I adore you

Sovit i hundra år känns det som. Jag var bara så trött. Abilify tabletten ligger på morgonen kanske borde flytta den till kvällen istället.

Min mamma blev ju sjuk när hon var i 20 års åldern. Man vet inte med säkerhet om hon verkligen var bipolär men mycket visade på det i varje fall.  Mamma träffade nån snubbe som var utbytesstudent på Handelshögskolan från Sydamerika och de inledde en romans men sen så plötsligt så skulle snubben tillbaka till sitt hemland och då var det tack och hej leverpastej. Mamma blev helt knäckt och tog på sig en massa jobb och sen blev hon så dålig att hon lades in på Ullåker dårkokosjukhus. Det var ett par år innan pappa kom med i bilden. På den tiden var psykvården väldigt efter och man använde sig av tvivelaktiga metoder som elchocker och spännbälte. Inte för att man inte gör det nu för tiden men då var det liksom sju resor värre. Mamma kom ut efter kanske sju månader märkt för livet av den vistelsen. Under hela mammas liv så ville hon inte att någon skulle känna till att hon hade psykiska problem så det var liksom locket på. Nu var det ju självklart inte bara den här snubben som gjorde att hon blev sjuk. Det var ju en massa saker i barndomen som spelade in. Men tänk om jag hade fått en sydamerikansk halvbror eller syster.Hahaha.

Jag är helt säker på att jag är bipolär. Det bara är så. Nu är det ingen kille som har gjort mig sjuk även om jag har varit "olyckligt kär" eller besatt i en liten räv en gång. Gud vad glad jag är att det inte blev något för han har verkligen problem med kvinnor. Jag önskar honom dock all lycka och att han träffar någon som det funkar med. Jag har nog undvikit killar lite medvetet för jag vill liksom inte förstöra någon liv. För han kommer ju att få leva med min ledsamhet.