Imorse när jag klev utanför porten så kände jag en sådan isande kyla bita in i märg och ben. Men jag gick ändå en promenad på ca 20 minuter. Sen när jag kom hem så sov jag en stund. Jag träffade Markus utanför seven eleven och han skulle till jobbet. Han är duktig han, utbildad arkeolog och jobbar i nåt labb. Jävligt skärpt kille, han är liksom så kvicktänkt. Blott 24 år gammal. Jag blev rekommenderad honom som inneboende av en gemensam bekant. Det tycker jag är det bästa sättet än att exempelvis hitta nån på Blocket. För då vet man ju att den inte är någon psykopat. Visst den kan ju vara det ändå men man har ju en referens åtminstone.
Pappa och jag såg Tag mitt liv av Louis Malle. Den handlar om en kille i 30 års åldern som bestämmer sig för att hans liv är över. Han åker till Paris för att träffa vänner och se om det finns något kvar att hålla fast vid. Men allt är nattsvart i Alains psyke. Han har fru och älskarinna och folk runt omkring som verkligen bryr sig. Men han är så jäkla deprimerad och ser inte. Allt har förlorat mening. Jag har varit deprimerad men inte på samma sätt som Alain. Han var ju helt hämmad och uttrycker inga känslor medan jag låg och grät och grät. Nu ska jag inte spoila slutet. Men se den. Det är en viktig film. Om än lite långsamt berättad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.