaway och det är ju inte så bra för hälsan. Sen känner man sig som en tråkig människa när man trycker i sig skit när det finns så mycket gott att laga från grunden.

Jag går runt och tänker lite enkelspårigt har jag kommit på att om jag bara träffade någon eller fick ett jobb ja helst båda skulle mitt liv få mer mening. Det är ju inte så enkelt det vet vi ju. Jag vet inte om det är så kul att vara tillsammans med mig alla gånger. Alla jobb får jag ju sparken ifrån mina relationer håller högst ett par veckor ja jag vet inte men man blir ju itutad att man ska leva enligt samhällsmodellen ha familj och ett arbete osv. Något jag uppenbarligen inte lyckats med något vidare.  Om det nu ska vara ett självändamål i sig det låter ju nästan lite löjligt när man tänker på det så. Min högsta önskan är bara att få vara frisk och må bra.