På Gunnarssons idag. En man kommer in, han ser rätt normal ut, ganska så vältränad. Han går fram till kassan och säger: "Hej jag är bostadslös, har ni något gammalt bröd jag kan få?" Expediten ser lite plågad ut och säger "Erhm nja vi säljer ju gårdagens bröd för halva priset." Mannen är påstridig och frågar om det kanske inte finns något till honom i allafall. Ett par kakor erller något. Men han får nobben. Gunnarssons vill inte bjussa på något gratis. Iofs så förstår jag dom för caf'ét som är beläget precis vid Skanstulls tunnelbana ligger ju lägligt till för diverse lösdrivare. Men ändå man kan väl ge bort något som ändå ska kastas, När jag gick i gymnasiet så jobbade jag extra på Burger King. Där kastades hundratals hamburgare varje dag och en dag frågade jag chefen om man inte kunde ge bort dessa till de hemlösa. Varpå chefen blev högröd i ansiktet och får ur sig ett sammanbitet men bestämt nej. Här bedrivs minsann ingen välgörenhet tänkte han väl men sa inget.
Jag har haft det svårt. Jag har inte varit hemlös men jag känner empati för de som står och tigger och försöker vara hygglig mot dom och komma med pepp. Jag läste i "Sitution Stockholm" om en tjej som tigger och hur mycket föredrande kommentarer hon får höra varje dag. Typ "Här sitter du och tigger och vi andra som jobbar och sliter ska försörja dig tycker du?" Eller när hon satt och rökte en cigg. "Jamen, du har visst råd att röka." Osv. Osv. Jag tycker att folk i allmänhet inte har någon förståelse eller empati. Inte för att jag är någon Moder Theresa. Jag saknar ju empati och förståelse för vissa saker jag med. Men jag tycker att man kan anstränga sig lite om man inte vill ge bort något kan man ju åtmintonde bemöda sig med en medlidsam blick.
Gud jag håller med! Jag blir ledsen för hans skull, mannen du skrev om. Jag vill inte ens föreställa mig förnedringen!!!
SvaraRaderajag brukar alltid bråka med uteliggarna här som tigger utanför affärerna. Jag säger åt dom "stanna här tills jag kommer ut" å så går jag in å handlar, åt dom handlar jag, frukt, nötter, nån färdig mat om det finns, några öl (för varför kan de inte få ha lite kul?) ja å annat man kan hitta.
När jag kommer ut har de traskat iväg å jag får jaga rätt på dom å tvinga på dom påsen. De blir lika förvånade varje gång. Men glada likväl!!
Varför är folk så rädda för dom som har det sämre? Tror de att det smittar eller???
Det enda som smittar är leendet man får när man underlättar deras liv för stunden.
Gud du är en fin människa! Blir rörd till tårar.Om fler skulle göra som du så skulle världen vara mycket vackrare. vet inte varför folkär så rädda. de ser liksom inte människan utan bara misären och nöden. Men där finns ju ett intellekt, bra egenskaper, begåvning inomvissa områden och ett liv.
SvaraRaderaJag ger aldrig bort pengar, däremot har jag bjudit på smörgåsar/mat och dryck många gånger. Och så köper jag Situation Sthlm.
SvaraRaderaBra Jenny, du har hjärtat på rätta stället.
SvaraRadera