Som jag skrev tidigare så håller de på och utreda vad det är för fel på mig och om jag verkligen är bipolär. Jag blev intervjuad av överläkaren på affektivt centrum. Han var bra och tog mig på allvar. Jag vet egentligen inte vad mitt problem är. Min största rädsla är i varje fall att vara beroende av andra människor och kanske tvingas bo på ett gruppboende eller bli omyndigförklarad. Då tar jag livet av mig. Nej det gör jag inte men jag vill liksom vara normal och kunna klara mig själv. Nu ska ju jag flytta tillbaka hem till pappa från Skrapan för att jag inte trivdes.
Petra min syster tror inte jag har något begåvningshandikapp när jag påtalade det för jag är enligt henne en av de smartaste personer hon känner. Många säger att jag är smart men jag tycker inte det själv. Jag har ju så taskig självkänsla. Hur som helst har jag svårt att sköta min dagliga livsföring som att komma ihåg att borsta tänderna och att städa. Vad beror det på? Självförakt? Lättja? Apati? Jag vet inte.
Hur ska det gå för mig? När ska allt bli bra? Blir det bra eller går det åt helvete? Ja den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.