Guldkant

Igår var jag på Vardagsrummet på Östermalm och "Mamma Tessos Taverna". Det var kul. Killarna jag känner lite var transor. De var jättefina. Tyvärr har jag inget bildbevis. Men de var super hot. Men sen blev jag så trött på ett mystiskt sätt så jag tog t-banan hem. The Shining gick på nian så jag kollade på den tills jag somnade. Sen sms ade den här killen från London och kom med oanständiga förslag och jag låtsades vara mer intresserad än jag var. Fråga mig inte varför. Jag tyckte att det var spännande att träffa honom i början men nu så känns det inte lika kul. Så jag tror att jag ignorerar honom om han nu skulle få för sig att messa nån mer gång.

Gud jag strör perngar omkring mig. Jag fick ju lite flis före jul och vad jag har shoppat. Massor saker jag inte trodde att jag nånsin skulle vilja ha. As the wallet grows so do the needs. Indeed. Jag köpte en läppensel från Chanel på rea för 135 kr. Gud så onödigt. Man kunde ju köpt en på H&M för 19:50 som funkar lika bra. Men man vill ju sätta guldkant på tillvaron! Men nu får det vara nog. Veckan som kommer ska jag inte handla något mer alls. Bara mat och sånt man behöver. Dvs inget lull lull.

Jag mår bra annars. Har ingen ångest längre. Jag ska lämna litiumprov imorgon så får vi se. Förra gången låg värdet på 0,5. Det är väl lite på gränsen. Helst ska det väl vara 0,7. Vad vet jag jag är verkligen ingen läkare men det är klart att man har ju lärt sig lite under den här resans gång. Hoppas jag får gå på affektivt centrum. Jag ska skriva ett brev till läkaren och berätta om min sjukdomshistoria för jag uttrycker mig helt klart bättre i skrift än i tal. Det vore bra om det fanns en sån här brev korrespondens psykolog som man kunde skriva till och få svar. Säg till om ni känner till nån sån.