Boendestödjaren var här idag. Han såg på medan jag sortera papper. Vi slängde tre högar och jag fortsatte att sortera efter att han hade gått. Jag är inte klar med städningen på långa vägar men jag har i varje fall kommit en bit på väg.
Det var en kille hemma hos mig igår och han var väl schysst men jag kände att det vi höll på med var så onödigt och jag grät när jag berättade om detta för en vän. Jag är så himla oerfaren när det kommer till kärlek. Jag vill så gärna få uppleva hur äkta närhet känns men jag känner att min tid kanske är förbi. Det kanske är för sent. Ah vad less jag blir på mig själv. Vet ni hur man lär att älska sig själv förresten? Det är väl inte bara som att trycka på en knapp? Eller? Jag har skrivet jag älskar dig på badrumsspegeln med läppstift men budskapet går inte in ändå. Jag har gått till en massa medium och spåtanter som om dom skulle veta om jag skulle träffa någon. Det är väl bara jag som vet, eller ingen, eller Gud. Jag har helt enkelt inte haft någon tur. Så tror jag att det är. Men vinden kan vända även för mig. Nä jag har faktiskt ändå inte helt tappat hoppet.
Nu är jag ganska glad i hågen ändå. Jag känner mig ändå tacksam över det jag har. Jag har tak över huvudet och mat på bordet och jag har ändå vänner. Fyra som jag kan ringa närsomhelst. Jag tror faktiskt på Gud. Jag ber ibland. Jag är kristen protestant men det har väl egentligen ingen betydelse för alla religioner hänger ju samman.
Nästa vecka ska jag köra mina sista billektioner. Det känns som att bilskolan har som ambition att göra mig helt perfekt som bilist. Men ingen kör ju perfekt inte ens yrkesförare. Jag ska försöka köra upp i oktober. Det kommer nog att gå bra men jag kommer vara jävligt nervös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.