Var på krogen med J igår-en kär vän. Vi käkade raclette och splittade notan så det blev inte så saftigt. J säger att jag är en vacker, intressant och intelligent person. Hon betyder mycket för mig. Hon säger också att jag har låg självkänsla vilket är mycket sant. Vi pratade om killar. Jag vill ju ha kärlek. Hon säger att jag förtjänar det men jag har svårt att tro det själv. Jag är så jävla rädd för att hamna ihop med en idiot som bara trycker ner min självkänsla ännu mer. J sa att jag skulle satsa på nån äldre och det ska jag nog göra. Någon max 50 typ men age aint nothing but a number! Jag har ju mest träffat yngre eller jämnåriga men nu vill jag bli treated like lady.
Men först måste jag älska och tycka om mig själv. Ingen annan kan ju gilla mig annars.
Jag är skrockfull och såg en svart katt tassa över gatan och jag spottade 3 ggr. Tvi, tvi, tvi. I mitt huvud har jag Bernard Hermanns musik till Vertigo när jag går omkring. Det betyder något allt som sker. Vi kallar detta livet men vi vet inte vad som finns där bakom då vi dör. Tror ni att man måste stå till svars för allt man har gjort när man är död? Jag är inte rädd för döden men just nu har döden ingen chans mot mig. Jag är frisk (peppar peppar ta i trä). Jag ska leva ett långt långt liv. Bli minst 70.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.