Fet men inte dum

Funderar på att börja med isodieteden eller den nya flugan LCHQ alltså low carb high quality istället för high fat. Det är ju såklart mångmiljonären Fredrik Paulun som står bakom. Såklart! Men jag har tillit till honom. Han kan sin nyttiga mat. Vad spelar det för roll att han blivit rik på sin affärsidé, Det är väl bara att gratulera. Dock så gillar jag inte quinoa och bovete och sånt. Så jag skippar det. Sen tror jag inte på lågfettsprodukter Så det blir ganska nära LCFH men jag tänker äta lite grovt bröd så det blir en special designad diet som passar mina behov och till syvende och sist handlar det ju bara om hur mycket kalorier man får i sig. Så det är bara att räkna. Skriva matdagbok och tänka tallriksmodellen häften sallad minst. En sak jag måste passa mig för är det här med ost. Jag äter alldeles för mycket ost. Jag har oftast en brietårta i kylskåpet som jag skär bitar ut och sen är den snart slut. Inte bra. Jag borde ställa in ett grönsaksfat istället. Alltså ni kanske hör att jag är ganska påläst om vad som är bra och nytttigt och gynner en viktnedgång men jag tror att det mesta handlar om beteende och vanor och hur man använder maten och til vilket syfte. Äter man enbart när man är hungrig så är man troligvis inte fet. Liksom Lisbeth Stahre tror jag att övervikt handlar om känslor och man äter för att döva en känsla. Man kanske är stressad av alla vardagskrav att när man står vid kassan har svårt att motstå erbjudandet om 3 chokladbitar för 10 kr. Till exempel.

Ibland ser man på tv om såna som är så överviktiga att det måste skäras ut ur huset. Jag kan verkligen förstå att man kan bli så fet. För det blir en ond cirkel. Man äter blir tjock och orörlig, skäms och vill inte bli utsatt för folks hån och förakt. Så blir maten ens bästa vän.

Jag hoppas att jag inte går upp mer. Jag gick upp 20 kg förra året. Om jag går upp 20 om året i den närmsta framtiden så kanske jag måste skäras ut ur lägenheten. Det handlar om att sätta stopp. Att våga tro på att man har kontroll över sitt liv.